Segers enda önskemål inför guldmålningen
Uppdaterad 10.22 | Publicerad 10.07
MALMÖ. Champagnen droppar från taket, men guldmålningen är inte över.
För ett år som detta har Caroline Seger ett krav. Hela laget ska med.
– Det här laget är både unikt och historiskt, säger hon.
Den finländska Euriovisiondängan ”Cha cha cha” dånar i Rosengårds omklädningsrum och alla är med i segersången. För det har den blivit under den här säsongen. Det är inte bara på Malmö IP den har dunkat, den har följt med runt om i Sverige.
– Det är så här oftast i framgångsrika sagor så skapas det någonting, som en låt, ganska tidigt, säger Caroline Seger.
För seriens dominanter har det varit Käärijä, mycket tack vare Annie Hartikainen.
– När vi har känt att okej vi vann med 6–0 så har Annie varit väldigt tydlig med att vi måste ändå fira. Så den här låten har blivit ett mantra för oss och den har följt oss igenom säsongen. Så den är jäkligt viktig.
Så när dansen och sången är kvar bryter Seger festen i omklädningsrummet. Hon tar själv ton och förklarar vad som väntar. För har man vunnit SM-guld och vunnit 22 raka matcher i serien så ska så klart guldfärgen fram.
– Och i år vill jag att ni alla är med.
Men först ska hon ta de enskilda bilderna.
Spelade skadad
Kaptenen vet vad som väntar när hon kliver in i det inplastade rummet på Malmö IP, ändå blir hon förvånad när hon ser burkarna.
– Den här måste vara ny?
Det har gått fem år sedan hon gjorde det här senast, då vann hon sitt första SM-guld med FC Rosengård och bara någon månad senare fick hon ta emot den andra diamantbollen i karriären.
Nu har hon köpt skrubbhandskar för att snabbt kunna bli av med färgen sen. Hon vill inte bli sen till den stundande guldfesten. För första gången ska de inte fira på Malmö IP.
Till sin hjälp för att lösa målningen har hon två andra rutinerade spelare, Olivia Schough (guldmålad 2021) och Emma Berglund (guldmålad 2022). ”We are the champions” dånar från omklädningsrummet intill.
– Den här har du hört några gånger va?, säger Schough och vänder sig till Berglund.
Mittbacken, som inte spelat den här säsongen då hon väntar barn, har sju SM-guld på kontot.
– Det är jag som har skrivit den, svarar hon snabbt.
Det här SM-guldet var även Caroline Segers sjunde och det första SM-guldet tog hon redan för 15 år sen, i Linköping 2009, men det här smäller högre.
– Det är ju speciellt att vinna sitt första men det är också speciellt att få avsluta med ett sista.
Är det så det känns nu? Är det avslutat nu?
– Det här är avslutat, SM-guldet. Och jag har ju sagt hela tiden att det är min sista säsong. Jag behöver landa i allting för att det har varit så otroligt mycket och så har det gått bra och så har det varit roligt att spela fotboll. Jag har tid till det, så jag ska ta ett bra beslut.
I veckan har hon varit tveksam till om hon skulle kunna spela guldmatchen. En skadad vad har krånglat.
– Min vad ville inte alls. Det var väldigt jobbigt att komma in i den här matchen. Men det är hundra spelare där bakom som gör jobbet. Då blir det ganska enkelt för en själv.
Får igenom sin vilja
Så när slutsignalen ljöd kom tårarna.
– Det har varit så mycket och det har varit en anspänning såklart. Att gå in och spela den här matchen med allt vad det innebär och få avsluta med ett SM-guld på hemmaplan. Det är mycket känslor. Jag är stolt och glad, säger hon och fortsätter:
– Nu är inte säsongen slut men jag sa när vi vann matchen mot Piteå att jag har varit ödmjuk i 21 omgångar men nu slutar jag. Jag skiter i det nu. Nu är vi faktiskt bäst i Sverige. Och vi är bäst på riktigt. Det känns otroligt gött.
Vad tycker du imponerar mest: 22 segrar, 89 gjorda mål eller 6 insläppta?
– Det är väl helheten skulle jag säga. Alltså jag tror alla har gjort mål. Det är bara ett lag som har kämpat både på och utanför plan. Oavsett vad som har hänt så har vi liksom stått upp tillsammans. Jag tror det har synts också. Så det är riktiga mästare.
Fotograf Pontus Orre instruerar Seger till några sista bilder med champagneflaskan. Det ska hällas över hatten, drickas ur den och så ska det sprutas ut mot kameran.
Sen är det dags för stunden hon har väntat på.
Och in i det lilla champagnedoftande omklädningsrummet kommer de, på led. Olivia Schough arrangerar, ber de som står uppe på bänkarna att hänga in.
– Ska jag bara dyka in, skrattar Emma Jansson.
Hattarna flyger och Seger har fått igenom sin vilja. För runt en gyllene kapten står hennes mästarlag.
