Jag orkar inte ens tänka på alla de män som försvarar sexköp
Att köpa sex av en ung kvinna som har sålts på en internationell marknad och hålls som slav anses vara endast obetydligt värre än att snatta.
I samma land frias två män för våldtäkt på en prostituerad, trots övertygande bevisning.
Hur lite är egentligen dessa kvinnor värda?
Det är utmärkt att regeringen förbereder skärpta straff för sexköpare.
Vissa av dessa brott är grova och justitieminister Beatrice Ask har rätt i att de inte bedöms i proportion till hur allvarliga de är.
Att inte en enda person har dömts till fängelse för enbart sexköp sedan lagen infördes 1999 talar sitt tydliga språk.
Rörande barnsexköp ska böter försvinna ur straffskalan. Att mot betalning utnyttja en sextonåring som med all sannolikhet är trasig och på glid ska med andra ord inte längre ses som ett marginellt brott.
För tre år sedan blev straffen hårdare för sexköp där offer för människohandel utnyttjas. Men det gav ingen effekt. Därför ska en ny skärpning ske.
Den som har köpsex med en rumänska på någon smutsig madrass begriper rimligen att hon är ett offer för den moderna tidens slaveri och att det bakom finns grov kriminalitet.
Det är en vidrig brottslighet som inte går att upprätthålla utan torskar som är mer intresserade av sina drifter än moral och anständighet.
Sexköpslagen var omdebatterad då den infördes och är ännu kontroversiell.
Jag orkar inte ens tänka på alla de män, som mejlat då jag skrivit om frågan, och yrat om frivilliga affärstransaktioner, utbud och efterfrågan och annat nonsens.
Lagen har haft betydelse, vad vissa än må hävda. Sverige är en betydligt mindre attraktiv marknad än jämförbara länder för den internationella miljardindustri som sexhandeln med kvinnor utgör, visar en utredning från 2010. Det är dessutom en lag som har gått på export. Men den behöver skärpas.
Chefsåklagare Thomas Ahlstrand är dock tveksam till att straffskärpningar får någon effekt. Han säger att det blir svårare och svårare att få fällande domar för sexköp därför att domstolarnas beviskrav blivit orimligt höga.
Det är möjligt att han har rätt. Men kanske är problemet ett annat, att de bevis som faktiskt finns ibland värderas dåligt?
För några dagar sedan friades två män för våldtäkt på en prostituerad som hittades bakbunden och svårt medtagen i sin säng. Kvinnan hävdar att hon bakbands med rep och fick en snara runt halsen innan männen började slå och penetrera henne och avslutade med att stjäla saker från henne.
Hon säger att hon tydligt förklarade att hon inte ville ha sex på det sättet. Hon hittades nästa morgon av sin pojkvän, bunden och medtagen. Men de två männen, som dömdes till tre år och sex månaders fängelse för våldtäkt och rån i tingsrätten, friades i hovrätten.
De hävdade att de band henne löst, att hon kunde ta sig loss och att de sexuella övningarna var överenskomna.
Detta trots att hon anses vara mer trovärdig än männen. Detta trots ett rättsintyg som visar att hon har skador efter att ha blivit bunden. Detta trots ett vittne i form av pojkvännen.
Hovrätten anser att kvinnans trovärdighet faller på att hon inte ropade på hjälp då männen lämnat lägenheten.
Det förefaller inte ha slagit domstolen att en människa kanske inte vill att grannarna ska hitta henne naken, bunden, med en snara runt halsen.
Åklagare Stefan U Lind utesluter inte att männen friades för att kvinnan är prostituerad.
Varför har straffen för sexköp varit så låga? Hur kommer det sig att det är så svårt att fälla en torsk?
Vad krävs för att bevisa våldtäkt på en prostituerad?
Svaren på dessa frågor säger någonting mycket dystert om samhällets syn på de mest utsatta kvinnorna.