Nu berättar Édouard Louis om sin egen bror
Den franske stjärnförfattaren riktar blicken mot psykologin
Den 38-årige brodern har hittats död i sin eländiga lägenhet. Spriten, drogerna har förgiftat hans kropp, hans hjärna, hans lever.
Författaren Édouard Louis skriver: Jag kände ingen förbittring, ingen glädje, ingen sorg, ingen saknad. Främlingskapet kunde inte vara större i hans nya bok ”L’effondrement”, som just utgivits i Frankrike men ännu inte finns översatt.
De båda bröderna, halvbröder för att vara exakt, har inte sett varandra på tio år. Den gemensamma mamman har försökt föra dem samman, hon önskar försoning inför den äldste sonens förestående död. Författaren (Édouard Louis) vägrar. Brodern, som i boken aldrig nämns vid förnamn, representerar allt han hatar: homofobi, machomoral, rasism, högerextremism. Den sortens föreställningar som finns inpyrda i den fattiga, bortglömda lilla geografiska enhet i norra Frankrike, som är de bådas uppväxtort. Författaren har flytt från den, brodern stannat kvar. Louis skriver att det är de mest utsatta och förtryckta som flyr. Han själv till exempel, förföljd som homosexuell, förlöjligad av mansideologi, förlöjligad av sin egen far. Hans mor som till slut lyckas frigöra sig från sina alkoholiserade män som systematiskt misshandlat henne.
De andra, de som dominerat de fattiga kvarteren med sitt våld, sina fördomar, sin inskränkt manliga moral, de stannar kvar. De klamrar sig fast vid sina liv, bedövar sig med droger för att uthärda. ”Spriten skulle hjälp dem att fly, men blev deras fängelse”, skriver Louis.
Hans bror och de som lever som han, har förlorat sin egen tid. De saknar framtid, de lever inte ens i nuet, de vänder sig mot det förflutna, mot samhället som aldrig gav dem rätt till utbildning, till det orättfärdiga arbetslivet, till sorgen över föräldrar som inte räckte till och som ibland övergav sina barn. De blir aldrig kvitt det förflutna.
Louis berättar om de drömmar som kan skapas också i den fattigdomen, som oftast begränsar föreställningsvärlden och fantasin.
Med sitt extremt framgångsrika författarskap, sin exklusiva utbildning nådde han längre än något som hade borde ha gått att drömma. Brodern, visar det sig, ville också bli berömd, bygga katedraler och skapa världens största slakteri med Madonna som kund. Han ville visa familjen intyg på att han var färdigutbildad slaktare. En förfalskning som pappan avslöjade, hånfullt och storskrattande.
Louis bok heter alltså ”L’effondrement” (Seuil, oktober 2024) och kan översättas till ”Kollapsen”. Med den avslutar författaren sin familjeberättelse som inleddes för tio år sedan med ”Göra sig kvitt Eddy Bellegueule”.
Boken om brodern skiljer sig från de tidigare, menar Louis. Han hade kunskap, ofta självupplevd, när han skrev om sina föräldrar och han kunde, menar han, peka ut förtryckarna. Men han vet mycket lite om sin bror och måste därför göra en grundläggande undersökning, en enkät. Han måste revidera bilden. Brodern hade inte varit en ständig kvinnomisshandlare, snarare visat mild omtänksam när drogerna tillfälligt var försvunna. Att tro sig veta men inte veta något om sin egen bror, här sammanfaller Louis erfarenhet med Jamaica Kincaids. Hon skriver i sin bok ”Bror” att hon varit okunnig om sin aidssjuke brors liv. De båda måste dekonstruera sina minnen riva ner, deras bilder har kollapsat.
Brodern tillhörde vår tids föraktade, missbrukare, kriminelle, våldsverkare. Monstren. Försvarade endast av sig själva och trygga, maktmedvetna, endast i stunder av våld. Louis har i sina ”familjeböcker” skildrat utslagningens sociala mekanismer, från klassamhällets brutalitet till fattigsamhällets förfärande brist på representation i maktsystemet. Tre av parlamentets 577 ledamöter har arbetarbakgrund.
I sin nya bok håller Louis tillbaka det sociologiska anslaget och blir mer inriktad på psykologi och psykiatri. Sorgen, ångesten, skräcken hos fattiga och marginaliserade är något som sträcker sig bortom de nödvändiga materiella villkoren och familjeekonomin.
Louis sammanfattar en avgörande avsikt med boken: ”Jag vill, utan att ursäkta, försöka skapa en ritual och en begravningshögtid för det som gång varit en kropp som min brors och ett liv som hans och en död som hans.”