Vasic om långa resan till toppen: ”Fanns inget annat”
Publicerad 09.58
Nikola Vasic har fått sitt allsvenska genombrott – som 32-åring.
I en stor intervju med Sportbladet berättar skyttekungen nu om sin långa resa med korsbandskadan, utfrysningen i Italien och hur han ser på sin framtid.
– Jag känner att tiden i Italien format mig till en bättre spelare och en bättre person i dag, säger han.
Nikola Vasic har öst in mål i allsvenskan den här säsongen och leder skytteligan med sina 15 fullträffar. Flera klubbar drar i spelaren som sitter på ett utgående kontrakt med sitt Brommapojkarna.
Men allt har inte varit en dans på rosor för 32-åringen. Vasic slog igenom i allsvenskan i år men det är nog inte många som har koll på BP-spelarens långa fotbollsresa. Därför satte vi oss ner på en restaurang efter ett träningspass i septembersolen och pratade ut.
Första året han spelade som proffs var han 28 år, då i superettan med Akropolis, 2020.
Men vi backar bandet ytterligare, närmare bestämt nio år. Då spelade Nikola Vasic i division tre-klubben Bagarmossen Kärrtorp BK. Redan där öste han in mål som 19-åring.
Efter ett år där bytte han från en klubb på söder till en annan, Enskede IK. Efter ungefär två år gick flyttlasset till Huddinge i division två.
– Då hade jag pluggat som elektriker ett tag och precis börjat jobba med det. Men det var i division två jag kände att jag behövde satsa lite mer på fotbollen för att inte behöva köra både el och fotboll.
Vasic slutade givetvis inte göra mål och när säsongen var summerad hade han gjort runt 25 mål. Det gjorde att division ett-klubbar fick upp ögonen för honom. Akropolis kändes bäst.
Han fortsatte att ösa in mål i Akropolis. Under 2017 och 2018 gjorde han 35 mål på 49 matcher och vann skytteligan.
Drog korsbandet och missade hela säsongen
Efter säsongen var han bosman och valde därför att provspela med Dalkurd i allsvenskan.
– Jag var med i en träningsmatch mot Vasalund på Skytteholms IP i november, de ville prova mig i den matchen. I den här matchen leder vi med 4-0 i första halvlek och jag har gjort hattrick och ett assist. Det gick skitbra.
– I paus byter tränaren ut massa spelare och frågar mig, ”Vill du spela i andra halvlek eller är du klar?”. Jag bara, ”nä fan, jag kan köra på”.
Då kom den tunga smällen.
– Jag ska driva bollen och göra någon snygg klack för att showa lite. Då viker benet sig bakåt och jag drar korsbandet.
Säsongen 2019 som inte ens hade börjat skulle han missa.
– Där någonstans kände jag att jag hade mycket energi att fortsätta för jag kom från att ha vunnit skytteligan. Jag kom från att vara nära att signa med en allsvensk klubb och liksom faktiskt ta nästa kliv. Jag var väldigt noggrann med rehab, jag körde på och tränade mycket extra. Jag var väldigt professionell med det.
Hur jobbig var skadan mentalt?
– Det var jobbigt faktiskt. Men jag var ändå så himla låst på att jag skulle ta mig tillbaka. Jag var helt övertygad om att jag skulle tillbaka, just för att det hade gått så bra. Jag tror att hade det gått sämre så hade jag kanske övervägt att kanske satsa mer på jobbet som elektriker eller något. Men samma där, jag kan inte jobba som elektriker utan ett knä som inte funkar heller. Men just där och då så kände jag att det fanns ju inget annat än att bara ta sig tillbaka och vara ännu bättre.
Under det året tog Akropolis klivet upp i superettan. Och när han kom tillbaka gick det bra både för honom och laget. Akropolis kammade hem en femteplats och Vasic gjorde nio mål och en assist.
Då fick en del klubbar upp ögonen för honom, främst italienska klubbar i Serie B. Nikola Vasic tog med sig sambo och barn till Italien och klubben Reggina.
Utfryst i Italien
Hur var tiden där?
– Det var ju väldigt speciellt. Det var ju mitt i coronapandemin och Italien var ju väldigt drabbade. Det var ju väldigt mycket dödsfall och total lockdown. Man fick ju knappt vara ute någonstans. Så det var ju väldigt speciellt då med den upplevelsen. Sen åkte jag också på en skada. Jag fick en smäll som varade länge.
Han och klubben kom inte riktigt överens. Tränarstaben ville att han skulle spela men han kunde inte.
– Jag hade svinont och kunde inte spela. Men de tyckte att jag skulle köra på ändå. Jag fick kortison och massa annat men det funkade inte. Så jag försökte ändå spela med det några matcher.
Men till slut så gick det inte. Då sa han ifrån.
– Jag måste ta hand om knät. Jag kan liksom inte gå längre. Då blev jag mer eller mindre utfryst och de ville att jag skulle gå på lån någonstans.
Det svenska transferfönstret hade öppet lite längre än vanligt. Vasic lånades ut till Vasalund där han spelade i superettan under 2021. Laget åkte ur serien och inför säsongen 2022 bröts kontraktet med den italienska klubben.
– Reggina började skeppa iväg mig på lån. Det kändes inte fair att bete sig så mot en skadad spelare. Det hade skurit sig där.
Skulle du säga att tiden i Italien format dig till den spelare du är idag?
– Absolut, 100 procent. Jag tror absolut det var nyttigt för mig, att flytta utomlands. Jag blev starkare mentalt. Jag hittade en ny sida av mig själv där jag insåg att jag vågade mer. Det var även tufft i omklädningsrummet, inte många kunde språket.
Anfallaren skrev på för Brommapojkarna som då var nykomling i superettan. Vasic gjorde elva mål och fem assist och var högst bidragande till att BP gick upp i allsvenskan.
– Jag visste att vi skulle vara ett topplag i superettan. Men jag trodde inte att vi skulle vinna det året. Det året var jag otroligt glad och hade hittat tillbaka till glädjen igen.
Nu så här tre år senare, vad skulle du säga att BP betyder för dig?
– BP har betytt mycket för mig. De har gett mig många chanser och tagit hand om mig på alla möjliga sätt. De har gett mig mycket och jag har gett klubben mycket.
”Önskat att jag kommit upp tidigare”
I BP är Vasic omtyckt av alla. I flera intervjuer har både spelare och ledare pratat om att 32-åringen försöker få med alla i laget, främst de nya lovande talangerna som är uppe och tränar med A-laget.
– Det har jag lärt mig från tiden i Italien. Det är viktigt att få med alla där alla känner sig inkluderade. Viktigt att peppa dem på träningarna. För det är svårt att komma in och vara bra direkt. Vissa har det och vissa har det inte. När man väl är bekväm i det och fått träna och så, brukar det släppa. Så runt planen försöker jag hjälpa så mycket som möjligt. Jag känner väl att jag hjälper spelare att utvecklas. Och jag mår bra av att se de andra må bra också. Jag känner att det har format mig till en bättre spelare och en bättre person.
Om du själv ska summera din långa och krokiga karriär, vad skulle du säga då?
– Det jag känner såhär på uppstuds är att jag önskar att jag hade fått komma upp till allsvenskan lite tidigare och fått lite fler år där. Jag tycker att jag har förtjänat det tidigare, men kanske inte riktigt fått chansen. Jag tror att hade jag fått chansen att spela i allsvenskan tidigare så hade jag presterat och varit bra även då.
Vad ångrar du mest?
– Oj, den frågan har jag inte fått tidigare. Men när jag var 20 så fanns det inte telefoner och filmer på samma sätt. Alltså det var mycket svårare att spela in. Nu har du ju telefoner och videos överallt. Det är lättare att synas och lättare att ta sig någonstans nu när man är yngre, upplever jag i alla fall.
Så du hade önskat att du föddes 15 år senare?
– Haha, jag fattar vad du menar. Jag ångrar ingenting. Det går inte att ångra sina beslut. Men jag önskar att jag kanske haft lite mer tur eller att jag hade kunnat visa upp mig på en annan plattform och kommit upp lite högre snabbare, än att spela två till tre år i division tre. Två, tre år i division två och så vidare, hela vägen upp till allsvenskan.
Drömmen om att spela i Hammarby
Att intervjua Nikola Vasic nuförtiden utan att nämna Hammarby hade fått varje läsare att rasa mot undertecknad. Så givetvis avslutar vi intervjun med att prata om drömmen, att spela i Hammarby.
– Jag känner att det är en klubb som jag alltid har drömt om att spela i, sedan jag var ung. Jag är uppväxt på söder. Hela min familj håller på Hammarby. Jag har varit på Bajen-matcher sedan jag var liten. Jag har varit bollkalle och jag har spelat i akademin i 15 år. Jag tror att alla spelare som någonstans har varit i akademin och är uppväxta på den sidan av stan har en dröm om att spela i den stora klubben, som man varit och kollat på genom alla år.
Men nu är Vasic så nära Hammarby man egentligen kan vara, om man ser till prestationerna på planen samtidigt som han sitter på ett utgående kontrakt.
– Jag leder ju skytteligan i allsvenskan. Då är det svårt att motivera att jag inte skulle vara tillräckligt bra för att spela i ett lag som jag drömt om att spela i.
32-åringen har fått en del negativa kommentarer om att han öppet säger att han vill spela i Hammarby när han tillhör en annan klubb.
Är det befogat?
– Någonstans måste man väl få prata ut om sina drömmar och vad man vill i livet och vad man vill med sin karriär. Det är ju ingen hemlighet att jag håller på Bajen. Jag går på varje match jag kan gå på när vi inte har match samtidigt och det har jag gjort ganska länge. Sedan har jag många vänner i laget också. Men jag spelar i BP och har kontrakt här.
”Då hade jag kunnat bråka mig bort från BP liksom”
Innan han fortsätter tar han upp sitt glas, dricker lite vatten och säger:
– Jag gjorde två mål mot Hammarby, det visar ju att jag är professionell på mitt jobb. Samtidigt som jag leder skytteligan. Så jag vet att jag gör allt för den klubben jag spelar i just nu. Det är inte så att jag säger att jag vill lämna BP och gå till Hammarby nu direkt, för då hade jag kunnat liksom bråka mig bort från BP till exempel.
Men han betonar att fokus är på BP, som det alltid varit.
– Det viktigaste är att fokusera på matcherna som är kvar och försöka se till att vi håller oss kvar och inte sväva iväg på andra tankar var jag ska spela nästa säsong.
Du känner inte att du vill tillbaka till att vara elektriker då?
– Nej, det gör jag inte. Det är ett ganska knegigt jobb. Jag saknar personerna och stämningen bara.
Är du allsvenskans elektriker?
– Ja, det är jag. Jag har hjälpt många allsvenska spelare.