Därför luras du att tro att England är bäst
”Om England vinner slår det tillbaka på spelbolagen”
Publicerad 2024-06-30 10.06
Favoritskapet föder konflikter, skapar press och får laget att bli utbuat också när de vinner sin grupp.
Men trodde du att guldtipsen på England byggde på sportsliga faktorer?
Då är du lurad.
Fotbolls- EM: Spelschema med alla matcher och tv-tider
När slutsignalen ljöd i Köln häromdagen möttes det engelska landslaget av spridda burop.
Det var anmärkningsvärt, med tanke på att man just hade spelat oavgjort mot Slovenien och därigenom säkrat gruppsegern. Visserligen samlade laget bara ihop fem poäng, två färre jämfört med de två senaste mästerskapen.
Men ändå, det kunde ha varit värre.
Problemet är att England inte har levt upp till favoritstämpeln som man anlände till Tyskland med, att det inte ser ut som ett oslagbart lag. Snarare är spelet skröpligt och stundtals går det nästan att urskilja något panikartat i spelarnas ansikten.
Frågan många ställer sig nu är: Varför klickar det inte? Och vem bär ansvaret för att ha hajpat upp England så markant?
”Har förtjänat det”
Det vore orättvist att skylla på landslaget eller förbundet.
Till skillnad från Sveriges damlandslag, som inför EM 2022 publicerade en inte helt ödmjuk guide över ”How to beat Sweden”, har varken förbundskapten Gareth Southgate eller någon av spelarna huggit fast att England är främsta favorit.
Rubriker har så klart förekommit, exempelvis ”Kane: Vi förtjänar att vara favoriter” som kom sig av ett citat från presskonferensen inför första matchen mot Serbien.
Det må låta kaxigt, men Harry Kanes uttalande var egentligen rätt svepande.
– Varje mästerskap kommer med olika utmaningar men vi har förtjänat att klassas som en av favoriterna, sa Kane.
– I slutändan är vi här för att vinna och det skulle inte finnas något bättre än att få göra det för nationen.
Och något annat vore ju konstigt att säga, efter final i EM 2020 och knapp kvartsfinalsförlust i VM 2022.
”Är vi så dåliga?”
Snacket kring Englands superioritet uppstod antagligen någon helt annanstans.
Först och främst måste det, än en gång, påtalas att det engelska folket inte är fullt så arrogant som många européer verkar tro. Den som inte har vunnit ett mästerskap sedan 1966 är högst medveten om sina begränsningar – men det innebär inte att man slutar drömma.
En reklamfilm från uppfinningsrika spelbolaget Paddy Power följer såpaskådisen Danny Dyer (och även yttern Jarrod Bowens svärfar) när han försöker övertyga sig själv om att England är favorit.
Allt medan andra nationaliteter – en proper tysk man med portfölj, en italiensk kvinna med smakfull stil – gör narr av hans hoppfullhet.
– Vi är väl inte så dåliga, eller? frågar sig Dyer tveksamt med grillspaden i högsta hugg.
Det finns en humoristiskt uppgiven underton i England gällande landslagsfotboll, där supportrarna ständigt skämtar om åren av motgångar.
Pressen främst på Southgate
En av få tidningskrönikörer som dundrade på ordentligt inför mästerskapet var Graeme Souness, en före detta skotsk spelare.
”Jag anser att detta är den starkaste engelska truppen jag har sett i ett mästerskap”, skrev Souness i Daily Mail, även om han medgav att det fanns vissa defensiva svagheter.
”Gör en undersökning med lagen i mästerskapet och ingen kommer säga att de vill spela mot England. Fråga deras största rivaler, Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien eller Portugal, och alla kommer vilja undvika dem”.
Efter ett par oinspirerade insatser i gruppspelet darrar nog inte motståndarna.
Det är sant att mycket press riktades mot Southgate. På förhand var känslan bland många journalister att förbundskaptenen måste vinna något för att hans åtta år långa sejour på posten ska anses vara framgångsrik.
Southgate fick till och med en paragraf ur The Guardian uppläst för sig av en norsk journalist under en presskonferens, med den filosofiska kontentan att han inte kan vinna, även om han vinner.
”Han har två olika jobb. Att leda laget, men även engelskheten, det engelska hoppet, den engelska rädslan, den engelska pressen, något väldigt få andra nationer kräver på en sådan löjligt överdriven skala”, menade tidningen.
En trio med stjärnglans
Den ökända engelskheten kan vara knepig att hantera.
Det kallas trots allt för ”Englands svåraste jobb” av en anledning. Med det sagt är det inte säkert att kravbilden skiljer sig nämnvärt från andra stormakter, att döma av vad journalistkollegor från exempelvis Tyskland och Spanien berättar.
Att förväntningarna på England ändå är svindlande höga denna sommar, både inhemskt och utomlands, kan ha sin grund i spelbolagens inflytande.
På i stort sett samtliga spelsajter haussades England upp som favorit.
”Förutom att vara favoriter till att vinna själva titeln finns även tre engelsmän på topp fem över mästerskapets bästa spelare, Jude Bellingham, Harry Kane och Phil Foden”, skrev spelbolaget William Hill.
Det går inte att påstå annat än att Southgate på papperet har ett stjärnspäckat lag till sitt förfogande.
Phil Foden var möjligen bäst i Premier League den gångna säsongen, Kane stack ut i Bundesliga och Bellingham i La Liga.
Att trion inte har hittat balansen i frontlinjen är förstås frustrerande, givet vilka kvaliteter de besitter.
Så väljer spelbolagen favorit
Det ligger dock långt mer än ett antal statusspelare bakom spelbolagens val av favorit inför ett mästerskap.
Inga av de som kontaktas av Sportbladet vill föga förvånande lämna ut några företagshemligheter, men det finns de som vet.
Spelanalytikern Joseph Buchdahl påpekar att det förekommer flera förklaringar till Englands låga odds, exempelvis truppens kompetens och faktumet att man har gått långt i de senaste turneringarna.
– Men låt oss säga att det handlar om en snedfördrivning, varför är det så? Ja, spelbolagen har ett finger med i det. De vet om att om England vinner kommer det slå tillbaka på dem, vilket innebär att de sänker priset mycket mer än om det vore ett annat lag, förklarar Buchdal för Sportbladet.
– Varför skulle det slå tillbaka på dem? Eftersom så många människor kommer spela på England jämfört med, låt säga, Tyskland eller Portugal. Varför är det så? Eftersom Storbritannien är den största spelmarknaden utanför USA.
”Då drabbas de hårt”
På Betfair (där användarna satsar pengar mot varandra) går det att läsa sig till att denna spelmarknad är uppe i 11,7 miljoner pund just nu, varav England står för närmare 29 procent.
– Baserat enbart på spelvolymen skulle detta innebära odds på cirka 3,50, vilket är ännu lägre än vad som för närvarande erbjuds, det vill säga 5,2, säger Buchdal.
– Det kommer sannolikt att vara en liknande situation hos vanliga bookmakers. Om England vinner drabbas de hårt, vilket är anledningen till varför de sätter så låga odds på dem.
Detta är rena självklarheter för någon med vetskap om hur spelmarknaden fungerar. Däremot kan man inte bortse från att många tar oddssättning för en absolut sanning, trots att den sällan är det.
Tilläggas bör att statistisksajten Opta också hävdade att England var förhandsfavorit, även om företaget själv påpekar att uträkningen är allt annat än vattentät.
Inför EM 2020 lanserade Optas ”superdator” Frankrike som främsta titelkandidat med 20,5 procent, ett lag som kraschade ut redan i åttondelsfinalen mot Schweiz.
Varnade för svagheter
Vad superdatorer inte alltid lyckas kalkylera är hur pass mycket ett lags svagheter kommer inverka på resultaten.
The Athletic, som stoltserar med många av landets främsta fotbollsskribenter, publicerade en artikel innan mästerskapets början med rubriken: ”England har fler stjärnor än många EM-favoriter – de har också fler problem”.
Artikeln poängterar att mästerskap (för det mesta) vinns genom ett bra kollektivt samspel snarare än stjärnglans.
”Och medan Englands offensiva alternativ är lika imponerande som de har varit de två senaste decennierna, är deras startelva förmodligen lika obalanserad som den har varit under samma period – England saknar desperat en fungerande lösning på tre olika områden.”
”Landslag går sällan in i ett mästerskap med en klar startelva, och det brukar sluta med att de flesta segrarna gör en stor systemförändring på vägen fram till finalen. Att lösa tre olika problemområden kan dock visa sig vara för mycket för Gareth Southgate.”
Bekymren som punktas upp är avsaknaden av en naturlig vänsterback i Luke Shaws frånvaro, ingen given partner till Declan Rice på mittfältet samt att någon förmodligen skulle tvingas spela ur position till vänster i anfallslinjen.
Samtliga aspekter har – precis som det förutspåddes – gäckat Southgate de senaste veckorna, och gör fortfarande.
Station uppkallad efter sig
Vågen av kritik som följde efter det oavgjorda mötet med Danmark var den kraftfullaste Southgate hade upplevt under sin tid som förbundskapten.
Att Harry Kane satte sig på podiet några dagar senare och röt ifrån mot gamla landslagsspelare som Gary Lineker visade att laget var tydligt omskakat.
– Till syvende och sist har vårt landslag inte vunnit något på en lång, lång tid och många av de här spelarna var del av det, sa kaptenen syrligt.
– Jag skulle aldrig vara respektlös mot en ex-spelare. Allt jag säger är, kom ihåg hur det är att bära den här tröjan och att era åsikter hörs. Vissa av grabbarna, jag vet inte hur många, men vi nås av det. Vi vill alla vinna ett stort mästerskap och jag är säker på att de vill att vi ska vinna ett stort mästerskap. Det vore mycket bättre om de var så hjälpsamma som möjligt och byggde upp grabbarnas självförtroenden.
Borta är kärleken från VM 2018 (som slutade med uttåg i semifinalen mot Kroatien) när Gareth Southgate till och med fick en tunnelbanestation uppkallad efter sig i London.
Den generella acceptansen över nederlagen i efterföljande mästerskap är också spårlöst försvunnen.
Varken EM 2020 eller VM 2022 bjöd på en klassiker i andra gruppspelsmatchen (0–0 mot Skottland respektive USA) men överseendet var långt större jämfört med nu.
Mycket att förlora
En favorit har oftast väldigt lite att vinna, eftersom en seger bara lever upp till rådande förväntningar.
Å andra sidan har man oändligt mycket mer att förlora, särskilt om det går knackigt mot sämre rankade lag.
Inför VM för sex år sedan, som så småningom ledde till att Southgate namngav en tunnelbanestation, hade England i genomsnitt sjunde lägst odds. Det innebar att laget överträffade förväntningarna, vilket bidrog till att engelsmännen tog emot sina nyfunna hjältar med öppna armar på Birmingham flygplats.
Till EM 2020 (som spelades 2021) tycktes Frankrike vara klar favorit, följt av England, Belgien, Italien, Portugal, Tyskland och Spanien. Som redan nämnt trodde Optas superdator på ett liknande utfall.
Inte heller inför VM 2022 tog sig England förbi fransmännen, utan då löd tippningsordningen Brasilien, Frankrike och England (med Argentina som slutlig vinnare i finalen mot Frankrike).
En kedjereaktion
För varje sommarhet dag som går i Tyskland ökar pressen på ”Three Lions”, samtidigt som förbundskaptenen försöker värja sig mot glåpord och inkastade ölglas från läktarna.
– Jag kommer inte att ändra på mig så det är lönlöst för mig att ödsla energi (på det), sa en uppenbart omtumlad Southgate efter 0–0 mot Slovenien.
– Men jag kommer inte ducka för det. Jag förstår känslorna mot mig men jag vill att fansen står bakom spelarna.
Ur ett psykologiskt perspektiv kan rädslan att förlora – så kallad förlustaversion – göra att man presterar bättre, menar spelanalytikern Joseph Buchdal.
– Det finns till exempel en välkänd golfstudie som visar att professionella golfspelare är ungefär tre procent mer benägna att rädda en bogey än att spela för en birdie, säger han och åsyftar riskminimering.
– I fotboll kan hemmaplan och rädslan att göra fansen besvikna spela in. Kanske skiljer sig pressen och förväntan på England från vanlig förlustaversion, så effekten blir den motsatta, vilket är varför England har underpresterat.
Hängt med i 58 år
Buchdal konstaterar dock att den hypotesen inte nödvändigtvis stämmer. Det är svårt att dra några konkreta slutsatser kring Englands nuvarande situation.
I slutändan är det troligtvis ett kedjeförlopp som har tagit oss hit, med start vid Gareth Southgates oväntade trupputtagning.
Att Jack Grealish och i viss mån även skadeförföljda Harry Maguire petades framkallade irritation hos många av de seniora spelarna (däribland Kane), och skapade således inte en optimal stämning i det engelska lägret.
Spelbolagens odds ledde till överdrivet höga förväntningar från omvärlden, trots att det långt innan mästerskapet stod klart att Southgate inte visste hur han skulle balansera laget.
Engelsmännens smärta över uteblivna fotbollsframgångar har hängt med dem i 58 år, och spelarna känner trycket av att bära den tyngden.
Ingen som har sett England spela fotboll under Southgate det senaste året kan ha trott att laget skulle dansa in i Ruhrområdet och bjuda på fullt fungerande gegenpress eller tikitaka.
Lyckligtvis, för ”Three Lions” del, är inte allt förlorat. Långt ifrån faktiskt, gruppsegern betyder att England har förpassats till den fördelaktiga sidan om slutspelsträdet.
Försvarsmässigt har det sett hyfsat stabilt ut, som vanligt. Nu måste de bara skaka av sig nervositeten, få igång sina stjärnor och därigenom locka fram lite efterlängtat jubel.