Norling är förloraren
Publicerad 2012-11-17
Alfelt: Konflikten har kostat MFF väldigt mycket – och tränaren får begränsade resurser under 2013
Rikard Norling hade inte ens vetat i ett dygn att han får fortsätta som MFF:s tränare när beslutet presenterades på en märklig presskonferens.
MFF kallade för att berätta att ingenting har förändrats – trots att allt har förändrats.
Poliser, vakter och avspärrningar utanför Swedbank stadion för att det hålls en presskonferens visar att det inte är som vanligt längre. Konflikten mellan sportchefen Ågren och tränaren Norling har kostat MFF väldigt mycket.
– Vi tycker det är trevligt när Rikard är frispråkig på rätt sätt, sa ordföranden Håkan Jeppsson diplomatiskt.
I den maktkamp som pågått har Norling med sin verbala förmåga att använda media och supportrar för sina syften förmodligen direkt bidragit till de hot som drabbat Ågren och styrelsen.
Att MFF sökt efter alternativ till Norling som tränare är ingen hemlighet, det erkände man i går, men då med ett resonemang om att man som stor klubb alltid måste ha möjligheter öppna till nödvändiga förändringar.
Tackade Thern nej?
Kanske tackade Jonas Thern nej till jobbet som ny tränare sent i torsdags kväll. Jag sökte Thern länge i går utan att få kontakt, så jag vet inte, men timingen med presskonferensen och det plötsliga beskedet till Norling tyder på att något som var på gång sprack. Till och med Norling sa ju att han trodde på en förändring tidigare samma dag som han fick förnyat förtroende.
Malmös vd Per Nilsson använde metaforen om Ågren och Norlings konflikt som en syskonfejd där man alltid kommer överens när man behöver det. Så är det inte. Jag tror att vi alla kan referera till bittra familjestrider som aldrig någonsin kan lösas.
Även om det stämmer som Jeppsson och Nilsson säger att de flesta stora organisationer har interna meningsskiljaktigheter betyder det ändå att det alltid är någon som måste backa och tulla på sina krav för att man ska kunna säga att en lösning har nåtts.
Som jag ser det är Norling förloraren. Han får visserligen fortsatt förtroende som tränare – och jag kan inte se varför han inte skulle få det med tanke på resultaten och spelet som Malmö kan prestera i sina bästa stunder – men resurserna blir begränsade samtidigt som att målsättningen fortfarande handlar om guld.
Tålamod krävs
Malmö ska ha en väldigt ung trupp nästa år vilket absolut inte behöver vara fel. Klubben har i alla tider haft förmågan att hitta och fostra talanger till stora spelare. Men det betyder sam- tidigt att man behöver ha ett tålamod som sällan existerar i större klubbar.
I den ekonomiska situation som MFF är, minus 10–15 miljoner i år, är självklart Per Ågren en viktigare aktör än vem som än är tränare. Varje spelarköp, varje försäljning, varje kontrakt blir så enormt betydelsefulla när plånboken egentligen är tom.
Norling kommer att få jobba med de spelare han får och de önskemål han eventuellt har blir svåra att förverkliga. Han säger själv att en ny vänster-ytter behövs men med tanke på Ivo Pekalskis skadebenägenhet och Wilton Figueiredos flytt är det väl dess- utom snudd på ett helt nytt mittfält som måste byggas upp.
Alla som är engagerade i MFF har, har alltid haft och kommer alltid att ha ambitionen att bli bäst i Sverige men på grund av kostnaderna för arenan dröjer det innan man kan agera som en riktig storklubb igen.