Vi i S är fel ute – lär av Demokraterna
Anna Quarnström: Våga satsa på en stark välfärd igen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 06.30
DEBATT. I USA har en nytändning väckt det demokratiska partiet och delar av det politiska landskapet. Demokraternas kandidater till president och vice president kallar sig för ”joyful warriors”. Vicekandidaten, Tim Walz, första politiska kampanjfilm handlar om att hans mål är att andra pappor också ska vara garanterade hörselvård så att även de kan fortsätta höra sina barn sjunga.
I USA är en kampanj byggd på löften om en stark välfärd något vågat och kontroversiellt. Men demokraterna i USA har bestämt sig. De går gladeligen till strid för sjukvård, barnomsorg, föräldraledighet, billigare mediciner och lunch till skolbarn.
Köksbordspolitik kallas det för. Politik för vanliga medborgare.
Vi har haft våra ”joyful warriors” – men de lyser med sin frånvaro nu
I Sverige är tron på en stark välfärd en del av vår identitet. Den tron, och den välfärden, har byggt detta land. ”Välfärden är ingen lyx vi unnar oss utan en nödvändighet för att hålla samman vårt samhälle” sa Tage Erlander.
Vi har haft våra ”joyful warriors”. Och de har gladeligen slagits för välfärdsreformer åt oss även när det var kontroversiellt och det krävdes mod. Men de lyser med sin frånvaro nu.
På område efter område har välfärden så som vi kände den försämrats. Kanske tog vi välfärden så för given att vi slutade förstå att den ständigt utmanas och ständigt kommer behöver försvaras.
Konsekvensen är att viktiga hörnstenar i vår välfärd eroderat.
Det har blivit svårt att få vård. Det har blivit svårt att få sjukersättning om du är sjuk. Det har blivit svårt att få plats på äldreboende när du är äldre. Det har blivit svårt att få ledsagning om du är blind.
Möjligheten att få personlig assistans har klart försämrats. Det har blivit svårt att få färdtjänst när benen inte längre bär. Samtidigt förväntas våra välfärdsarbetare göra allt mer med allt mindre. Och anhöriga täcka upp för allt mer.
För oss som på olika sätt berörs är det påtagligt. Och det är om det vi pratar vid allt fler köksbord. Om sprickorna som gör att vårt samhälle får allt svårare att hålla samman.
Välfärden som inom allt fler grupper blivit en lyx som allt färre får tillgång till. Ändå är det knappt någon som med glädje slåss för dessa människor i dag.
Framförallt gör förslagen inget för dem som mest behöver reformer
Mitt parti Socialdemokraterna startade efter valet ett reformarbete som döptes till ”Ny riktning för Sverige 2030”. Men få av reformförslagen riktar sig till dem som märker av sprickorna som mest.
Det är förstås lockande, och troligtvis roligare, att gå till val på nya välfärdsförslag än att fundera på hur man ska laga de befintliga. Men när huset man bor i visar sig stå på ostadig grund är det oftast bäst att pengarna går till någon som kan fixa det innan man överväger att anlägga en pool.
Mobilförbud, fritidsbank och billigare resor för yngre är den nya familjeveckan. Det är förslag som gör föga för jämlikheten och som inte bidrar till ett Sverige som det en gång var.
Framförallt gör förslagen inget för dem som mest behöver reformer. Och av dessa var det många som till valet 2022 inte längre såg socialdemokratin som ett trovärdigt alternativ i välfärdsfrågor.
Det krävs mer av vår tids glada krigare.
”We’re not going back” är en av Demokraternas nya slogans. Men när Magdalena Andersson och Socialdemokraterna varit på Demokraternas konvent för att inspireras, hoppas jag att det inte är den de tar med sig hem.
För här hemma behöver vi ta ett steg tillbaka: Åter till en välfärdsstat som inkluderar alla. Åter till ett samhälle där vi bryr oss om varandra.
Anna Quarnström, ordförande för socialdemokratiska föreningen Funktionshinder och jämlikhet (FoJ)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.