”Jag minns ingenting – det är bara helt svart”

Kusken Peter Eriksson hemma igen efter olyckan • Förlorade synen: ”Andra sinnen som har vaknat till”

Travkusken Peter Eriksson, 57, sparkades av en häst och miste synen i den allvarliga olyckan.

Efter fem veckor har han fått lämna sjukhuset.

I en stor intervju med Trav365 berättar han om den tuffa tiden, det enorma stödet och vägen tillbaka.

– Jag blir rörd av all hjälp och alla som bryr sig, säger Peter till Trav365.

Det har gått drygt fem veckor sedan olyckan.

Kusken Peter Eriksson sparkades av en häst i samband med travtävlingar på Rättvikstravet.

57-åringen fördes med ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala där han opererades och hölls nedsövd under flera veckor.

Familjen meddelade vidare om skadeläget efter att Peter vaknat.

– Nu är han uppe och går själv men har legat i koma. Han har lite humor kvar men har tappat två veckor av sitt liv. Han har fått tv på rummet men har mist synen, sa brodern och travkusken, Ulf Eriksson då.

”Verkligen skönt att komma hem”

Efter flera operationer och mer än en månad på sjukhus fick Peter nyligen lämna Uppsala för att fortsätta sin rehabilitering från hemmiljön, gården i Freluga strax utanför Bollnäs.

– Det var verkligen skönt att få komma hem. Först var jag lite orolig. Vad ska jag hem och göra? Jag är väl bara i vägen. Men herregud vad skönt det var. Att kunna klara sig själv och inte behöva be om hjälp hela tiden, säger Peter Eriksson till Trav365.

Minns du något från olyckan?

– Jag minns ingenting, det är bara helt svart. Minns allt före, men inga minnesbilder alls efteråt. Jag var nedsövd i 14 dagar på sjukhuset. När jag vaknade började jag fundera på vad som hänt. Några berättade efter ett tag, men först visste jag inte vilken bana, vilken häst eller vad som hänt. Det kändes lite konstigt då jag inte visste om det var en dröm eller verklighet.

”Kunde legat som ett kolli”

Peter opererades för ögon, okben och näsben på sjukhuset.

Trots de omfattande skadorna mår han i dag relativt bra och ser optimistiskt på framtiden.

– Jag måste ha världens tur som är fullt frisk och inte har ont alls just nu. Kunde ha legat som ett kolli resten av livet. Nu känner jag mig fullt frisk även om jag blir väldigt trött i huvudet när jag går. Jag spänner mig, men är inte trött i kroppen, men jag är rädd för att gå in i något, förklarar Peter och fortsätter:

– När jag vaknade upp efter 14 dagar tänkte jag att jag måste ha slagit mig, men mådde hur bra som helst. Inget fel på mig, jag är frisk. De tog massa prover på mig. Det var bara synen som var borta och det är naturligtvis en jävla omställning och jobbigt.

Hur är det att inte kunna se något?

– Det är andra sinnen som vaknat till. Jag märker exempelvis att jag hör bättre och känner bättre med mina fötter. Det är på ett helt annat sätt. Sen har jag fått bra hjälp av ”Syncentralen” som ska besöka mig under fredagen i hemmet.

– I vardagen kan jag enklare hitta allt jag behöver nu när jag är hemma. Kan sköta mig själv, det är inga problem alls. Det var skillnad att komma hem från sjukhuset. Det är jävla jobbigt att vara frisk på sjukhus. Till sist skickade de hem mig, först till Gävle och sen fick jag komma hem.

”Blir glad när folk kommer fram”

Peter Eriksson är fast besluten att inte låta sig nedslås av det trauma han nyligen drabbats av.

– Nu ser jag framåt. Jag var på Bollnästravet en dag och sånt stöd man får, jag blev rörd. Många undrade hur jag kunde vara så pigg. Det var ett fantastiskt stöd. Det kom massa aktiva och gammalt folk jag känner och frågade hur jag mår. Jag sa att jag blir glad när folk kommer fram, fortsätter Eriksson.

Hur var tiden på sjukhuset?

– Mitt största minne var när min brorsson Anders Eriksson vann med vår häst Florence Ima på V75. Det var första dagen efter att jag vaknat upp efter 14 dagar. De kom in och sa att det är någon Peter Eriksson som vunnit på Bollnäs. Det är min häst sa jag då. De satte på teven och jag kunde lyssna på vad de sa. Det var mycket känslor då.

– Det är många som hälsat på mig. Dagen efter V75-vinsten besökte min kusin Örjan Kihlström mig. Han höll på att vinna loppet Florence Ima vann. Han gratulerade och sa: ”Jag brukar inte tycka om att vara tvåa, men den här gången kändes det bra. Det var helt okej att förlora”.

”Otroligt tacksam”

Stödet från trav-Sverige har varit massivt.

En insamling till förmån för den skadade kusken och hans familj startades av bland andra travprofilerna Svante Båth och Erik Adielsson.

Peter Eriksson kan inte nog tacka för all stöttning.

– Man blir så otroligt tacksam, sån hjälp. Jag blir rörd av all hjälp och alla som bryr sig. Det är svårt att beskriva, säger 57-åringen.

Du besökte Solvallas Jubileumskväll under onsdagens V75-tävlingar. Hur var det?

– Vi hade Florence Ima till start och jag tyckte det var väldigt roligt. I början kan vissa vara lite försiktiga men när de ser att jag mår bra och är pigg så vågar de komma fram. Torbjörn Jansson som brutit allt som finns i kroppen, men inte tappat synen kom till mig och sa att det mesta läker.

– Erik Adielsson kom också fram och pratade. Han sa det var kul att jag var ute och rörde på mig och inte ligger hemma och grottar ner mig.

”Försöker vara positiv”

Just nu försöker Peter Eriksson landa i vad som hänt honom.

Men verksamheten, med de 24 hästarna som finns på träningslistan, fortsätter.

– Jag har sånt bra stöd här hemma. Av både familj och personal. De vet precis hur ruljansen ska skötas. Vi fortsätter, det rullar på bra och hästarna presterar. Det finns inget att gnälla på, säger Peter Eriksson och avslutar:

– Det finns ingen anledning att ligga och tycka synd om mig själv, det är inte sån jag är. Jag gillar inte att ha långtråkigt. Kom gärna och hälsa på! Det funkar bra. Jag försöker vara positiv, inte vara sur och tråkig.