The Special Kid
Publicerad 2014-08-22
Rydström: Inga äldre gillar vurmandet för det nya och unga
Det här med talang – man kan se det på olika sätt:
”När du är ung, håller hela världen med. När du är ung, då styr hjärtat dina steg. Om du gör fel, kommer du undan med att le. De äldre, de kan rabbla hundratusen goda råd.”
Plötsligt stod en liten parvel på planen. Vi hade hört talas om honom. Att han var The Special Kid. Något extra. Folk som inte ens hade sett honom spela visste att han var briljant.
Jag reagerade som vanligt med ett skeptiskt sinne. Dels eftersom jag hade hört snacket om supertalanger tidigare (och jag visste att de sedan skulle köra huvudet i väggen och stagnera) och dels eftersom jag insåg att min position, i förlängningen, kunde vara hotad.
Jag gillade honom inte...
Jag var ju inte dummare än att jag förstod att också jag hade varit den nya killen i staden. Ung, duktig och utan tungt bagage i ryggsäcken. Vilket gjorde att publiken kunde projicera drömmar på mig.
Nu var jag inte längre så ung, jag hade en ryggsäck som tyngde och publiken letade efter något nytt att drömma om.
Den lilla parveln. 16 år gammal. The Special Kid.
Jag gillade inte honom.
Ingen äldre spelare i allsvenskan gillar vurmandet för det nya och unga.
För de vet att de inte tillhör det nya och unga.
Så om ni hör en rutinerad och aningen äldre allsvensk spelare hylla en ung lagkamrat ska ni bli misstänksamma. Antagligen håller någon en pistol mot den äldres tinning. Eller är det så att den unga lagkamraten inte konkurrerar på samma position.
Kommer undan med att le
Jag märkte själv snart att den lilla parveln verkligen var The Special Kid. Men jag märkte också att Nanne Bergstrand inte såg den lilla parveln och undertecknad som konkurrenter. Snarare som två som gjorde varandra bättre. Jag andades ut.
Som fotbollsspelare vet man att allt sker i förhållande till någon annan och ofta i förhållande till en själv och om man är central mittfältare och opinionen går upp i brygga för en ung, lovande central mittfältare vet man att det kommer att bli jobbigt.
”När du är ung, håller världen med. […] Om du gör fel, kommer du undan med att le.”, som Perssons Pack sjunger.
Och man vet ju att när de unga spelarna gör misstag kommer de undan med att le. De kan ju bli så bra. Längre fram.
Vad man tycker och tänker och uttrycker beror ju nästan alltid på var man själv befinner sig. Så när jag var åldersstigen allsvensk mittfältsgnuggare betonade jag vikten av erfarenhet så ofta jag kunde. Det var ju mitt konkurrensmedel.
Växte ut till en gigant
När jag nu ser det utifrån och också jobbar med unga spelare i Kalmar FF ser jag det på ett annat sätt.
Hur värderar man erfarenhet kontra talang?
Hur ger man talangerna erfarenhet? Får man chansen eller tar man den?
Och hur vågar vi i svensk fotboll skapa en miljö där det finns utrymme för talanger att växa fram när vi verkar i en bransch där omgivningen hela tiden bedömer oss kortsiktigt?
Jag vet inte.
Men jag vet att den lilla parveln som alla hyllade i Kalmar FF både fick chansen och tog chansen. Och växte ut till en gigant.
Rasmus Elm, the Special Kid.