”Blir som en bok av glädje när jag tänker på Stefan...”

Tomas Ros

Davidsson om saknaden efter vännen: Tänker på honom varje dag

Johan Davidsson åker förbi Stefan Livs grav varje dag.

Och med en honnör hälsar han på sin bästa vän.

– Han ligger där på kyrkogården bredvid generaler och kaptener. Han passar in där. Många som möter mig på vägen undrar nog vad jag håller på med, säger Davidsson.

Den magnifika graven är placerad på en centralt belägen kyrkogård i Jönköping. Stefan Liv har fått sin sista viloplats på bästa platsen och utsikten är enorm med Vättern och Jönköping som effektfull och stark kuliss.

Det första som möter Sportbladet och Johan Davidsson vid graven är en färgglad pärlplatta. Otroligt charmig och skönt barnslig.

”Grattis, pappa” står det.

– Det var Herman som gjorde den till Stefans födelsedag i december, säger ­Johan Davidsson.

Annars är det vanligaste attributet på graven vita bokstäver som bildar ordet ”Saknad” – något som stämmer bra in på hur hockeysverige, i allmänhet, och vännerna och familjen, i synnerhet, känner när Stefan Livs namn kommer upp.

Det är nu ett år sedan Liv avled i flygolyckan i Ryssland och den dagen kommer aldrig vännen Johan Davidsson att glömma.

– Nej, det gör jag inte. Det var min dotter Miras födelsedag. Vi hade haft kalas och jag och svärfar snickrade på en friggebod på tomten. Telefonen ringde och Sveriges Radio sa att Stefan varit med om en flygolycka i Ryssland.

Därefter förändras livet för många.

Tystnad.

Allt skedde i ultrarapid.

”Förstod snabbt att det var kört”

HV71-kaptenen åkte hem till familjen Livs hus i Jönköping och timmar av ovisshet utspelas.

– Egentligen förstod man ganska snabbt att det var kört. Men det var väl egentligen inte förrän polisbilen körde upp på uppfarten som det blev definitivt.

Kaos, tragik, sorg, starka känslor.

Nu har ett år gått.

– Jag tänker på Stefan varje dag. I början hade man konstiga känslor och blev arg på piloten och sånt där. Nu tänker jag på alla glada stunder som jag och Stefan hade ihop. Det blev extra påtagligt i somras när vi grillade i kompisgänget. Stefan älskade att grilla, äta kött och han var så saknad. Då var det tomt, mycket tomt.

Davidsson är lagkapten i HV71 och han är en ikon för klubben. Att ägna sig åt privat sorgearbete samtidigt som han ledde laget genom förra säsongen var starkt.

– Jag har haft min bil som en frizon, en plats där jag kunnat sörja. Sedan ser jag Stefans grav från vägen mellan mitt hem och Jönköping och varje gång jag åker förbi gör jag honnör till honom. Han har generaler och kaptener bredvid sig på kyrkogården och där har han en perfekt plats.

Davidssons ögon är röda och hans röst är nära att spricka.

Känslorna är starka.

Kyrkogården är september-vacker och Livs grav sticker ut och den svarta marmor-obelisken, prydd med HV-stjärna, är effektfull.

”Åker till graven med grillchips”

– Jag och Stefan hade mycket roligt ihop. Jag kan inte ta ut ett minne utan det blir som en bok av glädje som utspelas när jag tänker på honom. Jag har inget altare med minnen där jag sörjer, men jag har hans målvaktshjälm där motivet är Stefan som Shrek och jag som åsnan. Den är så typisk Stefan och hjälmen är speciell för mig. Den kommer jag alltid ha kvar.

Nu står Davidsson inför en ny hockeysäsong och blir det SM-guld för HV71 har han planen klar.

– Då åker jag upp till graven med guldmedaljen. Jag tar med en påse grillchips också, det älskade Stefan. Han hade nog velat ha en kebabpizza också, men det vete sjutton om jag tar med mig in på kyrkogården.

På ettårsdagen hedras Livs minne i Jönköping. HV71 har satt ihop en minnestavla vid Kinnarps Arena och på kvällen kommer stranden vid Vättern fyllas av människor som skickar upp ljuslyktor mot himlen.

Så här minns HV71 Stefan Liv på årsdagen

19.00, Avtäckning av bild vid arenan:

Klubben iordningsställer den minnesplats utanför huvudentrén som användes när olyckan skedde för ett år sen. Där avtäcks en bild på Stefan Liv vid 19.00.

– Det kommer ske i tysthet, vi har sagt att grundidén är att alla ska få hylla, minnas och sörja på sitt eget sätt, säger klubbdirektör Peter Eklund.

19,45, Gemensam promenad till Vätterstranden.

Alla som vill får följa med på den 0,5 kilometer långa gemensamma vandringen från arenan till Vätterstranden där sedan en ceremoni med rislampor ska genomföras.

– Det är frivilligt för spelare, ledare och alla i HV:s organisation om de vill vara med. Vi har faktiskt ingen uppfattning om hur många som kommer vara med på manifestationen, säger Peter Eklund.

20,30, Rislamporna skickas i väg.