Rydström: Blåvitt är på väg att förändra sitt DNA – på riktigt

Två minuter in i första halvlek mellan Örebro SK och IFK Göteborg på Behrn Arena hamnar bollen hos Örebro SK:s högermittfältare Ahmed Yasin.

Bom! Yasin dunkar bollen i John Alvbåges vänstra stolpe.

Två minuter in i andra halvlek hamnar bollen på nytt hos Ahmed Yasin.

Bom! Yasin dundrar bollen i John Alvbåges högra stolpe.

Signifikativt för matchen?

Väldigt.

– Jag är förundrad över att vi inte kan göra mål i dag, sa ÖSK:s tränare Alexander Axén efter matchen.

Alexander Axéns Örebro SK var i formidabel form under hösten i fjol.

Då var ÖSK ett lag som hittade sitt DNA och kunde prägla in det i allt man gjorde

Allt blev självklart.

ÖSK:s gäster på Behrn Arena, IFK Göteborg, har i många år haft en tydlighet, ett DNA som både varit en styrka och en svaghet. Man har brottat ner sina motståndare, man har haft ett sylvasst djupledsspel och inläggsspel, men sällan kunnat vila med bollinnehav. Det har varit kamp. Aggressivitet. Hela tiden och alltid.

Under hösten fjol hittade också IFK Göteborg fram till något nytt. Bättre variation, större bollinnehav.

Men Mikael Stahre fick inte förtroendet att förädla det.

Sedan tog Blåvitt över

Istället blev det Jörgen Lennartsson som fick uppdraget att förändra IFK Göteborgs DNA.

Lennartsson pratar själv om att det kommer ta tid att bygga det nya IFK Göteborg.

I första halvlek på Behrn Arena såg vi emellertid saker som tyder på att Jörgen Lennartsson åtminstone är en bit på väg i sitt bygge.

Visserligen blixtstartade ÖSK och Ahmed Yasin skickade bollen i Alvbåges ena stolpe.

Men sedan tog IFK Göteborg över.

Det var gästerna som vann förstaduellerna och andrabollarna och kunde äga boll och successivt bli farligare och farligare och efter en bollvinst i eget straffområde ställde Blåvitt om. Och den delen finns fortfarande kvar i IFK Göteborgs DNA. De vassa omställningarna.

Visserligen överarbetade Gustav Engvall situationen, men bollen studsade via ÖSK:s Daniel Björnquist till IFK Göteborgs högerback Emil Salomonsson, som satte 1-0.

Jörgen Lennartsson hördes över Behrn Arena matchen igenom.

”Jobba, jobba, jobba!”, hetsade Lennartsson. Hans spelare lydde, vann bollen och då vrålade Lennartsson ”kör, kör, kör!”.

Men utöver omställningarna var det också ett bolltryggt IFK Göteborg. Som pulserade spelet fint. Klev upp högt för att vinna bollen, stressade, jagade, men som inte alltid gick till attack. Man var bekvämt med att äga bollen också.

Kom ut med fart

Med en tjock halsduk och ett mustigt skägg konstaterade Alexander Axén inför den andra halvleken att hans spelare var tvungna att oftare komma till avslut. För han ville inte ge IFK Göteborg lika många omställningslägen som i första halvlek.

– Det blir en balansgång, vi måste vara försiktiga med tanke på hur bra de ställer om på oss, sa Axén.

ÖSK kom ut med fart och kraft och lydde sin tränare; man etablerade sitt anfallsspel högre upp i banan, närmre IFK Göteborgs mål och såg därmed till att IFK Göteborg kom längre ifrån ÖSK:s mål.

Ahmed Yasin hade på nytt ett stolpskott. Det skapades hörnor, Det skapades tryck mot John Alvbåge i gästernas mål och Kalle Holmberg blev helt fri med Alvbåge, men Alvbåge blåste upp sig och täckte alla skrymsle och vrår och räddade och istället för kvittering kunde IFK Göteborg sätta 2-0 i slutminuterna när inhoppande Thomas Mikkelsen fick ner bollen till fjolårets skyttekung Lasse Vibe.

Efter matchen tyckte de båda tränarna att det egna laget hade varit bra.

Jörgen Lennartsson var givetvis mest exalterad och pratade om en ”mycket bra match från vår sida mot en väldigt bra motståndare i en väldigt svår match, vår första halvlek är briljant”.

Jag nöjer mig med att konstatera att ÖSK har sitt DNA.

Och att IFK Göteborg är på väg att förändra sitt.

På riktigt.

HENRIK RYDSTRÖM