Naturvin och teater om mens – fortfarande?!
Danskarna må ha högt i tak men ligger fem år efter oss
Som svensk är det lätt att trollbindas när man kommer till Danmark. Om man dessutom gillar att dricka sig en liten tuborg då och då är det ännu lättare. På den korta tid det tar att åka över sundet hinner mitt hårda svenska inre mjukna, och när jag går av vid Nørreport har mitt frusna blod tinat helt. Här får man röka på uteserveringarna! Här är det inte så ängsligt! Här blir jag bjuden på öl av bartendern!
Det är den danska värmen i blodet som gör att jag, trots att min läkare tvingat mig att sluta med cigaretter, njuter av besök på inrökta bodegor tills jag stinker papegojbur och vaknar med trånga luftvägar dagen efter. Visst finns det fördelar med svensk alkohollagstiftning, men det innebär en särskild slags vild frihet att utsättas för ett hatbrott av en full gubbe redan klockan tio på morgonen.
Men det dröjer inte lång tid innan jag noterar vissa beteendemönster och trender. Varför fylls gatorna i Köpenhamn med partybussar så fort det blir mörkt? Varför är alla besatta av escape rooms och naturviner? Hur kan de hetaste ämnena på stadens alternativa teaterscener vara mellanförskap och mens? Det sköljer över mig som en ljuvlig flodvåg när jag inser det. Vi ligger minst fem år före danskarna. Alla trender har de ärvt av oss.
Att det är bättre i Danmark är en åsikt man då och då stöter på i Sverige, men här råder inga tvivel. På en bar träffar jag en dansk som i sin vilja att provocera högljutt proklamerar hur överlägsen Nicklas Bendtner var Zlatan Ibrahimović. Innan jag hinner förklara hur banal jämförelsen är fortsätter han berätta att Lego är överlägset Ikea, och att Kim Larsen var en bättre artist än ABBA. Om jag hade orkat nappa på betet hade jag kunnat upplysa honom om att danska barn får Astrid Lindgren med modersmjölken, medan gemene svensk bryr sig så lite om dansk kultur att vi knappt bemödat lära oss exakt vilka sagor som skrivits av H.C. Andersen och vilka som skrivits av tyskarna bröderna Grimm.
När jag åker tillbaka över sundet är det inte bara den annalkande hösten som gör att det blir kallare. Mitt blod börjar flyta trögare redan vid Eslöv, och jag känner hur jag stelnar. Innan tåget passerar Mjölby har jag helt förvandlats till is igen – men ingen filt värmer bättre än insikten att vi är mil före våra grannar i syd.
Sveriges ängsliga kulturella klimat må ha gjort oss lite tråkiga och stelbenta, men när det kommer till kritan kommer vi alltid att vara storebror. Om fem år, när den här texten letat sig till Danmark, får vi kanske se om de har någon bättre replik än att de är bra på att ha det hyggeligt.