Clownerna tar över politiken och Adaktusson går under jorden
Clownerna tar ledningen, det är vår tids märkligaste fenomen. I land efter land stiger pellejönsar till makten och när de väl nått dit är de inget skämt längre.
Det handlar om professionella pajasar som Ukrainas Volodymyr Zelenskyj eller Italiens Beppe Grillo och om halvprofessionella som USA:s Donald Trump. Gycklarnas tid är nu. Tendensen har pågått länge men vi har inte sett den eftersom varje pajazzo betraktats som en unik händelse, ett undantag från demokratins grundprincip att den som söker makten är en seriös och kunnig person som har samhällets bästa för ögonen.
Så är det tänkt att fungera.
Den brittiska tidningen Financial Times gör en rejäl genomgång av lättviktiga skämtare som blivit tunga makthavare. Al Franken valdes till senator för Demokraterna i USA. Jón Gnarr blev borgmästare i Reykjavik på löftet om gratis badhanddukar och att skaffa dit ett Disneyland. Så fortsätter det. Litauiska parlamentet, staden Hartlepool i England.
Underhållare och fotbollsmaskotar blir förtroendevalda.
Tidskriften Economist kompletterar listan i en egen granskning av hur den politiska scenen blivit ett cirkustält. Slovenien väljer en satriker till premiärminister, Guatemala utser en komiker till president.
Emmanuel Macron tog hjälp av en ståuppare under sin valturné 2017.
Sedan finns politiker som medvetet förvandlar sig till lustigkurrar på heltid. Tänk Boris Johnson som med sitt skämtande och ljugande störtade Storbritannien i politiskt kaos.
En självklar förklaring till upptågsmakarnas flabbande international är den etablerade politikens misslyckande. Länder som förvandlar statskonst till underhållning är olyckliga samhällen där cynism blir den dominerande gemenskapen.
Narrarnas segertåg är ett tecken på politikens avpolitisering.
Sverige är en del av den trenden men på ett svenskt och spegelvänt sätt.
Lars Adaktusson är inte känd för att vara rolighetsminister. Som reporter i SvT var han till ytterlighet seriös, encyklopediskt inläst på utspel och internationella konferenser, allmänt kunnig och så torr att det förelåg risk för självantändning.
Han blev representant för Kristdemokraterna i EU.
Få om någon svensk visste vad Adaktusson – eller andra EU-politiker - röstar på. Vi vet väldigt lite om våra representanter i Bryssel. Det var besvärligt för frilansjournalisten Sigrid Melchior att kartlägga hur Adaktusson röstat, det tog lång tid att gräva i protokollen.
Sedan förelåg äntligen resultatet.
Lars Adaktusson, en av Kristdemokraternas kändaste representanter, en man vi nog är många som misstänker vill ta över partiet så småningom – denne genomseriöse och gudfruktige politiker befann sig i det avundsvärda läget att en stor tidning, DN, genom Sveriges kanske kunnigaste EU-reporter, Sigrid Melchior, bad att få intervjua honom om hans politik.
Inget flams. Inget trams. Inga ovidkommande frågor om privatlivet, vilken film du såg senast och om du äter chips och tittar på Mello.
Berätta bara hur du röstat i parlamentet och varför. Väljarna vill nog veta mer.
Då går karln under jorden.
Detta är pajasvärldens andra sida. De hänger ihop. Bägge är uttryck för samhällen där sansad debatt och livaktiga, tuffa men respektfulla politiska samtal blir allt omöjligare. Antingen är du för oss eller mot oss. Vän eller fiende. Svin eller ängel.
I dessa samhällen marscherar gycklarna in med elefanter, pukor och trumpeter. Hä hä, hö hö! Inget är på allvar i alla fall.
I ett sådant samhälle blir en politiker skräckslagen och kränkt när han får frågor om sin politik.