”Kan inte sudda ut historien – försöker be om ursäkt”

Svante Störlinge

Det svenska cheerleadingförbundet har tagit ett unikt beslut.

De har beslutat att granska sig själva – då är svaren om utövarnas måenden och psykologiska övergrepp alarmerande.

– Vi kan ju inte sudda ut historien och det som har hänt. Men vi försöker också den mån det går att be om ursäkt, säger generalsekreteraren Katarina Eriksson till Sportbladet.

Varför lämnar de aktiva sin sport?

Det är en av frågorna som det svenska cheerleadingförbundet velat ha svar på.

Nu har de fått det, på sin egen begäran.

Svaren, där aktiva och tidigare aktiva bland annat lyfter upplevelser i form av psykologiska övergrepp, är alarmerande.

Men de duckar inte.

– Vi har arbetat med en genomlysning sedan 2021. Vi ville veta varför man, i gymnasieålder och uppåt, trappar av. I idrotten som helhet har man en annan kurva där man brukar prata om 11-årspuckeln. Vi har en senare avtrappning. Och vi ville veta varför man slutade i gymnasieålder, säger förbundets generalsekreterare Katarina Eriksson.

Det slutade med en på eget bevåg sjösatt kartläggning i tre delar. Det sista steget var att kontakta Linköpings universitet för stöd runt en enkätstudie.

– Vi har ropat på det här under en tid, för vi anser väl att ska man försöka lösa ett problem så måste man verkligen fråga efter vad problemet är och formulera det rätt.

helskärm

Oroande siffrorna om psykologiska övergrepp

Hur resonerar ni kring att vara så pass transparenta när liknande resultat tenderar att tystas ned?

– Det är bättre att vara transparent och ärlig. Det här är ju vårt ansvar att hantera som förbund. Vi bryr oss ju om alla våra utövare och ledare. Skulle vi försöka dölja det här på något vis, då hade vi inte tagit det ansvaret. Vi vill ju finnas där både för de ledare som behöver utveckling i sitt ledarskap och för utövarna som inte har positiva upplevelser. Och det enda sättet vi kan göra det på är att vara transparent och säga att det här är något vi ska hantera. 

Resultaten visar att 29 procent av de svarande utsatts för psykologiska övergrepp.

Det handlar om att exempelvis bli utfrusen, förminskas, nedvärderas, manipuleras eller hotas i någon mån.

Brist på stöd och icke vidtagna åtgärder från personer i ansvarsposition vid trakasserier eller övergrepp är också en faktor. Sådana erfarenheter ska 27 procent före detta aktiva och fem procent aktiva ha vittnat om.

Alarmerande siffror som Katarina Eriksson själv reagerat på.

Finns det en risk att det finns ett mörkertal anser ni?

– Vi har gjort ett ganska stort paket. Jag tror faktiskt att risken att vi har ett mörkertal är ganska liten. Mörkertal och tysklandskultur kommer sig ur att man förstår att ingen vill lyssna. Jag tror att vi har gjort det otroligt tydligt att vi vill lyssna och förbättra villkoren för utövare och ledare. 

Den främsta konsekvensen är då att aktiva slutar i förtid.

Hela 35 procent av de tidigare aktiva menar att de slutat till följd av tränares ledarskap, 27 procent lyfter fram hög press och 22 procent dålig sammanhållning.

Förbundet: ”Går att be om ursäkt”

Med andra ord: det finns ett jobb att göra.

– Vi har en läxa att göra när det gäller att utveckla ledarskap. Vi försöker göra den läxan det bästa vi kan. Vi kan ju inte sudda ut historien och det som har hänt. Men vi försöker också den mån det går att be om ursäkt till individen som har varit i en situation där man har känt sig utsatt för någonting och ta om hand om det. Och ta det vidare i varje fall vi träffar på. Jag vill inte blanda ihop och prata om våra proaktiva åtgärder. Det ska vara fokus på upplevelser som har skett. Att man tar om hand om det och låter det få ta sin plats, säger Eriksson.

Bland annat har förbundet fokuserat på att låta de aktiva göra sina röster hörda via sociala medier, samlat in information via tävlingar och gjort formulär för att dela med sig av sina erfarenheter lättillgängliga i tävlingssamanhang.

– Parallellt har vi frågat, ”har du varit med om något som är oacceptabelt” i sociala medier, vi har direktkontakt med ungdomar och kombinerar det med att vi har på tävlingar en QR-kod där man kan kommunicera på nytt om man inte mår bra över någonting.

Nu diskuterar förbundet att göra återkommande insatser för att få koll på förändringar över tid och se effekter av det fortskridande arbetet, förklarar Eriksson.

– När vi gjort det här har vi sagt tydligt och transparent att ”nu hanterar vi ett ärende”. Har du varit med om något så hör av dig du också. För vi tar gärna hand om det också. Du behöver inte vara ensam. Jag tror att alla de delarna har gjort att när vi väl kommunicerar ut att nu finns det en enkät. Vi ville att så många som möjligt kan fylla i den och får vi ett bra gensvar. Vi försöker vara nära utövare och nära gräsrötterna i all den dialogen.

Tar omtag med utbildning och material

Hur arbetar ni framåt för att förbättra klimatet?

– Vi påbörjade ett arbete runt uppförandekod och genomför en ganska stor utrullning runt det i dagsläget. Vi utbildar ledare. Vi kommer ha en stor omutbildningsrunda där vi tar in alla som haft sin certifiering som ledare. Vi tar in dem igen för att säkerställa att man är uppdaterad i det som gäller i ledarskap och där vi står idag. Det är ett exempel. Vi jobbar vidare och kommer revidera hela vårt utbildningsmaterial och se över att det är relevant och uppdaterat. Det är en del av många olika insatser som vi genomför. Men det viktigaste är att alla känner sig lyssnade på och hörda och att vi bygger ett klimat där det går att prata om sådant som är svårt när man inte är bra själv. 

Framåt lyfter Katarina Eriksson att de mer än gärna delar med sig av resultaten och slutsatserna i dialog med RF

– Ju mer man kan prata om de här sakerna desto bättre är det... det finns inget som är viktigare. Det här är absolut det viktigaste. Vi tog VM-silver i våras och vi är superstolta över den prestationen. Men det finns ingenting som är viktigare än att var och en ska känna sig trygg genom idrotten. Jag är otroligt tacksam över att vi har möjligheten att jobba med de här frågorna och kunna förbättra för våran idrott och att vi tillåts ta det ansvaret som förbund. 

Totalt har 211 aktiva och 73 före detta tävlingsaktiva från 15 år och uppåt svarat på frågor om psykologiska, fysiska och sexuella övergrepp inom sporten, men också om sin egen hälsa.