Anders Torstensson talar ut om cancern
Publicerad 16.10
SÖLVESBORG. För 17 dagar sedan fick Anders Torstensson veta att han drabbats av cancer.
– Man upptäckte det av en slump.
Nu talar Mjällbys tränare ut om chockbeskedet, sjukdomen, stödet och framtiden.
Anders Torstensson såg den där whiskyflaskan värd 3500 kronor högst upp på hyllan hemma i förrådsutrymmet när han skulle hämta en annan grej. Han hade fått den i present en gång och tänkt som man ofta gör: ”den sparar jag till ett väl valt tillfälle”.
– Jag tog ner den, skruvade av korken direkt och hällde upp så här mycket i ett glas, ler han och måttar ett rejält mått med tummen och pekfingret.
Samma morgon hade han fått beskedet att han drabbats av cancer: kronisk lymfatisk leukemi.
Det har gått 2,5 veckor sedan den där tunga fredagen.
Hur upptäckte man sjukdomen?
– Jag gjorde ett allergitest i somras sedan jag fått utslag på sidan på bålen och också haft eksem på ett ställe i hårbotten i flera år. Men jag hade inga allergier. När jag sedan fick ett blåmärke vid örat utan att ha slagit emot någonstans sa vår läkare i klubben att nu tar vi alla tester vi kan. Det var så de upptäckte det.
Det finns ingen säkrad koppling mellan hudutslagen och diagnosen kronisk lymfatisk leukemi (KLL).
– Så man kan säga att det upptäcktes av en slump.
”Hon blev jätteledsen, jag blev jätteledsen”
Vi sitter på golfrestaurangen i Sölvesborg, 300 meter från lägenheten där Anders och frun Heidi bor sedan sju-åtta år.
Över en baconinlindad köttfärslimpa med kokt potatis, pressgurka, lingon och löksås berättar Mjällbys 58-årige tränare om de senaste omtumlande veckorna.
Hur mår du?
– Jag mår väldigt bra efter omständigheterna. Om man börjar med det rent fysiska så upptäcktes sjukdomen extremt tidigt. Jag har inga som helst symptom, behöver ingen behandling och kan, och ska, leva livet som vanligt. Så jag känner mig lika frisk som jag gjorde innan jag fick beskedet. Det är en icke-aggressiv form av leukemi, vilket innebär att jag kan gå symptomfri i ett år, i tio år eller i femton år. Jag behöver aldrig ens få några symptom. Å andra sidan kan jag få symptom om en månad. Jag behöver bara gå och ta blodprov på vårdcentralen en gång i månaden nu i början för att se så värdena inte sticker iväg. Det är en jävla trygghet så att man slipper gå och känna efter.
Du har egentligen inte märkt av sjukdomen någonting?
– Nej.
Det var det fysiska – mentalt då?
– Det är klart att det blir en resa mentalt. Man har ju fan inte en aning om hur man ska reagera när man får ett sånt besked. Men jag tycker att det gick väldigt snabbt.
– När jag fick beskedet av läkaren på morgonen var jag förvånansvärt lugn. Jag hade känt att något var fel med alla de här smågrejerna hela tiden. Det fanns någon bisarr sida som kände att ”skönt, nu vet jag vad det är”.
Det jobbigaste var att berätta för familjen – frun Heidi, de tre vuxna barnen och de egna föräldrarna.
– Det var det tuffaste. Outstanding.
Han skickade ett sms till Heidi, som var på jobbet, om att diagnosen inte var så bra och att hon gärna fick komma hem. Det gjorde hon. Snabbt.
– Hon blev jätteledsen och jag blev jätteledsen.
Strax efter lunch kunde han samla barnen i hemmet och berätta innan han ringde sina föräldrar och de ansvariga i klubben.
Man tog ett gemensamt beslut om att Torstensson skulle ta en paus från jobbet.
”Det är inte synd om mig”
Efter matchen mot Elfsborg två dagar senare gick han ut på sociala medier och berättade att han drabbats av kronisk lymfatisk leukemi och skulle genomgå fler provtagningar och utredningar.
– Det var jävligt skönt att gå ut med det. Då fick man slut på alla spekulationer och frågor. Men man är olika där. Jag träffade en äldre man på Strandvallen som kom fram och sa ”Vi känner inte varandra. Men jag vill berätta att jag har samma diagnos och har levt med den i tolv år utan att ha behövt någon behandling. Men säg inte det till någon för jag har inte ens berättat det för min familj”.
Torstenssons transparens har också inneburit ett enormt stöd från omvärlden.
– Det är helt sjukt vilket stöd jag fått. Det är alldeles oerhört. Jag sa det till någon: tänk någon som är ensamstående, arbetslös och går hem till sin etta i någon förort någonstans med ett sånt här besked i nacken. Fy fan! Jag har en stor familj som är fantastiskt omhändertagande. Jag har min andra familj på Strandvallen som varit helt suveräna i detta och visat full förståelse. Sedan har det bara exploderat i sociala medier efter att jag gick ut med det. Det har nästan varit pinsamt. ”Fotbollsfamiljen”, som man ibland pratar om, finns verkligen. Jag har fått hundratals, kanske tusen, meddelanden från våra egna supportrar, motståndarfans, konkurrenter och kollegor. Det känns som att precis varenda en som varit tränare i allsvenskan de senaste tio åren har hört av sig. Den här sammanlagda kärleksbombningen har varit helt fantastisk.
Torstensson betonar flera gånger under intervjun:
– Det är fan inte synd om mig. Det finns dem som har det mycket, mycket värre. Jag har en jävligt snäll form av leukemi. Får jag symptom finns det behandling att sätta in och det är jättemånga som har hört av sig som har samma eller en liknande sjukdom och som lever fullt normala liv.
Men den är kronisk och han kommer aldrig bli fri från den.
– Det är ett besked som krasst innebär att 90 år blir jag nog fan inte. Sjukdomen är livsförkortande. Jag producerar för många vita blodkroppar och de kan ta överhanden och angripa de röda blodkropparna och annat och belasta de inre organen. En behandling sliter också.
Det har förstås gett perspektiv på livet.
– Fuck it! Nu får jag fan se till att leva livet ännu bättre – se till att resa, åka skidor, spela golf och ha kul. Den insikten har jag fått. Jag har snackat länge om att köpa en båt. Det är väl dags att göra slag i saken och köpa den där båtjäveln nu.
Det var den insikten som fick Torstensson att rycka ner den där dyra flaskan från hyllan, ta bort folien runt korken och slå upp en stadig whisky några timmar efter beskedet.
”Jag kunde fått många dåliga besked i onsdags”
Han har funnits med runt laget i en passiv roll såväl på matcher som träningar under de här två veckorna.
– Jag tror det är viktigt att hålla sig sysselsatt. Det är väl som med andra hemska händelser: det är när man sitter hemma och stirrar i taket som man blir påmind om det. Men jag har egentligen inte känt mig nere, förutom den första dagen med familjen som jag berättade om och som var tuff. Jag sover bra och går inte runt med en klump i magen. Min fru har varit fantastisk och väldigt stark i detta.
I onsdags fick han besked från de sista proverna som visade att alla värdena var stabila och han fick grönt ljus att återgå till arbetet fullt ut.
Torstensson säger att han inte varit rädd någon gång under hela processen.
– Men jag kunde fått många jävligt dåliga besked där i onsdags, om att de upptäckt något eller att man behöver sätta in en behandling. Så det var bara en stor lättnad att åka därifrån utan att ha mer i ryggsäcken.
Sedan i går är han därför tillbaka som ansvarig huvudtränare i det Mjällby som har gjort en fantastisk säsong sett till sina förutsättningar och ligger fyra med nio omgångar var.
Vad är målsättningen nu? Har ni ändrat den?
– Nej, vi har hela tiden siktat på att bli den bästa versionen av Mjällby som existerat.
Mjällby har slutat femma som bäst i allsvenskan. Det var 2020.
– Det finns ingen anledning att revidera målsättningen. Sedan finns det ”underrubriker” i den målsättningen som att göra fler mål, släppa in färre och ta fler poäng än någon gång tidigare, säger Torstensson innan han beger sig mot Strandvallen igen.
Det stundar en U21-match mot Öster.