Fagerlund: Det talar för att Arteta lyckas i Arsenal
Efter veckor av ovisshet lyckades Arsenal slutligen kapa av Pep Guardiolas högra hand.
Mikel Arteta har återvänt till The Emirates.
Den enda som verkligen andas ut är antagligen Fredrik Ljungberg.
När Fredrik Ljungberg började slänga in små hintar om en ohållbar situation mellan välformulerade meningar insåg antagligen Arsenals ledning att det var dags att forcera.
Det var nobelt av Kroenke & co att inte ta några förhastade beslut i jakten på Unai Emerys ersättare. Samtidigt får det konstateras att Daniel Levys (blixtsnabba) agerande i Tottenhams tränarprocess framstod som något effektivare.
Nu har en gammal profil återvänt, en av de där som stod med gråten i halsen och tårar i ögonen efter sitt sista framträdande för klubben. Mikel Arteta må inte ha särskilt mycket tränarerfarenhet men känslorna för Arsenal är sannerligen inte påhittade.
När Carlo Ancelotti bröt med Napoli (eller om det var det omvända) var det naturligt att nämna honom i samma mening som Arsenal. ”Nej!” skrek många supportrar och menade att hans filosofi var på tok för utdaterad och därmed inte borde vara ett alternativ.
Även om tanken på att ha Mikel Arteta längs sidlinjen verkar tillfredställa något fler så finns det fortfarande en stark tveksamhet. Ancelotti har ju i alla fall något som spanjoren saknar, nämligen erfarenhet.
Guardiolas förtroende betydande
Vad är skillnaden på att ha Pep Guardiola i örat kontra att inte ha det? Jag har vid ett tidigare tillfälle nämnt Manchester Citys möte med Arsenal under Guardiolas första säsong i England. Hur managern slängde över hela ansvaret på sin assisterande och lät Arteta välja spelare och därefter leda laget till en 2–1-seger.
Det visar dels att Pep Guardiolas förtroende för Mikel Arteta genomgående har varit mycket stort. Kanske tyder det också på att avsaknaden av erfarenhet inte behöver vara ett sådant gigantiskt problem som vissa vill göra gällande.
Hur ska då Arteta lyckas reda ut alla knutar i Arsenal, var ska han ens börja nysta? Det viskas om hur Pierre-Emerick Aubameyang har fått nog och börjat se sig om efter andra, mer attraktiva alternativ. Att han bär kaptensbindeln med den inställningen understryker Arsenals brist på ledare.
Just nu finns det för få spelare i klubben som kliver fram och tar ansvar när det tryter. Det Mikel Arteta måste göra är att försöka hitta tillbaka till grunderna. Vilka är Arsenal och vilka är spelarna som ger klubben dess rätta identitet? Bernd Leno är väl egentligen den enda som har varit genomgående bra i höst och det är kanske på honom bindeln borde sitta.
Måste öppna plånboken
Att stabilisera försvar är kanske inte Pep Guardiolas främsta sida. Förhoppningsvis, för Arsenals del, förstår ändå Mikel Arteta att det är ett område som måste prioriteras. I samma sekund som januarifönstret öppnar borde man vara redo att håva in (minst) en ordentlig försvarare. Ingen sista-minuten-och-billigare-lösning likt David Luiz. Utan en riktig mittback och helst även en ledare.
Det går att räkna på en hand hur många bra beslut Arsenals ledning har tagit de senaste åren. Därför är det förståeligt att jublen över Mikel Artetas återkomst stockar sig i halsen. Fansen måste dock ställa sig bakom valet och ge honom en ärlig chans. Han är trots allt en person som ”känner klubben” och vet vad det innebär att representera den. Dessutom behärskar han hela fem språk, inklusive (en fullt begriplig) engelska. Det kunde trots allt ha varit mycket värre.