Finsk sisu av Daniel Ståhl i Helsingfors
Publicerad 2024-08-31 21.08
Det krävdes en Finnkamp för att väcka den svenska Ståhl-mannen.
Plötsligt var det finsk sisu när Daniel Ståhl var tillbaka på gamla världslängder igen när han vann på årsbästat 69,03.
Ett av de mest imponerande förvandlingsnummer jag sett.
Ståhl har ju inte varit i närheten av ett 69-meterskast sedan säsongspremiären på Teneriffa i maj, då han kastade 68,99.
Men det var inte det som imponerade mest.
Det var hela serien.
Inte en miss, inte ett övertramp och sex klockrena kast som alla var längre än de 65,04 han gjorde när han blev femma i Roms Diamond League knappt 24 timmar tidigare.
Serien 65,91–66,46–68,21–67,05–69,03–68,46 är ju absolut världsklass.
Som natt och dag mot hur säsongen sett ut sedan premiären på Teneriffa.
Den gamle Ståhl var plötsligt tillbaka igen efter sin tyngsta säsong på tio år.
Nu var det bra vindar för diskus, det ska sägas, men det fanns också ett helt annat självförtroende och tryck i kastningen.
Jag hade det lite på känn efter galan i Rom på fredagskvällen.
Att Finnkampen skulle vara precis vad diskusjätten behövde med sina rötter i både Sverige och Finland.
Nu stortrivdes han plötsligt, det kom inga svordomar efter några misslyckade kast och det andades finsk sisu om hela uppvisningen.
Daniel menade själv att han hittat tajmingen igen och att han bara ska dundra på utan att tänka för mycket i säsongens sista tävlingar.
Det fungerade hundraprocentigt den här kvällen.
Kanske bra för Finnkampen trots allt
Jag hoppas det funkar lika bra när han ska möta de bästa igen i Diamond League-finalen i Bryssel den 13 september.
Då kan det bli en riktigt rolig avslutning på säsongen och något att ta med sig in i höstens grundträning.
Nu lyfte han även de andra två andra svenskarna Jesper Ahlin och Wictor Petersson, som båda gjorde årsbästa och fixade en svensk trippel och 16–6 i en gren som svenskarna skulle vunnit med 12–10 på papperet.
Det var åtta värdefulla pluspoäng, som bidrog till att ge Sverige en chans att vinna herrkampen.
Nu avgjordes allt i en rysare på avslutande 1 500 meter, men även om Samuel Pihlstöm vann så räckte det inte för slå finländarna som hade tre poäng upp.
Nu blev det finsk dubbelseger för första gången sedan 1998, då även damerna vann.
Det var kanske bra för Finnkampen trots allt.
Är det någon man önskar att det ska lossna för är höjdhopparen Melwin Lycke Holm.
Han är ett bra ansikte utåt för friidrotten och är brutalt ärligt när han pratar om sig själv.
Men det har stått still oroande länge nu.
Nu var han chanslös när finländaren Daniel Kosonen drog iväg och satte personligt rekord med 2,24.
Melwin har fortfarande åldersrekorden i världen för tolv- (1,89) och trettonåringar (2,04) och som en supertalang i princip sedan han föddes i skuggan av en höjdhoppsribba.
Klyftan ökar mellan Melwin och Stefan
Men nu när han är nitton är det personliga rekordet 2,29 och han skulle behöva hoppa 2,37 för att vara bäst i den åldersgruppen.
Hela fem hoppare har tagit den höjden som nittonåringar, där kubanen och världsrekordhållaren Javier Sotomayor var först och som följdes av Dragutin Topic, Steve Smith, Jaques Freitag och Ivan Ukhov.
Melwin har ju hela tiden legat före pappa Stefan Holm i utvecklingen, men nu ökar klyftan åt andra hållet.
Stefan hoppade 2,26 det år han fyllde 20, som sonen Melwin gör i oktober.
Året efter – och innan han hunnit fylla 21 – sprängde Stefan drömgränsen 2,30 inomhus för första gången och inledde en av svenskt höjdhopps mäktigaste karriärer.
Den som gav både OS-guld 2004 och en plats i 2,40-klubben vid inomhus-EM i Madrid 2005.
Dit är det långt för Melwin.
Det ska bli kul att följa det svenska sprintundret nästa säsong.
Speciellt på 200 meter där Julia Henriksson tog sin tredje finnkampsseger när hon vann på fina 22,81, strax före unga Nora Lindahl som satte personligt rekord med 22,88.
Det känns som det bara är början.
Tack också till Moa Hjelmer som avslutade karriären med långa stafetten på samma stadion där hon blev europamästare på 400 meter 2012.
Det är många år i friidrottens tjänst.