Alexander Reichenbergs familj öppnar upp om självmordet
Uppdaterad 13.13 | Publicerad 12.49
Ishockeyspelaren Alexander Reichenberg, 31, valde att avsluta sitt liv.
Nu öppnar Elias Reichenberg, 22, upp om hur brodern mådde och hans psykiska ohälsa.
– Jag hade kunnat misstänka att han skulle ha gjort något tidigare. Men det här kom från ingenstans, säger lillebror.
Alexander Reichenberg spelade i både Färjestad och IK Oskarshamn. Han har även representerat Norge i OS och var en stor profil inom hockeyn i landet under flera säsonger.
I början av maj kom beskedet om Reichenbergs död. Han blev 31 år gammal.
I dödsannonsen skrev familjen att Alexander ”valde att lämna oss”.
”Ett hjärta av godhet har slutat att slå.
Ditt hjärta som bankat så varmt för oss alla, och ögon som lyste och strålade så ömt,
har stannat och slocknat till sorg för oss alla.
Vad du har gjort kommer aldrig att glömmas”.
Nu har en sommar passerat.
Alexander kommer alltid vara saknad och aldrig glömd.
”Det är ett utbrett problem”
Lillebror Elias är delaktig i ett arbete tillsammans med Zuccarello-stiftelsen där man samlar in pengar till en minnesfond i Alexanders namn.
– Klart att jag såg att det var perioder när han inte mådde så bra. Men han höll mycket inom sig och har även fått hjälp genom åren, men ju äldre han blev desto svårare fick han att öppna upp sig, säger lillebror.
Han vill nu belysa vikten av att prata med varandra om känslor och ta med varandra på aktiviteter.
– Råden jag har är att man frågar varandra hur man mår, på riktigt. Och man gör aktiviteter ihop som inte omfattar alkohol. Efter tio öl så kanske man frågar hur polaren mår, men det funkar inte. Bättre att göra det vid andra tillfällen. Sedan tycker jag att vi måste jobba ännu mer att få fram en nollvision gällande självmord. Det är ett utbrett problem och samhället måste ta tag hårdare i det.
”Kanske blev en press”
Alexander var en stor hockeyspelare i Norge. Han spelade OS för landet, men han gjorde också ett känsligt klubbyte som förföljde honom.
– Han gick från Lillehammer till Storhamar, de är stora rivaler. Jag vet att det inte slog så väl ut för bror. Folk skrev till honom, ibland på nätterna, och det kom fram folk som var fysiska mot honom. "Folkeskick" är det som gäller, kanske hade inte alla människor det när de behandlade min bror. Många supportrar beter sig bra, men tyvärr inte alla.
Den senaste säsongen var en av Alexanders främsta. Han gjorde 44 poäng och var klubbens bästa offensiva spelare. Men kanske var det något som skapade prestationsångest också.
– Han hade gått mot pensionsåldern och mot att dra sig tillbaka. Men plötsligt så fick han en otrolig säsong och kanske blev det en press på honom. Jag vet att klubbar utomlands och Vålerenga var intresserade av honom. Han gillade nog inte den press som ett klubbyte kunde innebära, utvecklar Elias.
Bröderna hördes vid flera gånger första veckan i maj. Men på fredagskvällen blev det tyst.
– Han skulle på innebandycup i Strömstad och behövde låna saker av mig. Men vi hördes inte efter fredagen och när jag fick ett samtal på söndagen att min mor behövde prata med mig så förstod jag att något hemskt hade hänt, avrundar Elias.
