”Regnbågsfärgerna hotar machoidealet”
Uppdaterad 2019-07-30 | Publicerad 2018-08-03
Regnbågsflaggor har rivits ner på läktarna och ställningstaganden har mött starkt motstånd.
Supporterkulturen på fotbollsarenorna gör det svårt för hbtq-personer.
– Värst är klubbarna som har firmor. Där de har ett våldskapital och regnbågsfärgerna hotar machoidealet. Samtidigt består supporterkulturen av olika människor med olika åsikter, där många ser vikten av inkludering av hbtq-personer, säger Sofia B Karlsson på Riksidrottsförbundet.
Svensk fotboll och ishockey, precis som många andra sporter, har en stark historisk tradition av män.
Män som utövar, män som ser på, män som sitter i styrelser och i föreningar, som står på läktarna och som sätter grundläggande strukturer för hur sporterna ska upplevas.
Historiskt användes språket på läktaren och i omklädningsrummen därför i ett sammanhang där ingen annan förväntades vara närvarande.
– Andra grupper förväntades inte vara där. Varken kvinnor eller homosexuella män. Det var en väldigt tydlig norm då som var på sitt speciella vis, och den kulturen finns ju kvar. Normerna kan skada människor, så enkelt är det, säger Sofia B Karlsson på Riksidrottsförbundet.
– Men den här normen går också att förändra. Det är både sorgligt och hoppfullt, för vi fortsätter ju såhär men kan också förändra det. Jag tror att vi är på väg dit och det handlar om att medvetandegöra saker, att tänka på de små ordvalen och visa upp att alla är välkomna. Normen finns inte i luften utan det är människor som bär upp den, därmed har vi makt att förändra.
”Hbtq allt viktigare”
Men ställningstaganden möter motstånd. Regnbågsflaggor har rivits ner från läktarna och initiativet ”Fotbollssupportrar mot homofobi” togs inte emot väl av alla supportrar.
Samtidigt är hbtq och jämställdhetsfrågor mer aktuella än någonsin i herrlagidrotten och fler och fler tar ställning för en inkluderande idrott. Regnbågskaptensbindlar används i herrallsvenskan och superettan och klubbar går i Prideparader runt om i Sverige.
– De som står på läktarna har många gånger växt upp med omklädningsrummen. De har med sig språket därifrån och har kanske aldrig fått höra att det är fel, och de är inte heller upplärda att säga ifrån. Här handlar det om att sätta en kil i systemet på något sätt. Att ta ansvar, för annars återskapas det hela tiden, säger Sofia B Karlsson.
– Det gäller för klubbarna att stanna upp och tänka ”vad är det för miljö vi skapar och hur vill vi ha det?”. Det här präglar lagidrotterna på herrsidan än så länge och att prata om supporterkultur och hbtq har inte varit öppet. Det är svårt, men det börjar ske en förändring och hbtq- frågor kopplas mer och mer samman med kärnverksamheten, idrotten.
”Har våldskapital”
Förväntningar på att du som man ska vara hård och ”passa in” bidrar till ett hårt klimat. Därför är det också för många svårt att säga ifrån.
– Motståndet ligger inte i massa homofober, egentligen. Det ligger i en gammal vana. Dessutom när det gäller supporterkulturen så är den väldigt macho i vissa delar, och regnbågsfärger och hbtq-frågorna hotar machoidealet, säger Sofia B Karlsson.
– Värst är det i klubbarna som har firmor. Där hotas deras status som machomän av hbtq och där finns det ett våldskapital, som påverkar andra. Man kan vara rädd för våldet, helt enkelt.
Sofia B Karlsson vill att ledare ska bli bättre på att öppna upp för ställningstaganden och sätta ribban tidigt för vilket språk som ska användas. Samtidigt finns en tydlig utveckling i att herrlag använder regnbågsfärgade kaptensbindlar och gör tydliga markeringar på planen.
– Allting hänger ihop. Om det syns på planen speglar det en hel klubb. Regnbågssymbolen är, enligt forskning, viktig för att hbtq-personer ska känna sig välkomna och trygga. Att Andreas Granqvist nu spelar i regnbågsfärgad kaptensbindel visar att det är en fråga för alla och det är väldigt viktigt, säger hon.
PODD: Från Stonewall Inn till
Stockholm Pride – hela historien
Med anledning av Stockholm Pride 2019 tillägnar Aftonbladet Daily ett helt avsnitt åt Pride-rörelsens historia.
Det är i år 50 år sedan polisen stormade en HBTQ-bar i New York. Efter otaliga razzior hade gästerna fått nog: kravaller, som varade i dagar, bröt ut och Stonewallupproret var igång – startskottet för Pride-rörelsen.