”Handen lossnade helt och hängde i skinnet”
Bosse Eklöf i stor intervju om • Karriären • Olyckorna • Avstängningen: ”Det var droppen som fick bägaren att rinna över”
Publicerad 2022-10-17
Bosse Eklöf gör, som 66-åring, succé i sulkyn.
Flera allvarliga skador satte dock nästan stopp för karriären.
– Handen lossnade helt från armen och hängde i skinnet, säger Bosse till Trav365.
Bo ”Bosse” Eklöf lämnade in sin A-licens 2015 och körde under en längre period inga travlopp. Sugen kom dock, sakta men säkert, tillbaka för den, under många år, ytterst framgångsrika kusken och de två senaste säsongerna har 66-åringen fått en nytändning.
Så sent som i lördags hade han tre uppsittningar inom V75-spelet och närmar sig med stormsteg två miljoner kronor i inkörda pengar.
Hur nöjd är du med livet just för dagen?
– Jag har det väldigt bra, trots alla krämpor, och bor i ett jättefint hus med en jättefin familj. Som det känns just nu så borde jag kunna köra runt 300 lopp om året, kanske mer, och fortfarande tävla när jag är 70. Jag tror att jag numera tillåter mig själv att vara mycket gladare efter en seger än då det var mitt heltidsyrke, berättar Bosse för Trav365.
”Större i käften än i växten”
Eklöf halkade in i travsporten redan som fyraåring via sin far som mer än gärna spelade bort en krona eller två på Bergsåkertravet.
– Det var bara några hundra meter till banan där vi bodde, och än mindre till där de födde upp hästar. Morfar och mormor hade lantbruk med hästar, medan farfar och farmor sålde korv på travbanan. Så det var inget långt steg för mig att börja jobba med djur.
Behövde du någonsin betala för korvarna?
– Jag fick ta de som var spruckna, så det kunde bli några under en tävlingsdag. Det var lika lång kö utanför korvkiosken som till totoluckorna.
Bosse beskriver sin barndom som en lycklig sådan. Han påbörjade dock sin skolgång redan som sexåring och var då varken störst eller starkast i plugget. Den unge grabben tog dock för sig på annat vis.
– Hur jag var som elev? Kanske lite för lat för att få bra betyg. Jag var väldigt skoltrött och hade fått kämpa mig fram på grund av att behöva vara ett år yngre än alla andra. Jag var alltid minst och fick använda mig av mycket jävlar anamma. Visst blev man påhoppad en del på grund av att man var större i käften än i växten, ha ha.
”Den vinsten var ett stort lyft”
Trots det stora hästintresset i släkten var det ändå inte självskrivet att Eklöf i vuxen ålder skulle arbeta med våra fyrbenta vänner.
– Jag jobbade en del i olika stall men utbildade mig samtidigt till isoleringsplåtslagare. Dessutom lirade jag pojkbandy i Selånger SK när de var som störst. Jag spelade mycket mittfältare och var skridskostark. Det var en jättekul tid men tyvärr slutade jag nog alltför tidigt.
Kuskkarriären inleddes, enligt Bosse, rätt försiktigt med drygt 20 segerlösa lopp på raken innan han sedermera, som 26-åring, fick segerdefilera för första gången. I ett lopp på Solvalla satte han dit en egenuppfödd häst som på den tiden tränades av Per-Erik ”Bullen” Pettersson.
– Det var dagens sista lopp men ganska många av mina vänner hade stannat kvar på E-läktaren. Den vinsten var ett stort lyft för mig och jag slutade nog hos Stig H Johansson under samma veva. Tiden hos Stig var fantastiskt bra och jag kan aldrig klaga på de arbetsgivare som jag haft i travbranschen.
– Det var en bra uppväxt för mig men har kanske legat mig i fatet senare då jag är överambitiös när det gäller ordning och reda, något folk kan reta upp sig på. Jag kan dock trösta mig med att Gunde Svan också var väldigt noga.
Scandal Play – karriärens höjdpunkt
För den bredare massan är nog Eklöf kanske allra mest känd för tiden ihop med Scandal Play. Den av Lars Marklund-tränade krigaren vann hela 50 lopp under sin karriär och sprang in drygt tolv miljoner kronor, allt som oftast med just Bosse i sulkyn. Sagohästens främsta meriter var dubbla segrar i Olympiatravet och han bjöds även in till Elitloppet vid tre tillfällen under sent 90-tal.
Deras första lopp ihop ägde rum 1995 i samband med en V75-start på Bergsåker när Tommy Hanné, på grund av personalslarv, åkt på en avstängning för otillåten medicinering. Kusken minns de åren med glädje.
– Segern i Sundsvall Open Trot betydde mycket för mig, och så tre raka vinster i ”Silverhästen”. Då förstod man dock inte riktigt hur stort det var, och något som bara Xanthe lyckats med tidigare.
Några framgångar blev det dock aldrig sista helgen i maj på Solvalla då kort distans inte riktigt var hästens likör. Finalerna uteblev och som bäst mäktade han med en femteplats i ett försök.
Eklöf beskriver succéåren med Scandal Play som höjdpunkten under sin travkarriär men alla sagor har som bekant en början och ett slut.
”Jobbigt att stå vid sidan”
Uppstod det en slags tomhet i ditt liv när sagan om Scandal Play var över?
– Den hade väl uppstått redan i samband med att jag bröt armen eftersom jag ändå inte kunde vara nära ”Scandalen” under hans sista tid på tävlingsbanan. Det var mycket som föll bort ungefär samtidigt. Det var självklart jobbigt att stå vid sidan och jag hade gärna velat köra honom när han gjorde sin sista start.
– Det var någon journalist som sa till mig: ”Du kanske var lika bra för Scandal Play som han var för dig.” Det var nog en bra sanning eftersom jag på den tiden fick köra många fler hästar, och då växte mitt självförtroende. Jag började ta för mig mer i travlivet och i loppen, vilket ledde till att jag blev en bättre kusk.
Duon fick uppleva många roliga stunder ihop och det var just Bosse som satt i sulkyn när den då elvaårige valacken vann sitt allra sista lopp vintern 2001. Kort därefter var dock Eklöf med om en allvarlig olycka som förändrade hans liv.
– Jag körde på Gävletravet den 4 december det året och min häst avled under loppet, vilket resulterade i ett komplicerat handledsbrott. Det finns någon film där man räknat ut att jag hade flugit tio meter. Den dagen var det fem, tio minusgrader och inte den mjukaste banan att landa på. Handen lossnade helt från armen och hängde i skinnet.
Är detta något du fortfarande känner av?
– Ja, allra värst är det under vintern. Den olyckan satte nog stopp för min karriär eftersom jag knappt kunde köra några lopp under 1,5 års tid. Jag rasade i vikt och tappade kraft.
”Man höll ju på att svälta ihjäl”
Förutom problemen med händerna så har Bosse även dragits med mångåriga ryggproblem som efter en operation 2005 resulterade i en nervskada i ena benet och något som läkarna kallar ”droppfot”. En tuff tid i hans liv tog vid.
– Några pengar från Försäkringskassan fick jag heller inte och man höll ju på att svälta ihjäl! De sa bara att jag skulle byta jobb. Det var tur att man hade egna avbrottsförsäkringar.
Tävlingskarriären var i fara men den envise kusken hade dock bestämt sig för att till varje pris ta sig tillbaka till hetluften.
– Jag sprang ett halvmaraton bara nio månader efter operationen. Sjukgymnasten berättade att jag var den ende som hon kände till som hade lyckats komma tillbaka och springa efter att ha fått den diagnosen. Med rätt träning går det att komma till bukt med många skador.
Som om inte detta var nog sparkades han under 2017 av en häst i samband med att denne skulle skos.
– Både höft- och lårbenet gick av, samma ben som slogs ut efter ryggoperationen. Sedan dess har det inte gått så bra att springa, det kan jag säga.
Det låter som att det hade varit mer riskfritt att fortsätta med bandyn?
– Ja, det kan ha varit det. Jag försvann väl från bandysektionen vid 16- eller 17-årsåldern och det var kanske fel?
”Nära att gå åt skogen”
Det är dock inte bara på arbetsplatsen man kan skada sig. En dag blev sonen Hugo, då endast 14 månader gammal, lite väl glad över att se pappa kliva in genom dörren efter en dag på jobbet. Ena fingernageln träffade ögat på Eklöf och skadade hornhinnan.
– Det var nära att gå åt skogen och det blev även en herpesinfektion på lasarettet. En lång tid följde innan jag fick någorlunda normal syn igen. Man blev nog extra försiktig i samband med lek efter det. Hugo är dock en fin pojke, lugn och städad. Jag har även fem barnbarn.
Familjen spelar en väldigt viktig roll i Bosses liv och han har sammanlagt fem söner från två äktenskap. På fritiden ser man ofta Eklöf vid sidlinjen när hans pojkar sparkar boll och han är bland annat hjälptränare i den ene sonens fotbollslag.
Hur roligt är det att bara släppa allt som har med trav och arbete att göra och bara njuta av att se sina grabbar sporta?
– En gång höll jag på att bomma en defilering på Dannero för att jag satt och tittade på en matchavslutning i mobilen. En av mina söner, Tobias, provade som travtränare under några år men fick inte riktigt till det. Däremot är han nu anställd som hovslagare hos Daniel Wäjersten och en del av dennes framgångar.
Eklöf om hoten: ”Jag skulle passa mig”
Han beskriver sin egen körstil som ”försiktigt offensiv” och lägger stor vikt på starten av varje lopp. Just den egenskapen har kommit väl till hands på senare år då han varit väldigt framgångsrik i breddlopp.
Har du ett exempel att ge när du kanske sagt eller gjort något i samband med tävling som du senare ångrat ?
– Ja... det har jag säkert gjort många gånger men vem har inte det? Vissa missförstånd sker nog varje tävlingsdag. Jag har ibland bett hästägare att de ska ringa mig när jag sitter i bilen på väg hem, vilket har fått vissa att uppfatta en som tvär och vresig. Andra kanske tycker att jag lägger mig i för mycket i deras häst eller träning, även om det har varit goda avsikter från min sida.
Bosse minns väldigt väl ett tillfälle då han utsattes för hot av en hästägare som inte var nöjd med loppets utgång.
– Jag hade kört om ledningen mot hans häst på första långsidan och det resulterade i upprepade sms där han skrev att jag skulle passa mig när jag träffade honom nästa gång. Jag visade dessa för Svensk Travsports säkerhetschef som svarade: ”Du får säga till om det blir värre.” Man kände sig inte direkt skyddad av ST i det fallet. Jag kanske borde ha polisanmält händelsen?
– Jag känner till flera unga flickor och pojkar som har blivit hotade. Ingen kusk blir bättre av utskällningar och repressalier.
”En dag blev jag så förbannad”
2003 stängdes Eklöf av efter en uppmärksammad incident på Bergsåker. Den inträffade när hans uppsittning, Guggies Girl, i ett tidigt skede galopperade. Bosse valde då att vrida ut hästen i banan och köra så pass nära banfunktionärerna att detta sedermera resulterade i att han dömdes för olämpligt uppförande.
– En dag blev jag så förbannad och låtsades styra ut mot funktionärerna. Jag körde förbi dem och skrek jag till: ”Passa på och ta en peng av mig nu också!” Det var avsiktligt och jag fick några veckors avstängning, men förhoppningsvis resulterade uppståndelsen i något positivt.
Han friades dock från samtliga misstankar om att medvetet försökt köra på personerna ifråga.
Hur arg var du över att anklagas för något så allvarligt?
– Jag hade blivit bötfälld flera gånger i rad på Bergsåker, för saker som jag var helt oskyldig till. Jag var ett tag den överlägset mest bötfällde kusken för störande ljud i loppen. En gång satt Ulf Ohlsson bakom mig och skrek som fan. Efteråt garvade han och skämtade att jag säkert skulle bli bötfälld, vilket jag blev.
– Vid ett tillfälle opponerade jag mig mot detta och fick till svar av måldomaren: ”Men du brukar ju skrika.” Det var droppen som fick bägaren att rinna över för mig.
”En tillvaro som jag förtjänar”
Ständig värk i handlederna, ryggen och nacken var en av anledningarna till att han 2015 valde att sluta med loppkörningen. Kroppen sade ifrån och dessutom trivdes han utmärkt i sin nya arbetsroll på Wångens Travskola, där han än i dag är kvar – även om det numera är på deltid.
– Jag var för sliten för att jaga tusen lopp om året och blev uppmärksammad om att det fanns en tjänst på Wången som jag kunde söka. Det kändes bra att kunna få en anställning men det är också långt till närmsta travbana, som då var Leangen. Till slut så bestämde jag mig för att ta ut tränarpension.
Kan man leva på denna?
– Nej, absolut inte! Kan det ha varit 6 500-7 000 kronor netto?
Bosse har genom åren sett flera nuvarande stjärnskott på travhimmelen passera dörrarna på travskolan och känner en stolthet inombords över att ha fått vara delaktig i deras utbildning och framgångar.
– Under mitt första år här hade jag Andreas Lövdal och Philip Di Luca, sedan flera duktiga flickor, Marcus Lilius, Mats Djuse och, framför allt, Magnus Djuse. Det värmer inombords när det går bra för dem. Ungdomarna i dag är mycket mer pålästa än vad vi var på min tid. När jag började köra fanns det inte ens loppkommentator.
– Att umgås med dem är jätteinspirerande för mig. Många kommer och ber om råd om träning och utrustning. Det är en tillvaro som jag förtjänar, höll jag på att säga. Däremot så är det så himla kallt här uppe! Jag har en morbror som bor i Nice och får alltmer känslan av att resa ner för att hälsa på honom.
”Händer fortfarande att jag förivrar mig”
Eklöf har periodvis även skrivit veckokrönika åt Dagbladet, gjort ”Travsurr” och varit en uppskattad medarbetare på Kanal 75. Och ska man tro Bosse så trivdes han alldeles utmärkt i arbetsrollen på tv.
– Jag jobbade med Anders Fredriksson fyra, fem gånger under de senare åren och det var fantastiskt, ett sätt att hålla mig ajour med sporten. Det är jättekul och inspirerande. Visst hände det att jag kritiserade styrningar. Min uppgift när jag sitter där som någon slags expert är att vara konstruktiv i min kritik.
Har du fått skit för någon kommentar genom åren?
– Njae, det har jag kanske inte fått. En del har dock garvat och sagt att jag varit för snäll ett antal gånger, att jag borde tagit fram sågen lite mer. Visst har jag sagt fel hästnamn ibland, eller tyckt att någon sett riktigt dålig ut som sedan gått och vunnit, men det har ändå blivit fina lovord från kollegor och vänner.
Karriären tycktes vara över för den mångfaldige storloppsvinnaren men efter att ha övertalats att göra comeback i jippoloppet ”Ahlsells Legends” ett år väcktes en låga inombords.
– Var sak har sin tid. Numera är det mer kravlöst, även om jag givetvis har krav på mig själv att prestera. Det händer dock fortfarande att jag, trots min ålder, förivrar mig och då hoppas man att ingen märker hur dåligt jag körde, avslutar Eklöf med ett skratt.