”Det kan vara så att jag har kört mitt sista lopp”

Travlegendaren Bo Eklöf ett år efter skräckolyckan: ”Det är väldigt svårt att gå i trappor”

Bo Eklöf, 68, var med om en otäck olycka i ett lunchlopp på Hagmyren.

Ett drygt år senare har han fortfarande inte gjort comeback.

Skadorna har inte hunnit läka och karriären tycks vara i fara.

– Det kan vara så att jag har kört mitt sista lopp, säger han.

Bo ”Bosse” Eklöf gjorde under 2021 och 2022 succé i sulkyn. Vinsterna duggade tätt och livet tycktes leka.

Den 24 oktober i fjol var dock olyckan framme då han i samband med Hagmyrens lunchtävlingar rammades och flera kuskar blev liggande på banan.

Rikard N Skoglund svimmade av under några sekunder och klagade över smärta i ryggen.

Ännu värre gick det för Bosse som i ilfart skyndades till sjukhuset där det konstaterades att han ådragit sig två frakturer i ena fotleden, samt skadat både knä, nacke och rygg.

– Det känns som om jag blivit överkörd och är tacksam över säkerhetsvästen som skyddade. Det kändes direkt som att jag bröt fotleden i fotsteget, sa han då.

”Det gjorde något obeskrivligt ont”

Spola fram ett drygt år och travlegendaren har ännu inte gjort comeback på tävlingsbanan.

Faktum är att han än i dag kämpar med sviterna efter den allvarliga incidenten.

– Jag var inne förra veckan och fick kortison i fotleden då den inte har läkt riktigt bra och blivit inflammerad. Det har därför blivit vilande från gymmet och gåendet. Jag har inte kunnat belasta benet något speciellt, och det är väldigt svårt att gå i trappor.

– Tydligen så har jag en lös benbit i foten som inte växt fast. Utan skor är det nästan omöjligt för mig att gå. Det värsta är att jag är så låghalt i benet som jag bröt förra gången och är två centimeter kortare, så jag har kilar i båda skorna för att räta ut fotlederna. Man förstår vitsen med att ha en bra hovslagare!

Bosse förklarar att han går snett med huvudet, vilket fört med sig ökad problematik i nacken. Ytterligare operationer hoppas han dock slippa.

– Jag har blivit hotad med steloperationer tidigare och det vill jag inte vara med om.

Vad minns du av själva olyckan?

– Jag hörde att det brakade till och sedan small det bara till i mitt huvud. Det var en otrevlig upplevelse och gjorde något obeskrivligt ont. Jag har inte tittat på reprisen och det är nog lika bra. Det är ingenting man vill återuppleva då jag har varit med om flera olyckor och brutit nästan alla ben i kroppen.

”Var jävligt nöjd – men det tog slut fort”

Väl på sjukhuset lappade kirurgen ihop den sargade kusken med både plattor och skruvar.

En lång rehabilitering tog vid.

– Axeln och nacken tog mycket stryk så jag går på behandling varje vecka hos en väldigt duktig terapeut. Jag har även cyklat ett par, tre gånger i veckan och i somras blev det runt tolv kilometer. Inte varje dag men så ofta jag kände för det.

Finns det en oro att du inte blir helt återställd?

– Jag tar ingenting för givet. Som det är nu så försöker man väl förstå att det inte blir något mer halvmaraton. Jag hade precis kommit igång och sprungit längre sträckor... Dagen innan olyckan sprang jag tolv kilometer och tänkte: ”Fan, nu börjar det att fungera, fem år efter förra benbrottet.”

– Jag var jävligt nöjd för det men det tog slut fort.

Bosse erkänner att de senaste nästan 13 månaderna varit tuffa, både för kropp och huvud, då han är sjukskriven och inte har kunnat arbeta med hästarna sedan olycksdagen.

”Räddningen” har till stor del varit hans deltidstjänst på travgymnasiet Wången.

– Just nu har jag fantastiska elever två gånger i veckan som är jätteduktiga. De tar med sig saker till lektionerna som vi diskuterar och sedan blir det en hel del jobb på gymmet för att stärka bål- och ryggstabilitet.

– Jag har alltid lärt mina elever att de ska tänka på säkerheten, och så är jag den som oftast hamnar i fel situationer.

Vad tänker eleverna när de ser sin lärare mörbultad?

– (skratt) Ja... det är väl en del som garvar åt en?

”Familjen tyckte att det var nog redan 2017"

Trots eventuella gliringar från den yngre generationen verkar Eklöf stormtrivas i sin yrkesroll på Wången.

– De säger att jag kan prata hur länge som helst om travhästar. Det kan väl vara positivt, även om jag ibland ser att de börjar plocka fram sina telefoner.

– Jobbet har dock varit väldigt viktigt för att komma ur sina rutiner att inte göra något. ”I morgon ska jag upp på Wången och blir borta några timmar.” Det känns väldigt bra att kunna säga det till familjen, att pappa ska iväg och jobba. Annars sitter man bara hemma och blir sur och bitter, det har man lätt för ändå, säger han och skrattar.

Inom kort fyller han 68 år och med tanke på skadeproblematiken och de senaste bakslagen under rehabiliteringen så anar man att en comeback på travbanan kan dröja.

– Som det känns just nu så är det för mycket risker med att sätta sig i sulkyn. Jag har inte kört en häst på över ett år. Jag får lämna den frågan öppen.

Så du kan ha kört ditt sista lopp?

– Ja, det kan vara så. Det är som min fruga sa när jag kom hem från sjukhuset: ”Var det värt det?” Hon är jäkligt krass. Familjen vill inte att jag ska köra några fler race. De tyckte att det var nog redan 2017 och kanske till och med tidigare.

”Några av mina roligaste och trevligaste år”

Årtalet som åsyftas är då Bosse sparkades av en häst i samband med att denne skulle skos. Hovarna tog så pass illa att både höft- och lårben gick av, med en ofrivillig paus från travet som följd.

Kan det vara så att du till och med ångrar den senaste comebacken?

– Nej, absolut inte! Jag har väl kanske haft några av mina roligaste och trevligaste år de här sista tio då jag inte behövt jobba för att leva på inkomsterna. Jag har istället tävlat för att ha ett intresse i livet och kunna återknyta kontakten med massor av tidigare kunder och vänner i branschen.

Framtiden står skriven i stjärnorna men travprofilen fastslår att vad han än må ta sig an så kommer det att vara hästrelaterat.

Märkligt vore annars för en man som på fritiden istället för en deckarroman av Camilla Läckberg hellre läser travstatistik och kallblodshistoria...

Det enda han är en smula ledsen över är att det aldrig blev någon Elitloppsfinal. Bortsett från det blickar han tillbaka på sin karriär med mycket glädje, och för många kommer Bosse kanske bäst förknippas med den av Lars Marklund tränade superhästen Scandal Play.

Eklöf klev in i ”Tusenklubben” 2000 och har till dags datum vunnit över 2 100 segrar.

”Det man vill bli ihågkommen för”

Om det nu är så att du har kört ditt sista travlopp, hur vill du då att trav-Sverige minns Bo Eklöf?

– Det var fan inte lätt att knäcka. Einstein förstod för hundra år sedan att stillestånd är tillbakagång. Utvecklingen hinner förbi dig. Det är en tes som jag burit med mig hela livet och jag har aldrig lutat mig tillbaka bara för att man vunnit lopp.

– Bara den senaste veckan är det tre eller fyra som ringt och bett mig hjälpa till med hästar som de inte kommer tillrätta med. Det borde betyda att vissa uppskattar att jag har en yrkesskicklighet? Det är kanske det man vill bli ihågkommen för, avslutar han.