Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Justus, Justina

Barnsjukdomarna tar över samhället

Den är den rimligaste av alla bortförklaringar: ”Jo, vi dras med lite barnsjukdomar och det är klart att det behövs justeringar, inget är ju perfekt och ...”

Den är rimlig, för alla vet att den är sann. I den meningen rör det sig inte alls om en bortförklaring, utan om en alldeles riktig förklaring.

Men jag vet inte.

Häromdagen åkte jag taxi. De har fått nya kortterminaler. Sådana där små dosor i vilka man sticker in sitt kort, knappar in summan på egen hand, slår sin kod och så är Bob ens farbror, som britterna säger när något går geschwint. Jag gratulerade chauffören.

Han var påtagligt ljum. Själva idén hade han inget emot, men när den blivit verklighet och det dessutom blivit lördagsnatt och de lössläppta blivit lossläppta från stadens barer och ska hem, då ...

Det är lika optimistiskt som att sätta en Stradivarius i händerna på en schimpans och förvänta sig Mozarts turkiska violinkonsert. Det blir för många nollor i summan och felslagna koder och man kan ana hur det kommer att låta: ”Jo, vi har lite barnsjukdomar, men...”

En annan aktuell historia: vi befinner oss på en skrivande arbetsplats. Nyordning på kontoret. Rummen är redan avskaffade. Nu ska skrivborden bort. Åtminstone större delen av skrivborden. Exakt 90 centimeter bordsskiva får var och en. Lagom för dator och musmatta. Inte en centimeter mer.

Man begriper idén. Papper och böcker och pennor och sådant som skrivande människor brukar använda, är ju så otroligt överspelat. Allt finns på nätet. Skrivbord – riktiga skrivbord, alltså, inte ”skrivbord” – där man kan lägga saker – riktiga saker som man kan tappa på tårna – är för grottmänniskor.

Det kommer förstås inte att fungera. Och man anar vad bortförklaringen blir: ”Jo, visst, vi dras med lite barnsjukdomar, men ...”

Det är en bra förklaring, för den är sann. Den har alltid varit sann. Den användes antagligen av Martin Luther om reformationen och av Ferdinand von Zeppelin om luftskeppet. Problemet för oss är att världen numera är ett enda flöde av nya idéer. Nya kortterminaler, nya telefoner, nya kontors-möbleringar, nya kanaler, nya Posten, nya apotek, nya bilmodeller, nya recept, nya material, nya erbjudanden, nya tidtabeller, nya socialförsäkringar.

Alla har de förstås ”barnsjukdomar”. Och sammantaget lider vi av kroniska vattkoppor.

Följ ämnen i artikeln