Ryktet: Gustav V tafsade på unga män
Gustav V blev Sveriges längsta (192 cm) och äldsta kung (92 år). Han satt också längre på tronen än någon kung sedan medeltiden (nästan 43 år).
Få upplevde så mycket av vår historia som han. Han var den siste tronarvingen som föddes med inkallade vittnen väntande i rummet intill. Då, 1858, var Sverige fortfarande ett u-land. Vi hade riksdag med de fyra stånden. Vi hade en koloni i Västindien. Sverige och Norge var en union. Man betalade med riksdaler och mätte i alnar. Klockorna gick olika i Sveriges städer eftersom de visade lokaltid. Ingen hade hört talas om bilar, flygplan, radio eller tv. Ingen elektrisk lampa hade tänts. Då han avled 1950 var Sverige ett demokratiskt i-land på väg mot det moderna välståndsamhället. Socialdemokraterna hade sedan länge den politiska makten. SKF:s, Volvos och Electrolux produkter spreds över världen.
Gustav efterträdde fadern Oscar II 1907, men avstod från att bli krönt som alla kungar blivit sedan 1210. Men det började inte så bra för Gustav.
Redan som ung ansågs han lat och ointresserad av det mesta. Han var klen och sjuklig och behandlades därför med nyheten ”elektricitet.” Han var den förste prinsen som gick i skola med icke-kungliga elever (Beskowska.) En av klasskamraterna hette Hjalmar Branting.
I Uppsala sjöng han basstämman i studentsången, men studierna gick trögt. Möjligtvis var han dyslektiker. Han var blyg och avskydde hovceremonier. Han föredrog tennis, ridning, jakt, broderier eller att syssla med sin privata silversamling, en av största i Sverige. På föräldrarnas inrådan gifte han sig med den tyska prinsessan Victoria av Baden. De hade inte ens talat med varandra innan han friade. Äktenskapet blev mycket olyckligt, men Victoria visade sig vara en kvinna med energi och egna politiska ambitioner och idéer. Läs allt om henne i en egen artikel nästa söndag. Paret fick tre söner: Gustav Adolf (blivande Gustav VI Adolf) Wilhelm och Erik. Ytterligare två söner ska ha fötts utanför äktenskapet, men några bevis för att Gustav var fadern finns inte.
Gustav V var den siste kungen som utövade politiskt inflytande då han strax före första världskriget, i protest mot regeringens nedskärningar av försvaret, genomdrev den så kallade borggårdskrisen 1914. Men han accepterade parlamentarismen och stod emot starka påtryckningar bland annat från hans egen hustru, drottning Victoria, som ville dra in Sverige på Tysklands sida i kriget. För att hålla Sverige utanför det andra världskriget accepterade Gustav V eftergifter för Hitler-Tyskland, men under förhandlingar med den tyske diktatorn i Berlin protesterade kungen mot behandlingen av judarna. Han vädjade också för judarna i Ungern.
Då freden kom var den då åttiofem år gamle kungen mycket populär, en ikon och fadersfigur för samförståndspolitiken, freden och nya moderna tider. Han kallades V-Gurra och då han sakta gled in i demens berättades det kärleksfulla anekdoter om vad den gamle och alltid ytterst elegante kungen påstods ha sagt och gjort under älgjakter och begravningar.
Men bilden av Gustav V som förebild och idol solkades betydligt genast efter hans död 1950 då den så kallade Haijby-affären chockade samtiden. Kurt Haijby var en affärsman med synnerligen brokigt förflutet, kriminellt belastad och allmänt beskriven som mytoman. Han påstod att han i början av 1930-talet inledde ett kärleksförhållande med den då 74-årige kungen.
Homosexuella handlingar var förbjudna i lag i Sverige ända fram till 1944. Frågan var således ytterst kontroversiell, varför Haijby lätt kunde pressa hovet på pengar. Totalt fick han långt över en miljon i dagens penningvärde för att ingenting skulle komma ut till media och allmänhet. Hovet lyckades även få honom att emigrera två gånger, men han kom tillbaka och fortsatte utpressningen. Med fakta på bordet kan många av Haijbys påstående i dag lätt avvisas som lögner. Haijby åtalades för utpressning 1952, dömdes till sex års fängelse men frigavs efter fyra år. Han begick självmord 1965.
Under 1950-talet, då kungen redan var avliden, cirkulerade rykten om hur han under årens lopp hade tafsat på unga män. ”Kungens kurva” utanför Stockholm skulle ha fått sitt namn av att Gustav V, sittande i framsätet, blivit alldeles för närgången mot chauffören, som körde av vägen. Ryktesfloden fick fart av vad som hände i USA där McCarthy i början av 1950-talet inte bara rensade upp mot påstådda kommunister i USA utan lika mycket mot homosexuella, som ansågs om möjligt, vara några snäpp värre än kommunisterna. Den amerikanska homofobin spreds till Europa och Sverige där flera ”affärer” exploderade, i synnerhet då författaren Vilhelm Moberg grep in för att slåss mot vad han kallade rättsrötan. Sansande historiker kan i dag konstatera att det mesta som skrevs och påstods om Gustav V är obevisade påståenden. Dock kan man inte helt utesluta möjligheten av att Gustav V under senare delen av sitt liv mycket väl kan ha levt ut sin bisexualitet. Än har inte alla papper lagts på bordet.