”Då hade jag aldrig förlåtit mig själv”
Järvsöfaks skötare om det känslomässiga avskedet
Uppdaterad 2020-10-28 | Publicerad 2020-10-20
Superstjärnan Järvsöfaks fick under måndagen somna in – 26 år gammal.
Nu minns skötaren Tanja Salmela Johansson, 40, sin bästa kompis och berättar om det tunga avskedet.
– Han gnäggade och jag tror han kände på sig att något var på gång när jag tog farväl, säger hon till Trav365.
I lördags kom uppgifter från norska trav365.no och Trav- og Galoppnytt att den svenske kallblodsstjärnan Järvsöfaks skulle avlivas på torsdag.
– Han har åldrats och vi gör det av humanitära skäl, sa tränaren Jan-Olov Persson till Trav365.
Men redan under måndagen nåddes travvärlden av beskedet att Järvsöfaks hade fått somna in.
En av de som stod honom allra närmast genom åren var 40-åriga skötaren Tanja Salmela Johansson.
”Min bästa vän”
Hon har svårt att prata om det som hänt utan att börja gråta men gör ett försök.
– Redan när jag slutade skolan så började jag ta hand om honom och på den vägen var det. Vi skulle komma att ha många fantastiska år på tävlingsbanan och han skulle även bli min bästa vän. Janne hade för ett tag sedan berättat för mig vad som var på gång, så att jag skulle få en sista chans att ta farväl, säger skötaren och berättar om det känslosamma mötet:
– När jag besökte honom den 9 oktober så tror jag han kände på sig att något var på gång. Han gnäggade och jag tyckte verkligen det var jobbigt. Min syster fick följa med som stöd och jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv om jag inte hade gjort det. Vi stod länge och vred på oss och hela mötet kändes väldigt speciellt. Jag tror ändå att det blev bra att det fick ske redan under måndagen.
Järvsöfaks har kallats för världens bästa häst och det är lätt att förstå hur epitetet uppkommit.
Ingen häst har betytt mer för svensk travsport än just ”Faksen”.
Tio SM-guld
Fem raka segrar i kallblodens Elitlopp, Elitkampen
Ett världsrekord som mirakulöst nog står sig än i dag
201 segrar på 234 starter och 21,2 miljoner intjänat.
Listan kan göras oändlig men vi stannar där.
”Något utöver det vanliga”
Tanja Salmela Johansson bor i dag i Dalarna där hon träffat kärleken – travtränaren Pär P Johansson.
Men under åtta år var hon och ”Faksen” oskiljaktiga och firade stora triumfer på tävlingsbanan.
– Han var ganska sen i utvecklingen men efter ett tag förstod vi att han var något utöver det vanliga. Han visste exakt vad som skulle göras på tävlingsbanan och älskade även att träna. När vi tävlade så tog han ju bland annat 42 raka segrar. Det gick inte att besegra honom då. Resultaten är otroliga, det ska ju inte gå egentligen.
Vilka minnen från tävlingsbanan har etsat sig fast allra starkast?
– Jag minns särskilt när det var SM på Bergsåker i Sundsvall. Det var en stor folkfest och många som man kände fanns på plats. Det är något jag aldrig glömmer.
– När han slog världsrekordet i Gävle så minns jag att det var en väldig press. Alla förväntade sig att vi skulle slå världsrekordet och det gjorde han ju i och för sig också. Självklart måste jag ju nämna alla gånger på Solvalla han vann Elitkampen. Det var otroliga minnen.
”Fick nypa mig i armen”
Men det var inte bara på tävlingsovalen ”Faksen” utmärkte sig.
Även i andra sammanhang visade hästen att han var annorlunda.
– Han visste alltid vad allt handlade om och hade en personlighet som var unik. Det var som om han visste att det var han som var stjärnan. Jag minns ett tillfälle när vi besökte Globen med honom och att han bara gick in och tog för sig, trots att det var mycket folk och stor uppståndelse.
– Det finns även ett annat exempel när en grupp människor med funktionsvariationer skulle få träffa honom. Han insåg deras svårigheter och böjde huvudet för att de skulle kunna klappa. Han var så klok och visste alltid vad som skulle ske. Som i Norge där voltsystemet var annorlunda. Han kände direkt att något var fel och inte som det brukade vara. Vart vi än kom var han otroligt folkkär och ibland fick jag nypa mig i armen, för att just jag fick vara med honom.
”Mitt hjärta”
Kan du försöka beskriva vad han betytt för dig?
– Han har betytt så otroligt mycket så det är svårt att sätt ord på. Jag kände honom ju när han var liten och han var mitt hjärta. Det var en underbar häst som gett mig så otroligt mycket. En personlighet utöver det vanliga. Vi har så många otroliga minnen ihop.
– Jag har under de år jag bott i Dalarna besökt honom ibland och det har alltid varit väldigt speciella möten. För några år sedan blev han ju sjuk men återhämtade sig. Han var helt otrolig.