Nytt, nytt och nytt – ge mig hellre något tummat
Är vi verkligen så förtvivlat rädda att missa något nytt? Jag undrar det.
Jag undrar om det inte bara är gammal vana.
Men låt mig börja från början. Mellan reklambibborna faller ett välavvägt urval av världens tidskrifter ner i vår brevlåda. Det är lite svenskt, lite engelskt och lite amerikanskt. En del är fullt av glansiga bilder, annat är alldeles bildfritt. En gång i kvartalet kommer en tunn liten volym, ganska vacker, som heter ”Slightly Foxed”.
Det är ett fiffigt namn. Rävar anses ju vara sluga, så ”foxed” kan innebära att man blir lurad. Men ”foxed” kan också innebära att något är lite sjaskigt, gulnat, tummat. ”Slightly foxed” i en lista över antikvariatsböcker innebär att någon spillt kaffe i kapitel tre, eller använt boken som grytunderlägg.
Poängen med ”Slightly Foxed” är just att de skriver om böcker. Och att det är alldeles oväsentligt om dessa böcker kom ut för 56 år sedan eller i förra veckan. Kriteriet för att skriva om böckerna är helt enkelt att det finns något att säga om dem. Om man tänker på saken är det rätt genialt. Och därför undrar man.
Slå upp vilken kultursida som helst. Det spelar ingen roll om det handlar om film, musik, bildkonst eller böcker. Nytt, nytt, nytt.
Allt är inte skrivet eller gjort i går, visst, men ska det platsa måste det ha skett en nyutgåva eller en nyöversättning eller en samlingslåda med extraspår, och bakom kulisserna och regissörens version.
Varför då? Det är begripligt när vi har att göra med teater. Föreställningen finns när den finns. Men resten?
Varför skulle något vara särskilt intressant bara för att det görs just nu?
Jag har ingen aning. Varför ska man då vara så tjurskalligt fixerad vid att skriva om just nu?
Jag tror att det mest är en vana. Folk som skriver om musik, böcker, film och konst har fått för sig att de måste berätta om just nu. Att det är själva uppdraget.
Men varför skulle det vara det? Varför inte berätta om det som är värt att berätta i stället?
Det brukar gnällas en del om att andra kulturkretsar inte får tillräcklig plats. Att det skulle vara något slags främlingsfientlighet. Kanske det.
Men vad ska man då kalla det, när alla främlingar från en annan tid sållas bort, bara för att de råkar vara ”slightly foxed”?
Dåtidsfientlighet?