Mille Markovic fiender är otaliga
Personer som har motiv att mörda Mille Markovic saknas inte.
Polisiärt är detta faktum lika mycket ett problem som en fördel.
Så pratar de stora mediehusen på sina hemsidor än en gång om att en "regelrätt avrättning" har skett.
Denna synnerligen livskraftiga kliché bygger på en fundamental och inte oviktig missuppfattning.
En avrättning är en myndighets verkställande av ett dödstraff och således juridiskt legitimt, vad vi nu än tycker om straffet.
Mord är någonting annat. Mord är det allvarligaste brottet en person kan begå, även i länder som hänger eller injicerar gift i brottslingar.
Det går att ha åsikter om Mille Markovic, men han var en människa, en människa som blev mördad, en människa som lämnar en djupt sörjande familj efter sig.
Vad har då polisen för möjlighet att klara upp detta brott?
Att utredarna vet vem det är som är skjuten är grundläggande och viktigt. Det händer att det tar polisen veckor eller månader att fastställa en död människas identitet. Under tiden kallnar spåren.
Ytterligare en fördel är att polisen vet i ungefär vilka kretsar de ska leta. Att mordet skulle vara utfört av en knäppskalle som hade kunnat döda vem som helst och av en slump sköt ihjäl en ökänd gangster är bara obetydligt mer sannolikt än en egendomlig teori som har cirkulerat om Palmemordet, nämligen att mördaren egentligen var ute efter någon annan än statsministern.
Utredarna har viktigt material att utgå ifrån. Tekniska spår, vittnen. Möjligen kan de övervakningskameror som Markovic själv satt upp på fasaden till huset där han bodde fångat något intressant. Kriminalunderrättelsetjänsten sitter dessutom på betydande information om denne man.
Så långt ser prognosen god ut, men problemen är inte obetydliga.
Mord är i allmänhet polisiärt banala historier. Några missbrukare super i en lägenhet, bråk uppstår, kniv kommer fram. Det krävs inga större kvalifikationer för att reda ut vem mördaren är och att få personen fälld.
Men detta brott bär torpedens signum. Genomtänkt och fokuserat. Den typen av personer som är kapabla att från nära håll skjuta en människa fyra gånger i huvudet tillhör knappast de största tänkarna i mänsklighetens historia, men är rutinerade och sluga.
De gör sig av med vapen, kläder och annat som kan binda dem vid mordet. Utbrända bilar kommer med stor sannolikhet att hittas. Och om kontraktsmördare är inblandade så är de nog redan utomlands.
Att alla möjliga slags mer eller mindre ljusskygga personer kan ha motiv är ett problem.
Vi har porrklubbskriget. Markovic och hans konkurrent Michael Badelt har stämt och anmält varandra huller och buller. Markovic åtalades nyligen för inblandning i beskjutning av nattklubben Privé, som ägs av Badelt. Målet lades dock ner.
Det pratas även om att en ung kvinna råkade illa ut på en av Markovic klubbar. Polisen har information om att släktingar till kvinnan hotat honom.
Listan kan göras längre. Markovic har pekats ut som egentlig ägare till nattklubben Harem, som omgärdats av ekonomiska konflikter.
Och som om det inte vore nog med allt detta kan vi utgå ifrån att han har varit inblandad i bråk som inte har kommit till allmän kännedom. Hela hans vuxna liv har varit kantat av utpressningar, våldsbrott och hot. Fienderna är otaliga.
En sak har alla dessa konflikter gemensamt: de utspelar sig i miljöer där människor sällan eller aldrig pratar med polisen. Vilket givetvis ytterligare komplicerar utredningen.
Det är egentligen alldeles för tidigt att säga någonting, men jag tror att det kommer att bli svårt att lösa detta mord.