11 fotbollsspelare – 13 psykologer
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-19
Sevillas prestationer svajar trots enorma mentala satsningar
Sevilla attackerar den spanska tronen med elva spelare och tretton psykologer.
De slår Barcelona och Real Madrid, men förlorar mot bottenlagen.
Gör de det svåra enkelt – eller det enkla svårt?
För första gången på 60 år har Sevilla en realistisk chans att vinna den spanska ligan.
Kruxet är att de inte verkar vara beredda att ta den.
Gång efter gång har de vunnit säsongens svåraste matcher. På fyra månader har Sevilla nu mött Barcelona, Real Madrid, Valencia och Atlético Madrid – och slagit dem allihopa.
Under samma period har de även spelat mot Gimnastic, Mallorca, Real Sociedad och Espanyol – utan att vinna en enda match.
Sevilla framstår alltmer som ett schizofrent fotbollslag, yvigt vajande på den slaka lina som skiljer genialitet från galenskap.
Ena helgen grubblar vi över hemligheten bakom framgångarna, nästa spekulerar vi kring förbannelsen bakom frustrationerna.
En gammal uppsats från den psykologiska fakulteten vid Murcias universitet ger två svar för priset av ett.
13 permanenta psykologer
”Planificación psicológica de la cantera del Sevilla FC” (”Psykologisk planering för ungdomsakademin i Sevilla FC”) är ett 14-sidorsdokument med Miguel Morilla som huvudförfattare.
Den som läser det med välvilliga ögon hittar en förklaring till Sevillas marsch mot toppen; en klubb som vågar tänka både nytt och långsiktigt, som satsar stenhårt på sin ungdomsverksamhet och är noggrann ner i minsta detalj.
Den som i stället tar på sig sina kritiska kontaktlinser lär känna ett Sevilla med en släng av mindervärdeskomplex, en klubb som tänker efter för mycket för sitt eget bästa och riskerar att göra saker och ting svårare än de är.
”Jaha, idrottspsykologi”, tänker du, ”inte precis något unikt”. Nej och ja, säger jag. Mest ja.
Det här handlar inte om att en spansk Johan Plate kikar förbi någon gång per säsong, utan har helt andra proportioner.
Efter åtta års ständig utveckling har Sevilla numera en permanent stab av psykologer som är 13 man stor.
Ingen annan klubb i världen – inte Chelsea, inte Real Madrid, inte Milan, inte Man United – kommer ens i närheten.
Speciell energipuré
Allt började 1998, då psykologen Miguel Morilla formulerade ett koncept och presenterade det för Sevilla.
På den här tiden var ”Los Rojiblancos” en andradivisionsklubb med kraftiga ekonomiska problem, men med stora sportsliga visioner.
I dag är de regerande Uefa Cup-mästare och tätlag i den spanska ligan.
De har landets bästa talangutveckling, plus ett globalt nätverk av scouter som omfattar 700 talangjägare. De har en inno-vativ medicinsk avdelning, som i varje halvtidspaus erbjuder spelarna en speciell energipuré som innehåller över 40 olika näringsämnen.
Och de har alltså världens mest utvecklade projekt i fotbollspsykologi.
– För att en spelare ska kunna prestera maximalt är faktorer som stresshantering, nervkontroll, självförtroende och självbehärskning helt avgörande.
Miguel Morilla är numera chefspsykolog i Sevillas organisation, och förklarar varför det egentligen inte är så märkligt att det är en förhållandevis liten klubb som gjort de här investeringarna:
– Eftersom vi inte har mycket pengar kan vi inte värva beprövade, erfarna spelare. I stället får vi satsa på att utveckla talanger, och snabbt spela in dem i a-laget. Det innebär att våra spelare ofta är väldigt unga, och att de inte har hunnit utveckla redskap för att hantera pressen det innebär att spela fotboll på toppnivå.
Ångestattacker
En av de spelare som verkligen symboliserar båda sidor av det andalusiska myntet är den blixtrande lille högeryttern Jesús Navas.
Han är en produkt av den egna ungdomsakademin, 21 år gammal och 170 centimeter kort, och i samma ögonblick som han började strimla sönder meriterade motståndarbackar kastades han obönhörligen in i fotbollscirkusens rampljus.
Han trivs förfärligt illa där. Så länge som Navas har spelat seniorfotboll har han plågats av depression, och har också drabbats av flera svåra ångestattacker.
Två år i rad har han tvingats avbryta Sevillas försäsongsläger, och han har tackat nej till det spanska landslaget eftersom han inte står ut med några långa samlingar.
– Jesús är ingen typisk fotbollsspelare. Han försöker fly uppmärksamheten, och så fort han är hemifrån mer än två dagar får han problem. Det här är egenskaper som kan begränsa honom, och det är väldigt komplicerat att få honom att behålla den känslomässiga kontrollen, säger Morilla till Marca.
Inför varje ny säsong så utformar Morilla och hans stab en psykologisk ”superplan” – deras ord – som inkluderar behoven hos såväl truppen i stort som de enskilda spelarna.
16 sekunder – ett mål
Omständigheterna runt Jesús Navas är ett väldigt påtagligt exempel på att Sevilla haft nytta av sina psykologbataljon, och Morilla är noga med att betona att det finns fler.
– Vår idé går ut på att det tekniska, det taktiska, det fysiska och det psykologiska går ihop. Vi jobbar inte bara från en soffa, utan vi är ute på träningsplanen och arbetar med riktiga situationer. Vi ser oss själva som fotbollstränare.
Och konkret?
– Mycket handlar om att hitta rätt anspänning och rätt fokusering. Ta de sista minuterna av uppvärmningen före en match. De måste vara väldigt aktiva, med övningar som skärper koncentrationen och med bollar här och där som stimulerar sinnet. På så sätt undviker vi att släppa in tidiga mål.
Morilla och hans kollegor har dessutom ansvar för att behandla all statistik som samlas in, att göra den begriplig och relevant för spelarna.
– De är sällan särskilt medvetna om vad de faktiskt gör, så vi försöker få dem mentalt förberedda utifrån verkligheten. En spelare ska veta att han kommer att ha bollen mindre än en minut på en hel match, och att det därför är väldigt viktigt att se till att varje ingripande verkligen är bra.
När Sevilla slog Barcelona häromveckan pågick matchen totalt i 98 minuter. Ronaldinho hade sammanlagt bollen i 46 sekunder, och på den tiden hann han med att både göra ett mål och missa en straff.
– En gång hade Robert Prosinecki bollen i mer än sex minuter, men det är världsrekord. Motsatsen är mycket vanligare, och mycket mer betydelsefull för oss. Till exempel hade Luís Fabiano bara bollen i 16 sekunder under en match i höstas. Det räckte för att göra mål.
Skapar skuggproblem
När den här säsongens ”superplan” sattes samman handlade mycket i den om en specifik målbild, den som ska få spelarna att verkligen tro på möjligheten att växa om Barcelona och Real Madrid.
Gör de det? Gör de det på allvar?
Vi vet fortfarande inte.
Så länge som Sevilla pendlar fritt mellan att springa sönder Barcelona och att paralyseras av Nastic kommer tvivlen finnas kvar, runt både alla unga talanger och alla oceaner av mental träning.
I kulisserna viskas det om att Sevillas 13 psykologer just nu stjälper mer än de hjälper, att de skapar problem som egentligen inte finns.
Hade verkligen Sevilla förlorat mot så många bottenlag om de bara gått ut och kört, utan att grubbla över målbilder och utan att tänka för mycket på att utnyttja varje bollberöring maximalt?
– Det ligger inget i det där. Vårt problem är att vi har satsat hårt på tre olika turneringar, och att det kostat kraft och energi. Ibland har vi misslyckats, men det har inget med tabelltoppens höjdsjuka att göra.
Glaset halvfullt eller halvtomt? Miguel Morilla vore inte mycket till psykolog om han inte haft sin syn klar.
– Det vi har gjort här i Sevilla saknar motstycke i världsfotbollen. Man får inte glömma att vi kämpar mot lag som har mer kvalitet än oss. Ska vi ha en chans måste vi vara säkra på att prestera 100 procent.
Sent i går kväll vann Sevilla över Celta Vigo med 2–0. Ingen 100-procentig prestation, måhända, men tillräckligt för att skingra de värsta tvivlen.
13 psykologer kunde slappna av, och sova gott utan att grubbla.