– Han skallar mig och säger ”jävla somalier”
Vendelsös tränare: Jag har gett upp – gränsen är nådd
Publicerad 08.54
Anmälan lades ner, men pojklagstränaren Zekarias vägrar ge sig.
Nu vill han visa filmklipp på hur illa föräldrar beter sig på matcherna.
– Titta här. Han skallar mig och säger ”jävla somalier”.
Zekarias Ghebregiorgis är upprörd.
Folk i föreningen har avrått fotbollstränaren från att klaga högljutt, de är oroliga över att Vendelsö IK ska framstå som en bråkig klubb, men 42-åringen finner ingen annan utväg.
– Jag förväntar mig inte att föräldrar ska skärpa sig. Jag gett upp om dem. Men jag kräver att förbundet gör mycket mer än i dag, säger han och brakar ner i en kontorsstol på Aftonbladets redaktion i Stockholm.
”De vuxna gör mer fel”
På datorn framför oss rullar matchbilder från hans 13-årslag. Ursprungligen köpte han kameran för att visa videoanalyser och höjdpunkter, men på senare tid använder han den som neutralt vittne. För enligt Zekarias missköter sig föräldrar och andra åskådare på varannan match som Vendelsös 2011-kull spelar. Ett klipp från i år visar hur fyra vuxna applåderar, till synes provokativt, när en spelare får rött kort.
– Det är en trettonåring med diagnoser som de hånar. Är det konstigt att han reagerar? Han gör fel som reagerar och skriker tillbaka, men de gör mer fel. Försök vara vuxna och förstör inte för en 13-åring!
Brukar föräldrar generellt bete sig mer vuxet på era matcher?
– Nej, nej, nej, nej. De står och skriker. Det vanliga är att ropa på domaren om han missar en offside, men det finns många som aktivt försöker påverka varenda domslut och några som kliver in på planen och hotar ledare och spelare.
Samlar klipp på föräldrar
Han visar en annan sekvens, där en obehörig vuxen man efter slutsignal kliver in på planen och rycker den unga domaren i armen. Vad som sägs är ohörbart.
– Folk vräker ur sig så mycket olämpligt. Hot. Svordomar. Men egentligen är det enkelt: det är inte okej för vuxna att kliva in på planen över huvud taget. Inte ens för att berömma. Det är inte deras uppgift, utan åsikter får i så fall framföras till ledaren när matchen är slut. Men sådan är inte miljön vi vistas i, säger han.
I fyra år har ekonomen Zekarias Ghebregiorgis tränat Vendelsös 2011:or på ledig tid. Truppen har växt och lockat till sig fler barn från närområdet. Zekarias medger att hans lag inte alltid har skött sig, det finns åskväder i både hemma- och bortalag, men det är föräldrarnas beteende som tränaren vänder sig emot. Det är dem han samlar filmklipp på.
Han väljer ut det grövsta exemplet från i år. En spelare tacklar en annan, båda gör sig illa och matchen avbryts. Zekarias pekar på sig själv på skärmen, men fingret rör sig snart till en medelålders man vid sidlinjen.
Från avstånd syns att mannen kliver in på planen och pressar huvudet mot Vendelsös tränares.
”Han flyttar mig bakåt”
– Det är föräldrar som skriker ”rött kort, släng ut honom!”. De har skrikit under hela matchen. Jag säger åt dem att nu får det räcka, nu får ni hålla käften. Det reagerar han på. Han går in på plan, trycker upp sin skalle mot mig och säger diverse saker som inte är bra, återger Zekarias.
Vad säger han?
– Han säger ”jävla somalier” till mig. ”Jag ska käka upp dig”, skriker han. Det är bara någon meter från alla spelare.
Man ser att han nuddar med pannan.
– Han trycker sin panna, han flyttar mig bakåt. Jag känner bara ”är det på riktigt?”.
Du låter lugn nu, men vad tänkte du då?
– Jag är alltid lugn. Men inombords brinner jag. Jag tänker ”ska jag försvara mig – ska jag slåss?”. Men jag ser alla barnen, min son är där, det är ett gäng 12–13-åringar. Så jag tänker att det kommer lösa sig.
Vittne: Chockad och förvånad
En person ur publiken separerar dem och åskådaren avlägsnar sig senare från platsen. Ändå såg Zekarias Ghebregiorgis så allvarligt på händelsen att han anmälde den till Stockholms Fotbollförbund och bad dem kontakta domaren.
”Vi har tittat på din inskickade film. Vi ser inga klara bevis på vad som sagts och vi anser inte att händelsen är grov. Från vår sida är ärendet avslutat” svarade tävlingschefen Björn Eriksson.
Svaret gjorde Zekarias konsternerad och sur. Han sökte upp andra vittnen och bad dem skicka in sina beskrivningar av händelsen så att förbundet skulle agera.
Något rasistiskt utfall tycks ingen annan ha uppfattat, men en person skriver att han ”släppte allt och sprang så fort jag kunde för att förhindra vad som kunde eskalera till ett slagsmål, då mannen i publiken inte visade några tecken på att backa (...). Han tittade på tränaren och sa ’VÄNTA BARA, JAG KOMMER KÄKA DIG’”. En annan åskådare blev ”chockad och förvånad över beteendet och inte minst när personen ytterligare en gång gick in på plan och gjorde någon typ av utfall”.
– Ändå händer ingenting. Jag är på gränsen till att sluta nu, för den här matchmiljön går inte att vara i. Om jag är borta finns nog inte mycket till lag kvar, för jag har kämpat ensam med de här killarna i fyra år.
Det låter på dig som att främst motståndarpubliken beter sig illa. Hur är det med era föräldrar?
– Vi hade en förälder som var väldigt aktiv från sidan. Som sa saker om domslut. Men vi sa till honom ordentligt och det är slut på det nu. Inget allvarligt har hänt på ett år, för vi stoppade det.
”Jag är ändå besviken”
I Sverige arrangeras årligen omkring 90 000 barn- och ungdomsmatcher, varav hälften i Stockholmsområdet. Det förs ingen statistik över publikens uppförande, men enligt Gunnar Pettersson, SvFF:s chef för föreningsutveckling, verkar stämningen ha försämrats.
– Många distrikt har upplevt ökade problem med matchklimatet de senaste åren. Detta kan däremot skilja sig åt mellan olika distrikt, både om man upplever ökade problem och omfattningen av problemen, säger Pettersson.
Att föräldrar klagar högljutt är relativt vanligt, säger Björn Eriksson, tävlingschef för Stockholms Fotbollförbund (StFF). Att de kliver in på planen är mer sällsynt.
– Det är en ganska liten procentuell del av föräldrarna som ropar. De flesta är fantastiska och kör, bakar bullar och hjälper till med tvätt. Men säg att det är en tiondel som ropar... i så fall är det minst en per match. Om den siffran stämmer blir jag ändå besviken över alla andra. Kan inte de ha modet att säga till? Måste vi ha matchobservatörer där? Var är vuxenansvaret? frågar sig Eriksson.
Lösning: tidigare tabeller?
Den stora majoriteten av ungdomsmatcherna är lugna. Men påfallande ofta är det just 13-åringars matcher som spårar ur, enligt Björn Eriksson.
– Det händer kanske fyra-fem gånger per år att två ungdomsspelare börjar slåss på planen. I år var det också en pappa som klev in på planen för att skydda sin 13-åring och slängde iväg den andra tre meter. Då blev det kalabalik och en ledare fick en rak höger från föräldern. Allt slutade med polisanmälan, säger Björn Eriksson.
Vad tänker du om det?
– Jag tycker inte att det ska finnas över huvud taget. Men det är också intressant att 13-årsåldern sticker ut. Det är första året med tabell. Jag sitter i en nationell grupp och alla distrikt säger samma sak. I 14–15-årsåldern verkar man ha vant sig vid tabell och lugnat sig lite. Men just för 13-åringar är det som Champions League för många.
Kan en lösning vara att införa tabeller tidigare eller senare?
– Vi kan ju börja med serier när vi är 15, men då får vi en 15-årspuckel i stället. Jag tror mer att det är en informationsfråga. Möjligtvis skulle man kunna börja med serier ännu tidigare, för i tioårsåldern kanske man är mindre intresserad av resultaten. Men det finns ingen sådan diskussion inom svensk fotboll. Jag tror att vi är ganska nöjda med hur vi ligger nu.
Så hur påverkas domarkåren av hetsiga åskådare?
Björn Eriksson saknar klara belägg för att avhopp beror på gränslösa föräldrar, men har noterat att många ungdomsdomare slutar när nivån blir för tävlingsinriktad och seriös. Klivet upp till niomanna och införandet av offside är också en tröskel.
Har anställt ny person
Distriktsförbunden försöker råda bot på publikens dåliga beteende. Men att de skulle stationera ut funktionärer för att lugna matchmiljön är inte realistiskt, utan i stället reagerar de på varningssignaler. Om det har blivit stökigt runt ett lag ena helgen finns en observatör ofta på plats på nästa. Och finner ett förbund att föreningen i fråga inte tar ansvar ringer de ansvariga och kräver skarpare insatser.
För att ytterligare trygga situationen har de sedan augusti anställd en person med titeln ”fotbollsutvecklare matchklimat” som främst ska arbeta förebyggande, men också utreda de mest kritiska situationerna i efterhand. Därtill håller de på att ta fram en lathund, en kort skrift om trygg matchmiljö.
Stockholms Fotbollförbund menar att den stora majoriteten av barn- och ungdomsmatcherna är lugna. När stämningen blir för hätsk borde föräldraansvaret vara större, de skötsamma åskådarna borde kunna hantera de andra. Men just i fallet med Vendelsös 13-åringar har de en annan bild än Zekarias.
”Det är grundproblemet”
Tävlingschef Björn Eriksson säger att StFF haft observatörer på tre av Vendelsös matcher och funnit att också tränaren betett sig konfrontativt och uppviglande.
– Laget driver upp stämningen. Sedan slutar just den matchen med att en förälder går in och gör något jävligt dumt. Jag har pratat med den föräldern, han är ångerfull, men säger att det är fjärde gången de möter laget och att det är likadant varje gång, säger Eriksson.
Men oavsett historik: borde ni inte ha hanterat Vendelsös anmälan annorlunda?
– Vi har ringt den andra klubben. Och den föräldern ska absolut inte gå in och göra det. Men grundproblemet i det här fallet är Zekarias och hans lag. Det är vår klara uppfattning. Han gör ett jättejobb med de här killarna, de behöver nog fotboll, men matchmiljön kring laget är inte klockren.
I mötesrummet på Aftonbladets redaktion kokar Zekarias Ghebregiorgis. Åtgärderna för att lugna stämningen är bra, tycker Vendelsös tränare, men långt ifrån tillräckliga.
– Det är inte brist på information som gör att föräldrar håller på så här. De vet. Men nu måste förbundet sätta stopp och markera tydligare när saker går fel. Utbilda, prata, bestraffa! Och göra det mycket mer aktivt än nu, säger han.
Hur tycker du att StFF har hanterat ditt fall?
– De skyddar sig själva och kastar oss under bussen. Mina spelare är inte änglar, de vi möter är inte änglar, men det här handlar inte om barn. Det handlar BARA om de vuxna. De tror att vi spelar i Champions League och hetsar barnen och domaren. Jaså de har ringt den andra klubben nu? Okej, så varför tog de inte mig på allvar? Var det för mycket begärt att de lyssnade på vittnesmålen och tittade på klippen och sa till mig att beteendet inte var godtagbart av mannen?
Sportbladet har försökt nå åskådaren.