Håkan Sjöstrand: ”Vår skyldighet och vårt ansvar”
Uppdaterad 2019-07-30 | Publicerad 2018-08-02
Kompassen är tydlig.
Svensk fotboll ska vara inkluderande och öppen.
Ändå spelar ingen öppen manlig hbtq-person på en högre nivå.
– Att stå upp för det som är rätt är viktigt, det är både vår skyldighet och vårt ansvar. Den dagen vi inte känner så eller att vi inte orkar jobba vidare med värderingsfrågorna då får vi hitta på något annat att göra, säger Håkan Sjöstrand, generalsekreterare för Svenska fotbollsförbundet.
Augusti 2016. Håkan Sjöstrand, 51, får ett meddelande på Facebook.
Det är från en man som skriver; ”hur fan kan du springa och suga på Pridefestivalen i stället för att fokusera på fotbollen”.
Sjöstrand svarar inte – först.
Andra gången mannen hör av sig så gör Svenska fotbollförbundets generalsekreterare tvärtom, och skriver;
”Hej, jag känner inte dig och du känner inte mig. Och jag vet inte om det handlar om okunskap eller att du är allmänt korkad, men att stå upp för mänskliga rättigheter är självklara saker. Det är tydligt att vi inte delar den uppfattningen och de värderingarna, så där håller jag med dig; vi borde inte längre vara vänner.”.
Året efter står Sjöstrand, tillsammans med förbundskaptenen Janne Andersson, återigen på Sportbladets flak i Prideparaden.
Budskapet är lika tydligt som svaret på Facebook.
– Så länge vi får mothugg behöver vi jobba vidare. Det handlar i grunden om medmänsklighet. Det är den kompassen svensk fotboll måste ha. Sedan kan vi konstatera att det alltid kommer finnas individer och grupperingar som inte delar den uppfattningen, med tanke på allt vi kan se i samhället i dag, men då måste vi visa vad vi står för, säger Sjöstrand.
– Fotbollen kan inte själva lösa alla de problem vi ser i samhället men det är viktigt att vi står upp och visar vad som är rätt för oss, som allas självklara rätt att få älska och tycka om vem man vill. Så enkelt är det, men tydligen också så svårt för vissa att förstå.
Det handlar i grunden om medmänsklighet. Det är den kompassen svensk fotboll måste ha.
”Är inte ett jippo”
Anton Hysén, 28, blev 2011 den första svenska, manliga fotbollsspelaren i en högre division att komma ut som homosexuell. Sedan dess? Ingen. I slutet av juni 2018 kom Minnesota Uniteds mittfältare Collin Martin, 23, ut som den andra, någonsin, i USA:s högsta fotbollsliga.
De homosexuella, manliga, spelarna lyser fortfarande med sin frånvaro och i en rapport från Riksidrottsförbundet pekas machokulturen ut som ett problem.
Hur ser du på machokulturen inom fotbollen?
– Machokultur tillför aldrig något oavsett verksamhet. Och vi kan ju se att fotbollen är en spegel av samhället och har sina utmaningar att jobba med, och vi kan ju se ett visst samband mellan att vi tar ställning och får motstånd. Och så länge det förekommer så måste vi jobba vidare, säger Sjöstrand.
– Alternativet är ju att vi får säga ”det är bara såhär det ska vara”. Och den dagen vi känner att vi inte orkar jobba vidare med värderingsfrågorna då får vi kliva av och hitta på något annat att göra. Men vi är uthålliga och får aldrig ge upp, för det vore att kapitulera.
Sjöstrand säger att det positiva inom fotbollen ger ork och energi. Men machokulturen har aldrig varit en energidepå.
– Om vi ser på den gamla machokulturen där någon skriker ”bögavstånd” eller könsord, så har jag inte sett någon utbildning eller analys som visar att vi vinner matcher eller blir bättre fotbollsspelare av det. Det är uttryck som ingen ska acceptera. Ingenting påvisar att någonting någonsin blir bättre av sådant.
I en intervju med en av författarna till rapporten ”Hbtq och idrott” beskrivs fotbollen som kvar på stenåldern gällande de här frågorna. Hur tänker du kring det?
– Det är en signal att vår miljö i många fall inte är tillräckligt välkomnande och öppen. Det visar att vi måste jobba ännu mer med dessa frågor och självklart ställer jag mig frågan hur det kommer sig att det inte finns fler öppet homosexuella manliga fotbollsspelare. Men jag tycker nog att förhållningssättet har förändrats senaste åren, det går åt rätt håll och vi jobbar mer med dessa frågor, även om vi har mycket kvar att göra.
Sjöstrand menar att jobbet som måste göras inte får vara en ”quickfix”. Det måste vara långsiktigt.
Vad vill du ha hbtq-personer ska veta, och känna, angående fotbollen?
– För mig är det viktigt att de ser att svensk fotboll, och vi som leder den, tycker att det är självklart att den är till för alla. Och så länge det inte finns en acceptans för det så kommer vi jobba vidare. I ett lag är alla individer och det är olikheterna som är styrkan. Det skapar en skön dynamik på och utanför planen. Det handlar om att respektera och att acceptera att man får vara olika, ha olika läggningar. Men i grunden handlar det om att alla inom fotbollen ska och måste dela värdegrund.
Fick kritik under VM
Under VM i Ryssland fick landslaget viss kritik för att de tackat nej till regnbågsfärgade skosnören och inte ansågs ta tillräcklig ställning mot Rysslands antigaylag.
– Vi fick flera olika förslag på olika aktiviteter, som alla i sig är bra och rätt, men om vi väljer att vi tacka nej till något innebär det då att vi har fel värderingar? Jag tycker det är orimligt. Och vi hade andra redan planerade aktiviteter som vi inte kunde berätta om och bakom kulisserna träffade vi företrädare för två människorättsorganisationer via Civil right defenders.
Redan vid anställningen av Janne Andersson som förbundskapten pratade Sjöstrand och Andersson om vikten av SvFFs och landslagets ståndpunkter och värderingar.
– Risken är att om vi inte jobbar med de här frågorna eller om vi inte agerar när vi ser något som inte är okej, då äter det dåliga upp allt det som är bra. Alla människor är lika mycket värda, men alla värderingar är inte lika mycket värda och då är det viktigt att vi säger ”nej, det här är inte okej” om vi ser saker som inte lirar med våra, säger han.
– Det är så vi får in en rörelse och en motkraft. Sedan kan vi inte abdikera från vårt vuxen – och föräldraansvar när vi ser något beteende som inte är okej vid till exempel ungdomsmatcher. Det handlar om att visa rätt väg och att göra det igen och igen och igen.
PODD: Från Stonewall Inn till
Stockholm Pride – hela historien
Med anledning av Stockholm Pride 2019 tillägnar Aftonbladet Daily ett helt avsnitt åt Pride-rörelsens historia.
Det är i år 50 år sedan polisen stormade en HBTQ-bar i New York. Efter otaliga razzior hade gästerna fått nog: kravaller, som varade i dagar, bröt ut och Stonewallupproret var igång – startskottet för Pride-rörelsen.