Fagerlund: Syntes ingen trötthet från Liverpool
Från energifattigt till kraftfullt.
Liverpools trötthet från den gångna helgen var som bortblåst i Milano.
Hur spelarna mår framåt våren återstår att se.
Iklädd vit skjorta och svarta byxor, en passande outfit i eleganta Milano, klappade Arne Slot om sina spelare efter slutsignal. Med en nöjd uppsyn, bör tilläggas.
Tränaren bad om en reaktion från sina spelare. Vad som helst för att förtränga minnena från i lördags, en sorlig, energilös historia mot ett glödande Nottingham Forest.
Från tre raka ligasegrar och noll insläppta mål till ett rejält uppvaknande. Om Slot inte kände till klyschan ”det finns inga enkla matcher i Premier League” tidigare, gör han det definitivt nu.
Det finns kanske inga enkla matcher i Champions League heller – men denna tisdagskväll visade Liverpool upp en betydligt bättre sida av sig självt.
Riskfyllt presspel
Bortsett från de tre inledande minuterna, det vill säga.
Många kommer skylla det tidiga baklängesmålet på Kostas Tsimikas, som förlorade sin duell på vänsterkanten.
Men Christian Pulisic mål vittnade om något djupare: Att Liverpools presspel kan vara riskfyllt, särskilt mot en målvakt med förmågan att skicka skräddarsydda passningar mot snabba yttrar.
Det var ofta kameran vilade på just Mike Maignan, med sina användbara fötter. Framför allt eftersom Liverpool vaknade till liv, vilket innebar att skott behövde räddas och pareras.
Att målvakten blev kvar på planen i 50 minuter var ett under – när han väl haltade av efter ytterligare en smäll av många, grimaserade han påtagligt och drog besviket tröjan över ansiktet.
Lorenzo Torriani såg yngre ut än sina 19 år när han mötte San Siros mullrande applåder, innan han ställde sig mellan stolparna.
Fullständig katastrof
En aspekt i spelet som fungerade oerhört väl för Liverpool under första halvleken – och var en fullständig katastrof Milan – var de offensiva fasta situationerna.
Det var nästintill komiskt att se hemmalaget (försöka) försvara i eget straffområde.
Av någon oförklarlig anledning rusade Youssouf Fofana i motsatt riktning vid en defensiv frispark, vilket lämnade Fikayo Tomori ensam fäktandes mot Liverpools mittbackspar.
Den gången var det Ibrahima Konaté som nådde högst och utjämnade till 1–1. Knappt tjugo minuter senare var det Van Dijks tur, efter att Maignan i stort sett hade puttat sin medspelare ur vägen.
Det var tydligt att tränare Fonseca ville att Milan skulle göra precis som vid ledningsmålet, slita Liverpools backlinje ur position. Men varje försök till en långboll sögs in av valfri svartklädd motståndare.
När Dominik Szoboszlai drog in 3–1, framspelad av en märkbart pigg Cody Gakpo, var det game over trots närmare tjugo minuter kvar på klockan.
Zlatan the boss
På läktaren satt Zlatan Ibrahimovic ihop med diverse legendarer. Inför matchen dök svensken oväntat upp i Amazons studio, inklämd mellan Frank Lampard och Daniel Sturridge.
”I’m the boss!” förklarade Zlatan med ett brett leende när frågan kom om hans roll i Milan nuförtiden. Skratten ekade kring det uppställda bordet, men ingen blev särskilt mycket klokare.
Lite som man känner inför detta Champions League-upplägg.
Målvakten Alisson och Manchester Citys Rodri är två av många spelare som har lyft problematiken med fler matcher i kalendern. ”Kul för er, men inte för oss” summerade Alisson på ett ungefär.
Det är möjligt att vi kommer se konsekvenserna av det nya formatet framåt våren i form av slitnare (och, om det vill sig riktigt illa, fler skadade) ben. Ikväll syntes ingen trötthet från Liverpool – den var som bortblåst.