Får medge: Coach Henke har koll
Publicerad 2014-05-23
Jag tittade ut mot bänken och såg hur Nanne Bergstrand gestikulerade vilt. Men hans direktiv drunknade i ljudmassorna från publiken.
Samtidigt anföll våra motståndare och jag fick släppa Nanne med blicken och koncentrera mig på spelet.
Jag förstod aldrig vad Nanne ville förmedla.
För det är ju så det är. Tränarna är engagerade och försöker få ut sina direktiv under matchen, men hur ofta har spelarna möjlighet att förstå? Det finns så många saker som distraherar. Och även om de förstår, hur ofta har de möjlighet att genomföra förändringen som tränaren efterlyser?
Det är lite som fältherrarna i slagen på 1700-talet. Deras medverkan var en slags fåfängans aktivitet. När slagen väl var i gång hade de ringa möjligheter att påverka utgången. Det var i stället ett virrvarr av okontrollerbara händelser.
Resultat – rättvis och orättvist
Med det i åtanke kan man ju tycka att tränarna är överskattade. Och när vi pratar om skickliga tränare och dåliga tränare, vad vet vi då? Egentligen? Det krävs nästan att man varit spelare under en tränare för att kunna göra en rättvis bedömning.
I brist på variablar att förhålla oss till blir det resultaten som räknas. Vilket är rättvist. Och orättvist.
Inför säsongen 2013 fanns det missnöje i Kalmar med Nanne Bergstrand. Om du hade frågat folk i staden hade merparten sagt att Nanne Bergstrand borde få sparken och ersättas av ölänningen Andreas Thomsson, som lämnat Åtvidabergs FF. Kalmar FF ville inte sparka Bergstrand och tänkte sig en lösning där Thomsson skulle vara assisterande under 2013 och när Bergstrands kontrakt gick ut efter 2013 skulle Andreas Thomsson ta över.
Andreas Thomsson tackade dock nej till den lösningen. Han hade bättre alternativ. Och tog över allsvenska nykomlingen Öster.
Knappt ett år senare var Nanne Bergstrand hyllad i Kalmar FF för den överraskande fjärdeplatsen och Andreas Thomsson hade fått sparken av Östers IF. Andreas Thomsson är nu tränare för FC Linköping
City i division II.
Där står man som tränare. Och slits mellan de kortsiktiga resultaten och den långsiktiga prestationen och i ett försök att balansera de två – för de borde ju kunna hänga ihop? – är det lätt att gå vilse.
Som spelare var Henrik Larsson en av de mest taktiska spelarna jag mött. Vilket är extremt ovanligt när det gäller anfallsspelare. De brukar vanligtvis bara vara intresserade av sig själva och att få göra mål. Men Henke Larsson styrde hela HIF:s spel från sin anfallsposition. Han tänkte på helheten och tog ansvar för den. För en sådan spelare är steget över till tränaryrket kortare.
Allt blir positivt i Falkenberg
En skicklig tränare behöver givetvis inte ha varit en skicklig spelare. Det finns många exempel på motsatsen, inte minst Arsene Wenger och José Mourinho. Samtidigt är det ju inte till Henke Larssons nackdel att han i sitt tränarämbete kan luta sig mot det han uträttade som spelare. Det ger honom en naturlig pondus, det ger honom tid och det ger honom utrymme att till en början misslyckas.
Fördelen med Falkenbergs FF är att i den nederlagstippade auran som föreningen arbetar i blir minsta lilla framgång storslagen. Till och med det som i andra föreningar skulle anses vara ett misslyckande kan i den kontexten tolkas som något positivt.
Men också Henke Larsson blir till slut sina resultat.
Jag ska emellertid medge en sak.
Nog fanken ser det ut som om Henke Larsson vet vad han gör?