Romario, Ronaldo, Ronaldinho och..
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-27
OS-mästaren om sin vänskap med fotbollsproffsen
Ronaldinho, Ronaldo och... Rodrigo.
– Jag brukar träffa Ronaldo och Ronaldinho efter matcherna och ta en drink.
Sportbladets Johan Flinck mötte världsettan, flickfavoriten och fotbollsälskaren Rodrigo Pessoa under Stockholm Horse Show.
Pelé, Garrincha och de andra brassarna hade erövrat världen med sin sambafotboll vid VM i Sverige 1958.
I början av 1960–talet åkte de på ständiga turnéer i Europa och många av dem hoppades på proffskontrakt.
Det gjorde också en ung landsman vid namn Nelson Pessoa – men som ryttare.
Vid den här tiden var det bara officerare som sysslade med ridsport i Brasilien. Den ende civile ryttaren som räknades var just Nelson Pessoa.
I Europa gjorde Pessoa sig snabbt ett namn. Han började kallas ”Trollkarlen” för sin förtrollande ridteknik – en stil som kom att influera stora delar av Ryttareuropa till den grad att hans inflytande på ridsporten har jämförts med Pelés på fotbollen.
Den 29 november 1972 födde hans fru Regina de Paula ett gossebarn med sammetsblick som fick namnet Rodrigo.
Artistnamnet fanns alltså där redan: Romario, Rivaldo, Ronaldo, Ronaldinho...och Rodrigo.
Växte upp i Belgien
Men medan Ronaldo sov i sin favela utanför Rio de Janeiro med bollen under kudden växte Rodrigo upp i en sadel på gården i Belgien.
– Min far tvingade mig aldrig till att bli ryttare. Men sedan jag väl gjorde mitt val har han stöttat mig till 100 procent, säger Rodrigo Pessoa där vi sitter i Globens innandöme.
Och Rodrigo gjorde sitt val tidigt: nio år gammal red han sin första tävling och 1984, när han var tolv, vann han sin första titel då han blev ponnymästare i Belgien.
Han betraktades naturligtvis som ett underbarn och levde snabbt upp till förväntningarna.
– Visst har jag haft ”verktygen”, men det handlar om att alltid göra sitt bästa, att offra allting annat och klara av detta.
”Verktygen” har varit hyfsade arvsanlag, stora resurser, fina träningsfaciliteter och, förstås, några av världens bästa hästar.
Och den häst som förknippats mest med Pessoa är Baloubet du Rouet.
Den första riktigt stora titeln tog ekipaget i världscupfinalen i april 1998.
Men när det lite senare samma år blev VM bestämde pappa Nelson att det var han som skulle rida Baloubet och försöka ta ett efterlängtat VM–guld (hur mycket stöttade han sin son där?).
Men det var grabben Rodrigo som på Lianos tog familjens förste VM–guldmedaljör samtidigt som han blev den yngste världsmästaren genom tiderna (pappa blev bara elva).
När Rodrigo sedan fick rida Baloubet igen blev det ytterligare två världscupfinalsegrar.
Vid OS i Aten slutade Rodrigo och Baloubet tvåa bakom Cian O’Connor, men då irländaren sedan fälldes för dopning går Pessoa nu och väntar på den enda guldmedalj han inte tagit.
I januari lär han få byta ut silvermedaljen mot ett guld.
– Det är ju inte lika roligt att bli tilldelad guldmedaljen så här som att få den direkt vid ceremonin. Men i Peking 2008 ska vi vinna den på rätt sätt, ler Pessoa.
Det är så långt han ser sin karriär i dag.
– Efter Peking är det läge att reflektera lite.
Men när du nu får ditt OS–guld har du vunnit allt som går att vinna – vad drömmer du om?
– Det som driver mig är att tävla. Jag är fortfarande ivrig att få vinna trots att jag vunnit alla stora Grand Prix och mästerskap. När jag tappar den känslan så kommer jag att sluta, fast jag kommer säkert att fortsätta vara inblandad i sporten, säger Pessoa.
Den dagen får han också mer tid att kolla mer fotboll. För trots att det blev ridning älskar Rodrigo, precis som alla andra brasilianare, fotboll.
– Jag spelar fortfarande. Vi brukar spela i stallet på skoj med elever och hästskötare. Fotboll är en så stor del av den brasilianska kulturen.
Han är bra kompis med såväl Ronaldo som Ronaldinho.
– Jag följer naturligtvis de stora mästerskapen och Champions League. När jag inte kan vara på plats ser jag matcherna på tv. Tyvärr har jag så mycket att göra att det inte blir många matcher live.
Umgås med R:en
Men väl på plats passar han på att träffa Ronaldo eller Ronaldinho.
– Vi brukar gå ut och ta en drink efter matcherna. Brasilianska idrottsmän som lever utanför Brasilien har en stark sammanhållning. Jag brukar också träffa formel 1–föraren Rubens Barrichello och tennisspelaren Gustavo Kuerten.
Vilka håller du på när Ronaldinhos Barcelona möter Ronaldos Real Madrid?
– Jag har alltid varit lite mer för Real Madrid än Barcelona, men det finns ingen speciell orsak. Jag gillar bra fotboll generellt.
Vem är bäst då – Ronaldo eller Ronaldinho?
– Den enes karriär är på väg uppåt, den andres neråt. Ronaldo var fantastisk när han var som bäst men han har ju genomgått två operationer. Det Ronaldinho gör är fantastiskt, han är otroligt skicklig.
Har de fått provrida någon av dina hästar?
– Nej, inte än. Och skadar de sig skulle de få stora problem.
Om du hade fått välja: världens bäste fotbollsspelare eller världens bäste ryttare?
– Som fotbollsspelare skulle jag tjäna mer pengar och karriären skulle varit kortare, men jag är nöjd med det jag gör och har aldrig ställt mig frågan vad jag skulle göra om jag inte blivit ryttare.
Han är inte heller avundsjuk på den enorma uppmärksamheten Ronaldo och Ronaldinho får.
– Vi ryttare har ett lugnare liv. Jag kan gå på en restaurang i kväll och käka utan problem. Kanske kommer det fram en person som vill ha en autograf, och det gör ju inget.
De svenska hästälskarna har chansen i helgen när Rodrigo tävlar i Stockholm Horse Show för första gången.