Rapmusik gör inte unga till mördare
Våldet upphör inte om alla sjunger "Bä bä vita lamm" istället
Efter det tragiska mordet på rapparen Einár i fredags pågår det en debatt om gangsterrapens koppling till gängkriminaliteten och skjutningarna. På vissa låter det som att det är musiken och artisterna i sig som driver på våldet.
I SVT:s Aktuellt krävde programledaren Katia Elliott i princip att rapparen Alex Ceesay – som visat stort mod genom att vara självkritisk – skulle göra avbön och ta avstånd från sina låtar.
De flesta som är under 55 år idag har vuxit upp med rap och hiphop. Därför känns det märkligt att ens behöva påpeka att det inte är rapmusiken som gör unga kriminella.
Våldet kommer heller inte upphöra om så alla rappare börjar sjunga "Bä bä vita lamm" istället
Visst finns det mycket som är problematiskt med den musikgenre som just nu får flest streams bland unga. Låttexterna innehåller mycket våld, droger, vapen och lyxprylar. Det är också ett stort bekymmer att vissa artister känner krav på sig att inte vara en "studiogangster", det vill säga någon som skriver texter om saker den inte har erfarenheter av.
Men det stora problemet är inte genrens estetik och tillspetsade texter, utan det samhälle som musiken faktiskt speglar.
Yasin – inte bara en brottsling
Musikjournalisten Ametist Azordegan är aktuell med SVT-dokumentär "Den svenska hiphopens pionjärer". I ett minnesprogram om Einár i P1 påpekar hon att det inte är hiphopen som är våldsam - utan det svenska samhället. Varför så många rappare är involverade i den grova kriminaliteten? Jo, för att de ofta kommer från socioekonomiskt utsatta områden där brottslighet är vanligare, konstaterar Azordegan.
I USA har ojämlikheten och den strukturella rasismen länge skildrats genom den amerikanska rapkulturen. I år är det 25 år sedan rapparen 2Pac mördades i ett eskalerande gängkrig mellan öst- och västkusten. Han beskrivs idag ofta som en av 1990-talets största socialrealistiska berättare. Men han rappade i allra hösta grad också om våld, vapen och droger på ett glamoriserande sätt.
SR:s musikjournalist Mats Nileskär kallar 2Pac för en poet och en profet – en person som förutsåg det USA som under de kommande decennierna kom att definieras av ökande sociala klyftor och rasmässiga spänningar.
Många av våra begåvade svenska rappare fyller samma funktion. Det är inte en Bullerby-idyll de berättar om, men det är ett Sverige som sällan återges någon annanstans. I en krönika från i höstas skrev jag att vi borde lyssna på den numera fängslade artisten Yasin av den anledningen. Än i dag får jag så gott som dagligen mail om hur fel jag haft.
Einár var en artist
Jag skulle önska att fler investerade samma energi i att motverka de samhällsklyftor som ger grogrund till musikens texter. Internationella Rädda Barnen presenterade tidigare i dag en rapport om att Sverige har de största skillnaderna i barnfattigdom mellan inrikes- och utrikesfödda barn i hela EU.
Och sen har vi också flest skjutningar. Matematiken får ni göra själva.
"De vill inte se oss som artister/Ey, de vill se oss som brottslingar", rappade Einar på sin sista skiva. Nej, alla rappare är långt ifrån fromma som lamm. Men de är också artister, musiken är ett kreativt utlopp i en tuff tillvaro – och de berättar om sin verklighet. Det är fattigdomen och utanförskapet – inte rapmusiken – som fler borde rasa mot.
Einár – listettorna, problemen och mordet