Nyanser av brunt
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-06
Ann Charlott Altstadt läser två böcker om Sverigedemokraterna
Något så osvenskt som ett nationalistiskt parti kan hamna i riksdagen till hösten. Beror det på mediernas högre toleransströskel att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson förra våren kunde sjunga nidsång om Olof Palmes död (se radioprogrammet Kalibers hemsida), utan att brännmärkas för evigt ur offentligheten? Klart är att ett parti med levande rötter i nazism/rasism så framgångsrikt assimilerats till svenska politiska normer att de får sända tevereklam under valrörelsen.
Mikael Ekman, Expojournalist och Daniel Poohl, före detta Exporedaktör har med Ut ur skuggan gjort en omfattande kartläggning av det persongalleri och de fraktionsstrider som skapade dagens Sverigedemokrater. Gammelnazister, skinnskallekultur och skånsk missnöjespolitik mixades med och mot varandra tills det nuvarande ledarskiktet av lundaakademiker med Jimmie Åkesson i spetsen började polera partiet på allvar 2005.
De har nu positionerat sig mot den tomma politiska nischen – vänster i fördelningspolitik, höger i moralfrågor med svenskhet versus islam som braskande rubrik. Det kräver förstås historieförfalskning. Partiet kallar exempelvis sitt urhem BSS, Bevara Sverige Svenskt, för en ”tvärpolitisk lobbyinggrupp” och Per Albin Hansson har annekteras som andlig förfader i egenskap av gårdvar för etnisk svenskhet. Partiet tycks fortfarande skifta i olika nyanser av brunt. Ekman och Poohl visar på kopplingar mellan framträdande sverigedemokrater och rörelser de officiellt tar avstånd ifrån.
Men har deras väljare verkligen samma färg? I Fult folk intervjuar journalisterna Linnea Nilsson och Emil Schön människor bakom statistikens typiske SD-väljare, bakom vår klichébild – den råbarkade lågutbildade arbetarklassmannen med mycket liten hjärna och främmande vanor som aldrig kan integreras till en vanlig medelklass-svensk. De väljare de pratar med är oroade över samhällsupplösning, upprörda över orättvisor och ser invandringen som orsak. Intressant är intervjun med den danska vänsterpolitikern och statsvetaren Marie Fugl som ser Pia Kjaersgaards Danskt Folkeparti som underklassens politiska projekt. Därför samarbetar Socialistiskt Folkeparti med Dansk Folkeparti i Köpenhamns fullmäktige med FD kring hälsofrågor.
Ekman och Poohl nyanserar dock, via internationella undersökningar, bilden av högerpopulisten som underprivilegierad. De för diskussionen vidare mot slutsatsen att främlingsfientlighet inte kan förklaras av de traditionella teorierna om arbetslöshet, låg utbildning eller kriminalitet. Den beror helt enkelt på invandringen. Sambandet mellan invandrarfientlighet och invandring är alltså både rasisterna och dess motståndare ense om. Jag undrar om det bottnar i ett gemensamt intresse – att vilja definiera så många som möjligt som rasister. För varför måste inte den korrelationen också förklaras?
Jag tror att Richard Wilkinson och Kate Pickett, i den uppmärksammade boken Jämlikhetsanden, ger svaret på frågan som även Lena Sundström lämnar obesvarad i Världens lyckligaste folk – varför även välbeställda personer i områden med knappt några invandrare röstar på Danskt Folkeparti. Jo, därför att de ökade inkomstklyftorna i västvärlden även gör välutbildad medelklass otrygga. Alla blir allt räddare var vi än befinner oss på samhällsstegen.
Jag tror också att Sverige länge har vaccinerats mot högerpopulism av en specifik historisk omständighet. Danmark och Nederländerna är två länder där den ökade främlingsfientligheten djupt kontrasterar med den forna självbilden av extrem tolerans. Sverige däremot har, på grund av arbetarklassens relativa politiska styrka, inte byggts på tolerans utan på solidaritet. När så nyliberalismen sveper över världen med den rädsla och otrygghet som följer på ökade klyftor viker sig toleransen först. I Sverige kanske den söndervittrande solidariteten kan hålla SD borta från makten, men då måste social rättvisa föras upp på agendan igen i svensk politik.
FAKTA Sverigedemokraterna
Grundades 1988. De första åren hade partiet en uppenbar koppling till vit makt-rörelsen och skinheadkulturen. Under partiledaren Jimmie Åkesson (vald 2005) har partiet fortsatt att tona ned den främlingsfientliga profilen. Profilfrågor är en restriktivare flykting- och invandringspolitik, nej till överstatligheten i EU, åtgärder för sänkt brottslighet och lägre skatt.
I valet 2006 fördubblade SD sina riksdagsröster till 2,9 procent. I valet till kommunfullmäktige fick partiet 280 mandat i 144 kommuner. I Europaparlamentsvalet 2009 nådde SD sin största framgång med 3,3 procent av rösterna.
Fakta: Nationalencyklopedin
Ann Charlott Altstadt