’Är ovärdigt mot supportrarna’
Publicerad 2014-07-25
Rydström: Representerar du en klubb finns det ingenting som är viktigare
När vi förbereder oss inför en säsong tänker vi sällan på spelarna som kommer försvinna.
Vi blundar och låtsas att vi kommer göra det här tillsammans, året ut.
Men innerst inne vet vi ju att det inte blir så.
Allsvenskan är många gånger präglad av de som inte längre är kvar.
Präglad av det ofullständiga.
Som Plura sjunger, ”ingen går hel ur det här, älskling” och Plura syftade på livet, men kunde ha menat en allsvensk säsong.
Ingen klubb eller förening går hel ur en säsong.
Man går in i den på ett sätt, med en uppställning och man går ur den med en helt annan.
De allsvenska trupperna är numera rörliga organismer som förändrar form och karaktär och vem vet i januari hur det ser ut efter sommarens transferfönster?
Hur hanterar man ovissheten som spelare? Hur hanterar man truppernas bräcklighet när man är mitt i det? Låter man försäljningen av en lagkamrat bli en ursäkt när det sedan går tungt? Låter man det bli förklaringen till uteblivna framgångar, ”vi sålde ju en av våra bästa spelare!” i stället för att bli medveten om det egna ansvaret?
Jag tror själv på en modern form av stoicism.
Där jag som spelare inte lägger någon energi på det som jag inte kan påverka eller förändra.
Jag är inte religiös, men det är som i Sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Lägg fokus på din träning
Och som spelare kan du tycka vad du vill om en eventuell försäljning av en lagkamrat, du kan ändå inte göra någonting åt det. Acceptera. Gå vidare. Och lägg ditt fokus och energi på den dagliga träningen, din egen prestation för vad kan du mer göra? Det kanske gör dig till en hårdhudad pragmatiker. Men du får inte låta det komma in under huden på dig.
Jag tror att lag som klarar av att förbereda sig för det ofullständiga hanterar en allsvensk säsong bäst. Det är lite som den polske författaren Stefan Chwin menade att skolan skulle göra. I stället för att inbilla eleverna att de kunde uppnå vad de ville i livet, borde skolan förbereda eleverna på ett ofullständigt liv. Men lära dem att hitta lyckan i det ofullgångna.
Förstår Prijovics frustration
Det finns en sida till av det här. Supportrarna. Att som spelare prata om övergångar och att man vill dit eller dit är ovärdigt gentemot supportrarna som alltid är där. Jag förstår att Difs Aleksandar Prijovic är frustrerad över utebliven speltid, men för den skull måste han inte säga till Sportbladet att han är ”öppen för allt”.
Eller som min dåvarande lagkamrat sa i lokalpressen för några år sedan. Han ”ville vidare”. Jag förklarade för honom att han inte fick uttrycka sig så fler gånger. Nu var han här. Och då fanns det ingenting viktigare. Och det var det han skulle kommunicera.
Om vi själva antydde att det fanns andra platser vi hellre skulle vara på, hur skulle vi då få folk att lägga pengar på att se oss?
Inte mindre viktig för oss
Och det är, kan jag tycka, klubbarna, föreningarna, sportcheferna, tränarna och spelarnas allra viktigaste uppgift. Att trots en skör och flyktig transfermarknad visa supportrarna att i det sköra och flyktiga gör vi allt vi kan.
Den allsvenska säsongen med lag som köps sönder må vara ofullgången.
Men det gör den inte mindre viktig för oss.