Talangen öppnar upp om mammans bortgång och psykiska ohälsan
Uppdaterad 2024-07-01 | Publicerad 2024-06-30
Han blev förste svensk i en collegefinal som spelades inför miljonpublik.
I en intervju med Sportbladet öppnar baskettalangen William Berg upp om mammans bortgång och kampen mot diabetes och depression.
– Jag gör allt för att göra mamma och pappa stolta, säger 21-åringen.
Pelle Larsson och Elliot Cadeau har varit de största svenska namnen inom collegebasketen den senaste säsongen. Men det var en annan svensk som tog sig hela vägen till final i March Madness med sitt Purdue.
Under sitt andra år på college fick 21-årige William Berg uppleva det största man kan göra inom collegeidrotten i USA.
– Det är verkligen det sjukaste jag har varit med om. Det kändes overkligt. Vår fanbase i Purdue är galen och vi hade majoriteten av fansen på arenan. Runt 73 000 åskådare på en utsåld arena. Det är mäktigt. Gick man ner i hotellets lobby blev man omringad av fans. Man kunde inte gå och handla eller något. Det var coolt, säger Berg.
Det blev förlust i finalen mot UConn och Berg, som har varit backup till stjärnan Zach Edey, fick bara några minuter i slutspelet. Till nästa säsong hoppas han dock kunna fylla luckan efter Edey som valdes som nummer nio i onsdagens NBA-draft.
– Zach är en fantastisk spelare och jag har fått chansen att träna med och lära mig av honom i två år. Jag har inte spelat så mycket, men stegen jag har tagit är obeskrivliga och har till och med överraskat mig själv. Nu när platsen är mer öppen är jag redo att ta den, säger Berg.
”En tomhet som är svår att fylla”
Den 215 centimeter långa 21-åringen är uppvuxen i Nacka. Karriären började, precis som för Pelle Larsson, i Skuru Basket och gick sedan via Fryshuset och BG Luleå till college.
Men vägen dit har inte varit enkel. Under en period tvingades Berg ta en paus från basketen på grund av psykisk ohälsa.
– Mamma gick bort när jag var 6,5 år och basketen var min tillflyktsort under den perioden. Sen blev det lite tufft när jag bytte skola i sjuan och då hoppade jag över en hel säsong. Jag har alltid haft lite problem med depression och under den perioden kände jag att glädjen till basketen försvann, berättar Berg och fortsätter:
– Pappa har alltid varit där för mig och stöttade mig genom det hela och såg till att jag sökte hjälp och gick till en terapeut. Det var också han som fick mig att hitta glädjen till basketen igen.
Berg säger själv att han tror att mammans bortgång efter en tids sjukdom var den utlösande faktorn till den psykiska ohälsan.
– Att tappa en förälder så tidigt blir en tomhet som är svår att fylla. Pappa har gjort ett fantastiskt jobb och ändå gjort det bra, men samtidigt är det ändå en rollfigur som försvinner ur ditt liv. Och du påminns hela tiden om det när dina vänner pratar om sin familj. Jag är fortfarande tacksam över relationen jag har fått med min pappa genom det här, men samtidigt finns det en saknad och en sorg över det som jag har förlorat och aldrig kommer att få.
Vill bryta tabun
Berg berättar att han fortfarande har tuffa perioder, men han har lärt sig hur han ska hantera dem.
– Första året i college var riktigt tufft. Det var långt hem till Sverige och säkerhetsnätet jag hade runt mig försvann. Men jag tog mig i kragen och gick och pratade med vår teampsykolog på Purdue och då jobbade vi igenom mina problem och det blev bättre och bättre. Man får hitta de här grejerna som gör att man mår lite bättre. Jag älskar att laga mat så då ser jag till att dra till med en riktigt god middag med lagkompisarna i USA och det brukar hjälpa när jag känner att svackan börjar komma. Om det fortsätter brukar jag prata med någon, säger han och fortsätter:
– Man kan tycka att det här kan vara dåligt för mig att prata om. Att det kan påverka saker som förhoppningsvis kommer längre fram, men jag ser det inte så. För mig är det en styrka att jag har upplevt det, tagit mig igenom det och fått verktyg att hantera det och det har gjort mig starkare.
Berg pratar lätt och öppet om livets svåra stunder. För honom är det en självklarhet för att kanske kunna hjälpa någon annan.
– Pappa har uppfostrat mig att aldrig skämmas över någonting, inte min längd eller något. Han har gjort mig till en väldigt öppen person. Vad fan, alla går igenom tuffa tider. Vissa hanterar det lite sämre än andra och då kanske man behöver hjälp. Det är inte konstigare än så, säger han och fortsätter:
– Jag vill försöka ta bort tabun kring allt det här. Jag har även pratat mycket med kids borta i USA om att jag är typ 1-diabetiker för att kunna vara den förebilden som jag själv inte hade när jag var yngre. Folk pratade inte mycket om diabetes då, så jag vill bara visa att även om det är ett hinder så är det ett som går att hantera och som du kan ta dig över. Titta på Pär Zetterberg, han var landslagsman i fotboll och gjorde det fantastiskt bra.
”En väldigt, väldigt fin lön”
Som basketspelare påverkas Berg knappt av sin diabetes.
– Jag har en tränare i Purdue som sitter med min mobil hela tiden och kollar mitt blodsocker, så innan det ens hunnit bli ett problem kommer han och ger mig det jag behöver. Det hjälper ju väldigt mycket. När jag spelade i Luleå hade jag inte den lyxen, då fick jag kolla själv i varje vattenpaus.
Purdue är en av de mest prestigefyllda skolorna i USA och det märks också på förutsättningarna.
– Man blir verkligen bortskämd i college med mat, fysio, träning och återhämtning. Man har verkligen allt man behöver, säger Berg som även tjänar en bra hacka.
– Det är bättre lön än vad man tjänar i proffsligan i Sverige definitivt, men det beror på vilken skola du går på och vilken typ av spelare du är. Det som är unikt med Purdue är att de delar pengarna väldigt lika mellan alla spelare. Man får också en bonus om man engagerar sig i välgörenhetsorganisationer så då får man en väldigt, väldigt fin lön på det.
Som så många andra basketspelare drömmer Berg om NBA. Men 21-åringen har andra viktiga mål på vägen.
– Pappa och jag har alltid varit tydliga med att även om det tar slut imorgon så ska jag kunna kolla tillbaka på min karriär och vara stolt över varje steg. Det låter lite ”corny” men egentligen är målet bara att fortsätta försöka vara en så bra person som möjligt och hjälpa så många jag kan. Jag gör allt jag kan för att göra morsan och farsan stolta.