Fotbollsproffsen ratas – för brottarna

Kristina Kappelin: Den ekonomiska krisen, våldet och tv hotar calcio

Italienska småkillar har slutat samla på fotbollsspelarkort och deras pappor har slutat gå på match.

Den ekonomiska krisen, våldet och TV hotar italienarnas (ej längre så) älskade calcio.

Framför mig i tidningskiosken står ett gäng småkillar som nyss har köpt nya "figurine".

Men det är inte fotbollspelare på deras samlarkort.

Det är brottaridoler från TV, Kurt Angle, Eddie Guerrero och Rob Van Dam.

- Bara dubbletter, suckar en av killarna tungt. Är det någon som vill ha Rey Mysterio?

Namnen låter exotiska i en italiensk tidningskiosk jämfört med Totti, Toni, Adriano och Ibra. Kanske just därför går samlarkorten åt som smör i solsken. En och en halv miljon italienska barn och ungdomar mellan sex och fjorton år, sitter klistrade framför TV:n när brottarkolosserna går i närkamp.

Många av dem struntar i "gli azzurris" lidanden i de tråkiga VM-kvalmatcherna.

- Barnen samlar inte på fotbollskort. Det betyder att vi inte är lika populära längre, säger Angelo Peruzzi med sorgmodig ärlighet.

Italienska fotbollsförbundet gjorde allt för att fylla stadion i Lecce i går kväll, där Italien spelade mot Moldavien i VM-kvalet. Det är dåligt för landslagets image att det sitter några enstaka tusen entusiaster på läktarna. För en gångs skull var det billigt att gå på match, och kvinnor och ungdomar fick rabatt.

Så borde klubbarna också göra.

Stor publikminskning

Under de första sex ligamatcherna den här säsongen, har åskådarna på de italienska arenorna minskat med 300 000 personer jämfört med samma period i fjol.

Inför ytterligare en liga som med 95 procents säkerhet kommer att vinnas av Juventus, har tusentals tifosi helt enkelt beslutat att inte förnya sina abonnemang på stadion.

Det har blivit så fruktansvärt dyrt. Om det åtminstone vore spännande"

Men fotbollens ekonomiska kris har varit förödande för de flesta av Italiens "7 grandi".

De enda som har klarat sig är Juventus, Milan och Inter.

De enda som vinner är Juventus och Milan. Det enda som räknas är ligan och Champions League. Italienska cupen och Uefacupen har förvandlats till någon sorts anonym och ovärdig serie B. Vem bryr sig?

Brist på spontanitet

Dessutom har den nya lagen mot fotbollsvåld berövat italiensk fotboll på en av sina viktigaste ingredienser. Spontaniteten. Italienarna planerar inte sina besök på stadion. En typisk vana här i landet är att bestämma sig att gå på match i sista minuten. Man reser sig däst efter söndagens lunch, ringer en polare och hoppar in i sin Fiat. Andiamo?

Men nu, när alla biljetter måste vara försedda med åskådarens namn, går det inte att springa förbi i sista minuten och köpa biljetten i kiosken eller av en "bagarino" utanför stadion. Fotbollshuliganerna har gjort svartabörsförsäljarna arbetslösa!

Det är knappt ens tillåtet att trycka upp lite hemmagjorda T-shirts och sälja dem utanför stadion, för nu har klubbarna alla rättigheter. Gubbarna som kränger Caffé Borghetti får dricka upp hälften av kultkaffelikören själv. De vinglar omkring i en miljö de inte längre känner igen.

Bara i Neapel är hemmalagets matcher en folkfest med 60 000 åskådare. I övrigt breder öknen ut sig.

Vinnarna är Rupert Murdoch och Silvio Berlusconi, som säljer fotboll på tv till en allt större publik.

Italienska arenor ska inte stå gapande tomma. Det är en så viktig del av upplevelsen här att "i tifosi" kommer till stadion. Men nedgången är lika vemodig som konstant. Den har pågått i många år, men nu går det fortare. "Il calcio" glider långsamt och obönhörligt ut ur sin privilegierade plats i italienarnas hjärtan.

Förbundskaptenen Marcello Lippi gör ett försök att analysera situationen. "Il calcios" kris beror på att barnen inte spelar fotboll på piazzorna längre, säger han.

Alldeles riktigt.

Andra sporter lockar mer.

Barnen vill hellre lära sig simma, spela rugby och volleyboll än sparka fotboll. Det visar statistiken. Framtidens Totti spelar rugby och tittar på brottning.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)