41 år är lång tid – världen blir en annan
En vän ger mig några Aftonbladet och Expressen från 1974. Han hittade dem när han städade och säger: de kanske kan vara av intresse.
Papperet har gulnat och är torrt och stelt, redigeringen av tidningarna känns hopplöst gammalmodig.
Det är 41 år sedan mina kolleger skrev, fotograferade och redigerade, 41 år sedan människor gick till kiosken efter jobbet för att köpa kvällstidningarna. Det är 41 år mellan 2015 och 1974. Om jag räknar ytterligare 41 år bakåt hamnar jag i 1933, året då Hitler tog makten i Tyskland. I Sverige hade socialdemokraten Per-Albin Hansson ännu inte varit statsminister i ett år. Hans parlamentariska stöd var osäkert men 1933 säkrade han makten genom kohandeln med Bondeförbundet.
Så lång tid är 41 år: världen blir en annan.
1974 tycktes muren som klöv Berlin i två halvor evig. Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina och ytterligare en rad andra nu självständiga stater var delar av Sovjetunionen. USA lade bombmattor över Nordvietnam, Kambodja och Laos.
Steve Jobs och Bill Gates var fortfarande tonåringar.
Jag bläddrar i tidningarna. Aftonbladet skriver den sjunde januari 1974:
"USA:s försvarsminister i natt: Vi kan tvingas till våld mot araberna"
Ebba von Essen och Kai Rehn har intervjuat en smålänning som gjort en fiffig uppfinning. (Har inte de alltid intervjuat kluriga smålänningar? Jag kollar i arkivet när Ebba och Kai gjorde sin senaste intervju för Aftonbladet. Det var för två år sedan. Med en ännu en fiffig smålänning, Ingvar Kamprad.) På baksidan skriver en kolumnist om socialdemokraternas kräftgång.
Jag lägger bort Aftonbladet och tar upp Expressen. Kultursidan nämner Jörn Donners "Sverigeboken". (Donner publicerade i oktober i år en bok på samma tema, "Sverige – resor i ett främmande land".)
På sidan 15 skriver Expressen att Volvo är inblandat i ett elbilsprojekt. I ett annat nummer skriver tidningen om nya elmopeder.
Jerry Williams säger i samma tidning, "man har knegat på varenda plejs i hela Sverige minst 30 gånger", och Mick Jagger uppges ha kärleksbekymmer.
Snart är det dags för lunch och jag lägger ifrån mig tidningarna med en känsla av vemod. 41 år. Ett halvt människoliv. En ny värld.
Och mitt i all dramatik har så lite hänt. Det ska vi nog vara tacksamma för. Gott nytt år önskar jag alla läsare.