Ludmila Engquist våldtagen som femåring – fick mynt efteråt
Publicerad 2024-09-11 23.41
Ludmila Engquists barndom präglades av fysiskt och sexuellt våld.
Som femåring blev den blivande häckstjärnan våldtagen flera gånger av en person hon delade lägenhet med.
Efteråt fick hon en slant.
Den första gången var i Tjerepovets år 1969. Ludmila var en femårig flicka vars familj delade lägenhet med två andra i ett så kallat kommunalka, ett samboende.
I ”Ludmila – Svenskare kan ingen vara”, skriven ihop med Johar Bendjelloul och Henrik Johnsson, beskriver Engquist hur maktlös hon var när den 14-årige sonen ”från den trevliga familjen” föreslog att de skulle spela ett tärningsspel.
Snart ska pojken ha bett Ludmila lägga sig på soffan och lagt ett mynt i hennes hand.
”Låg stilla och knöt handen”
”Han satte sig i soffan på knä framför mig och började knäppa
upp sina byxor. Han behövde inte hålla fast mig. Jag låg helt stilla och knöt
handen hårt om kopekmyntet när det började göra ont” skriver Engquist i självbiografin.
”Han fortsatte. Jag blundade. Tårarna smakade salt. Blodet skrubbade jag bort på toaletten efteråt för att ingen skulle märka något” fortsätter hon.
Pojken hotade Ludmila tills hon inte vågade berätta för sina föräldrar. Sedan förgrep han sig på henne två gånger till.
”Det otäcka kunde försvinna om jag bara slutade tänka på det. Så jag trängde bort tankarna, stängde locket och tryckte till. Det fungerade inte alltid. Men tillräckligt ofta”.
Ett liv i skymundan
De två sågs några år senare, vilket ska ha frammanat fysiska reaktioner hos Ludmila. Munnen smakade metall, skammen över att själv ha gjort fel brände.
Resten av boken går också mestadels i moll. Trots att Ludmila Engquist vann två VM-guld och blev olympisk mästare, trots att hon bytte Sovjetunionen mot Sverige och sprang hem miljoner på 100 meter häck, så var hon sällan lycklig. Hon blev ofta slagen och förödmjukad, men fattade också på egen hand beslutet att dopa sig under satsningen på bob i början av 00-talet. Därefter har hon levt ett liv i skymundan, mestadels i Spanien.
Boken avslutas med en slags avsked till livet. Ludmila Engquist har cancer och läkarna vet inte hur lång tid hon har kvar.
