Jag tycker synd om Leijonborg
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-09
När jag kom från Norrbotten i torsdags mötte jag Torbjörn Fälldin på Arlanda. På kvällen såg jag Lars Leijonborg i partiledarintervjun. Alla skäller på honom just nu. I liberala tidningar är han bespottad, till och med av medlemmar i den egna partistyrelsen. Marit Paulsen som är vice ordförande i partiet har konstaterat att hans ledaregenskaper inte räcker till vid sådana här stora politiska katastrofer.
Socialdemokraterna är tuffa i sin kritik. Kanske för tuffa. Många har ringt och blivit upprörda av Marita Ulvskogs liknelse om att våldtäktsmän inte ska skylla på sina offer.
Det uttalandet kom efter att Leijonborg kritiserat socialdemokraterna för att driva affären för hårt.
Jag kan inte låta bli att tänka på Torbjörn Fälldin och Olof Palme. I valrörelsen 1976. Då sopade Palme banan med Fälldin. Karln var helt bortgjord och vann valet. Alla tyckte synd om Fälldin! Går kritiken mot Leijonborg för långt kan den få samma effekt. Jag tycker redan väldigt synd om Leijonborg. Han utstrålar mänsklig svaghet. Han är pressad, rädd och svettas oavbrutet. Stackars karl!