Stjärnans sambo om jättesuccén: ”Drömliv”
Susanne Frang i stor intervju om • Framgångarna • Livet med Magnus A Djuse: ”Blir absolut inte starstrucked”
Uppdaterad 16.16 | Publicerad 15.19
Magnus A Djuse är Sveriges främste travkusk.
Sambon Susanne Frang gör även hon succé.
Hennes segerprocent i år: 53.
– Man får lov att säga att jag lever ett drömliv, säger hon.
Susanne Frang, 36, har gjort jättesuccé under 2024.
Med små medel, och på kort tid, har den tidigare hästskötaren lämnat stora avtryck med hästar som Jongleur och Luv You Schermer.
Solvallaamatören kan för dagen stolt visa upp en segerprocent på hela 53, en siffra inte ens självaste Daniel Wäjersten kan matcha.
– Självklart är framgångarna något man drömmer om. Vi satsar jättehårt på det här och man är både otroligt tacksam och lättad över att det har slagit väl. Man får lov att säga att jag lever ett drömliv, berättar Susanne.
”Inte varit en dans på rosor”
Vad är hemligheten bakom succén?
– Vi gör allt lugnt och metodiskt, men lämnar heller inget åt slumpen. Jag har ett koncept som jag och hästarna tror på, men vi har också fantastiska människor runt omkring oss. Allt ifrån vår hovslagare, som utför magi, till equiterapeuter och veterinärer. Vi är ett jättebra team.
Framgångarna har dock inte kommit av sig själva.
– Det har varit ett intensivt år och en stor omställning eftersom vi har flyttat. Jag har en dotter som går kvar i skolan i Enköping, så den här flytten har inte bara varit en dans på rosor. Det har varit många uppoffringar längs med vägen.
Dottern heter Chanel, har hunnit fylla elva år och delar sin tid mellan mamma och sin biologiska pappa.
En till två vardagar i veckan packas ryggsäcken inför den 45 minuter långa enkelresan till skolan.
Vid ratten sitter då en viss superstjärna och tränarsambo, nämligen Magnus A Djuse.
Är han lika duktig bonuspappa som han är travkusk?
– Ja, absolut. Det är ofta han som hämtar och lämnar på skolan eftersom jag jobbar i stallet. Magnus drar ett otroligt stort lass och hjälper även till med dotterns ponny. Det är jätteroligt.
”Han var så mycket yngre...”
Hur träffades ni två en gång i tiden?
– När han flyttade ner från Östersund jobbade jag hos Mattias (Djuse). Sedan tog det inte så lång tid innan vi var tillsammans och vi har hängt ihop sedan dess.
Var det kärlek vid första ögonkastet?
– Nej... inte från min sida. Han var så mycket yngre och jag var på sätt och vis otroligt nöjd med min tillvaro då. Magnus är dock otroligt ”gubbig”.
Blir man ibland lite starstrucked av att vakna upp bredvid en sådan superstjärna?
– Absolut inte. Trots hans otroliga framgångar är han ”bara” Magnus för mig. Min livskamrat. Sedan är jag ändå otroligt imponerad av det han gör.
Hur är det att som amatörtränare ha Sveriges bäste travkusk i sin ringhörna?
– (skratt) Det är väl lyxigt? Magnus är jätteengagerad och är gärna ute i stallet för att köra snabbjobb och borsta hästarna. Det blir lite vårt utrymme att umgås eftersom jag inte brukar vara så snabb hem från stallet.
”Hästar är enklare än människor”
Susanne kliver upp vid femsnåret varje morgon och beger sig ner till stallet där hennes fyrbenta vänner väntar på att få pysslas om.
Tillvaron är en som hon inte skulle vilja byta mot någon annan.
Hon har en diger bakgrund som hästskötare hos bland annat Claes Svensson och Mattias Djuse.
Det är framför allt hos den tidigare som hon fick sin start och en grund att stå på senare i livet.
– Jag är mer eller mindre uppvuxen i stallet hos Claes och jobbade extra där redan under skoltiden. När jag kom dit kunde jag inte ens sela en häst. Det blev nog tio år sammanlagt och han och Marie Nilsson var min extrafamilj, en tålmodig sådan, under hela uppväxten.
Ungdomsåren handlade bara om hästar.
Plugget, det kom liksom i andra hand...
– Det var inte min grej. Jag tyckte att skolan var onödig och trivdes inte alls i den miljön. Det var för mycket folk och mycket intriger bland tonårsflickorna. Jag trivdes bättre i stallet där jag kunde vara för mig själv. Hästar är enklare än människor.
– Där kan man tacka Claes och Marie mycket eftersom det var en stökig tid, framför allt i högstadiet. De anställde mig senare med villkoren att jag pluggade kärnämnena, och att jag skulle ta körkort när jag fyllde 18.
”Kroppen var slut”
Vad tänkte föräldrarna om att du i ung ålder valde att satsa på hästarna istället för studierna?
– De har alltid stöttat mig och aldrig ifrågasatt det. För mig var detta en självklarhet. Numera följer de min resa väldigt noga.
Varför slutade du som hästskötare?
– Kroppen var slut. Jag har två diskbråck och det ena påverkar nerven. Ryggen är mycket bättre nu men jag måste fortfarande tänka mig för varje dag. Jag tackade nej till en operation för två år sedan eftersom de inte kunde garantera att värken försvinner.
Hon tog ut sin tränarlicens 2021 och trots att ryggen inte är hundraprocentig finns det inget som kan hålla henne borta från stallet.
Där tas hon varje morgon emot av en kvintett, med reklamhästen Jongleur i spetsen.
Frang hittade femåringen för 120 000 kronor och deläger honom tillsammans med spelexperten Tim Schlaucher Esser.
Man kan lugnt påstå att det med facit i hand blev ett lyckat köp då förvandlingsnumret, i succétränarens regi, vunnit sex lopp och sprungit in nästan det fyrdubbla.
– Det var lite pengar sett till hans kapacitet. Magnus har alltid gillat honom, så man visste att det fanns något i hästen. Hans insats i onsdags var imponerande och svår att ta in. Det har varit en fantastisk resa.
Hur långt kan detta bära?
– Det är bara han själv som bestämmer. Känslan är att det finns mycket kvar i honom.
”Han fick äta upp sina ord”
Susanne presenterade sig på allvar för den svenska travpubliken då Luv You Schermer för ett drygt år sedan tog en imponerade vinst på Sundbyholmstravet.
Den segern värmde lite extra då sambon efter en förlust i starten dessförinnan försiktigt börjat ifrågasätta hästens kapacitet.
– Magnus var lite besviken då och sa: ”Han kanske inte är bättre?” Jag var därför nog mest nöjd att få sätta honom på plats. Han fick äta upp sina ord.
Luv You Schermer har inte synts till i tävlingssammanhang sedan oktober månad i fjol på grund av gaffelbandsproblem.
– Det är otroligt tråkigt men hoppet är det sista som överger en. Han verkar dock nöjd med livet, vilket är det absolut viktigaste för mig.
Finns det planer på att i framtiden utveckla verksamheten och kanske till och med bli proffs?
– Nej, absolut inte! Jag har min drömtillvaro nu och tillräckligt med hästar för att kunna leva på detta, avslutar hon.
