Sagan om ett historiskt guld
Publicerad 2011-09-20
Rolf-Göran Bengtsson grenslade Ninja och hoppade, hoppade, hoppade.
När han landade var det i historieböckerna.
En svensk ryttare ska inte kunna vinna ett EM-guld – men 49-åringen gjorde det omöjliga.
Sverige är, med sina drygt nio miljoner invånare, ett väldigt, väldigt litet land. Det gäller inte minst inom idrottsvärlden. Ja, det finns mästerskap som svenska idrottsmän egentligen inte ska kunna vinna.
Campeonato de Europa de Saltos, som avgjordes i Madrid, är ett sådant evenemang.
EM i hästhoppning, alltså.
I Svea rike finns runt 28 000 ryttare med tävlingslicens, av vilka 80 procent ägnar sig åt hoppning.
Det antalet är försvinnande litet, inte minst jämfört med supermakten Tyskland. Enbart i delstaten Nordrhein-Westfalen finns det över 500 ridsportklubbar och cirka 110 000 ryttare. Där finns dessutom framgångsrika uppfödare och hästintresserade finansiärer, och det ena har lett till det andra.
”Det här är helt otroligt”
Tyskland har dominerat EM fullständigt sedan mästerskapspremiären i Rotterdam 1957. Hans-Günter Winkler, Fritz Thiedemann, Hermann Schridde, Hartwig Steenken, bröderna Alwin och Paul Schockemöhle, Gert Wiltfang, Ludger Beerbaum, Christian Ahlmann, Marco Kutscher och Meredith Michaels-Beerbaum kan alla titulera sig Europamästare.
När det gäller den individuella hopptävlingen har svenska ryttare fått nöja sig med smulorna, eller rättare sagt en smula från prisborden.
Inför den 30:e upplagan på Club de Campo Villa de Madrid hade Sverige bara tagit en medalj. Den erövrades 2001, då Rolf-Göran Bengtsson blev trea med Pialotta.
När han på nytt skrev historia under söndagen valde han att göra det med versaler:
EM-GULD 2011.
– Det här är helt otroligt. Jag har uppnått saker som andra bara drömmer om att lyckas med i karriären, säger 49-åringen.
Skåningen blev Europamästare efter en av de mest dramatiska finalomgångar som
någonsin har avgjorts. Rolf-Göran, på Ninja, avslutade med en felfri runda, men var ändå långt i från guldet. Tre konkurrenter återstod och var tvungna att riva för att svensken skulle få avsluta mästerskapet på prispallen.
Rolf-Göran Bengtsson såg inte upplösningen eftersom han var tvungen att skritta av Ninja på framridningsbanan. Landslagskompisen Malin Baryard-Johnsson och hennes man, Henrik, hade desto bättre koll, liksom de övriga åskådarna.
– Jag hörde på publiken att Nick (Skelton) rev ett hinder och tänkte, ”Shit, nu har jag en medalj”, berättar Rolf-Göran.
När näste man, tysken Carsten-Otto Nagel, avslutat sin runda kom Malin och Henrik springande:
– Han rev! Du har silvret!
Plötsligt stod bara Gerco Schröder mellan svensken och det historiska guldet, och alla trodde att det så skulle förbli. Holländaren kunde kosta på sig en rivning och ändå lämna Madrid med EM-titeln.
Firade – med sin 80-åriga mor
Problemet var att när han rev det sista hindret var det nedslag nummer två.
– Du har vunnit!
Rolf-Göran Bengtsson kommer aldrig att glömma vrålet från Malin Baryard-Johnsson.
– Det var omtumlande. Jag kan inte fatta att det skulle gå på det här sättet. Jag var helt utlämnad åt de andras resultat, men alla pusselbitar föll på plats. Marginalerna var verkligen på min sida.
När Sportbladet pratar med Rolf-Göran dagen efter den stora bragden är det tätt mellan skratten. Han berättar om firandet, låter förstå att champagne och tapas är en förträfflig kombination.
Han behövde knappast fira ensam. Landslagskompisar, fans och hans överlägset största supporter – mamma Elsa – skålade med guldhjälten på en liten restaurang inte långt från hotellet där svenskarna bodde under mästerskapet.
– Det hurrades och alla var superglada. Det betyder väldigt mycket att min mor, som är 80 år, fick uppleva det här. Det är ju första gången i historien en svensk har vunnit guld.
En hel ridsportvärld gläds med Rolf-Göran Bengtsson. Han tog visserligen OS-silver i Peking och har länge setts som en av världens bästa ryttare, men vägen till toppen har varit lång och krävande.
Så är det för alla ryttare som har större talang än plånbok.
– De flesta tycker att jag har förtjänat medaljen. Det gör det ännu mer skoj.
Rolf-Göran växte upp i Södra Sandby utanför Lund. På gården fanns arbetshästar och snart en ponny, som blev både hans och lillasystern Ing-Maries bästa vän.
Ingen av dem protesterade när en vän till familjen, Jan Göransson, senare placerade ett fullblod, Pretty Star, i stallet.
– Jag var 11-12 år då och fick tidigt en känsla för stora hästar, berättar Rolf-Göran Bengtsson.
Han försökte göra karriär på egen hand, men bra hästar är dyra och i Sverige är det svårt att hitta tillräckligt med sponsorer. För att fortsätta utvecklas flyttade Rolf-Göran 1997 till Holland, där han blev beridare åt hästhandlaren och toppryttaren Jan Tops.
Där och då, om inte tidigare, tvingades han inse att ridsport handlar om business. Inför OS 2000 hade svensken en topphäst vid namn Roofs, men väl i Sydney tog hans arbetsgivare över tyglarna.
”Ninja är inte köpbar”
Ett par år senare, inför VM 2002, hade han en ny superhäst i Pialotta. De rankades som världens bästa ekipage, men mindre än en månad före mästerskapet sålde Tops hästen för 20 miljoner kronor.
– Det var ett handelsstall och vi skulle visa upp hästarna för att göra kunder intresserade. Det är ungefär som att handla med aktier. När är det dags att sälja? Det var trist när det hände, men jag var anställd som ryttare och då får man acceptera det.
Pengarna styr ridsporten. Kan man säga att du som svensk har konkurrerat på olika villkor?
– Ja, det är ju så. Vi behöver topphästar för att göra sådana här prestationer och de är inte lätta att finna. Det är inte många som blir ”top stars”.
Nu, med Ninja, känner Rolf-Göran Bengtsson en helt annan trygghet än under de sex år han jobbade för Jan Tops.
– Jag har en fantastiskt fin häst och en ägare som stöttar mig i alla väder. Det gör att jag kan förbereda mig på ett optimalt sätt.
Ägaren heter Alfonso Romo och håller till i Monterrey, där han driver ett stort stuteri. Den mexikanske miljardären har slussat 15 hästar till tyska Breitenburg, där Rolf-Göran och dansken Bo Kristoffersen driver ett stall sedan 2003.
– Han ställer sina hästar till förfogande för att göra reklam för sin egen uppfödning. Det funkar väldigt bra, berättar Rolf-Göran.
Kan han sälja Ninja?
– Han kan, men det vill han inte. Ninja är inte köpbar. Han ger mig de förutsättningar som behövs.
Vad har du fått offra för att komma dit du är i dag?
– Det är många dagar på resande fot. Jag är nästan aldrig hemma. Familjen i Sverige ser jag nästan bara under julen. Jag lever i en kappsäck. Det är ett väldigt enkelspårigt liv.
Har det varit värt det?
– Ja, jag är en tävlingsmänniska och sådana här framgångar är väldigt inspirerande. Det är därför jag orkar hålla på, säger Rolf-Göran Bengtsson.
EM-guld i hästhoppning
Efter en av de mest dramatiska finalomgångar som någonsin avgjorts fick Rolf-Göran Bengtsson och hans Ninja ta emot guldmedaljen i Madrid i förrgår.