Får jag skylla mig själv om jag går i en mörk gränd?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
"Det spelar ingen roll vad en kvinna har på sig. Hon ska kunna gå naken och plakat på stan och ingen har rätt att röra henne, än mindre att våldta henne." Ett budskap som har pumpats ut till unga tjejer i åratal. Men det är naturligtvis hyckleri att påstå att ingen kvinna får skylla sig själv. I verkligheten anser vi att en tjej som är full eller hög och som går med tre killar på efterfest och kanske flirtar hon med dem och sedan uppfattar killarna det som att hon vill ha sex eller så vill de bara sätta henne på plats genom att sticka in den och ja, hon skriker inte för hon har ingen kraft, hon slåss inte, i alla fall inte i tid. Hon gråter efteråt men va fan. Hon gick ju med dem hem, hon sa inte nej.
Det står svart på vitt annars, i kriminaljournalisten Katarina Wennstams bok "Flickan och skulden". Wennstam har granskat flera fall där kvinnor inte anses ha utsatts för våldtäkt på grund av omständigheter som att de inte gjorde tillräckligt motstånd eller varit berusade. Eller där offrets (sex)vanor eller klädsel spelat roll i rättegångsprocessen. Hon - offret - ska bevisa att ett brott mot henne har begåtts snarare än att förövaren ska bevisa sin oskuld. Boken är ett knytnävsslag i ansiktet. Eller vad sägs om åklagaren som beskriver våldtäktsmål som att "målsäganden begått en "dumhet" som är mänsklig och försvarbar men utan vilken den brottsliga gärningen förmodligen inte kommit till stånd. Exempel på en sådan "dumhet" kan vara att målsägande släppt in en främling eller gått med honom hem ..."
Aftonbladet startade i går en granskning på samma tema och beskrev då fallet med "Anna" och "Lisa", båda 15 år, som våldtogs i samma lägenhet av samma tre män. Men eftersom Anna var drogad och Lisa nykter blev slutsatsen att Anna inte varit utsatt för våldtäkt men det hade Lisa blivit (artiklarna finns på aftonbladet.se).
Åklagaren i Annafallet menar att det inte spelar någon roll om rubriceringen blev grovt sexuellt utnyttjande i stället för våldtäkt och det här är något som både åklagare och andra representanter inom rättsväsendet menat i flera år. Att maxstraffet är detsamma och därför behövs ingen lagändring. Men de har fel. För det spelar all roll i världen för kvinnor. Framför allt måste rättsväsendet uppdateras om att vi lever i en tid när flickors och pojkars idé om en utekväll inte längre handlar om jitterbug. Människor festar. Många unga super eller drogar sig. Går på klubb och hamnar på efterfest, ibland är man ensam tjej i en lägenhet med en eller två eller tre killar. Alltså måste rättsväsendet ta hänsyn till detta och även lagstiftningen.
En berusad kvinna kan våldtas likväl som en kvinna i en mörk park. Framför allt våldtas makar av sina män. Get with the times.
Våldtäkt är ett laddat begrepp, som oftare
associeras till sex än maktdemonstration vilket i sin tur tvingar tjejen att känna skuld eftersom kvinnors sexualitet fortfarande innefattar - just det: skuld. Dessutom handlar det om en "akt" som går ut på samma sak som heterosexuell sex och då blir det ju väldans problematiskt och laddat - män kan absolut inte känna kollektivt ansvar för våldtäkt för "jag är ju inte sådan". Så i många av oss tjejer bor det en liten rädd hora? Är jag smutsig? Hur många kan jag ligga med utan att anses som "för mycket"? Hur urringad vågar jag vara på personalfesten utan att få konstiga blickar? Får jag skylla mig själv om jag skiter i att ta taxi och går i mörka gränder?
Attityderna till tjejers sexualitet märks mer i skolorna där det kan vara mindre subtilt än på en arbetsplats. På skolor går högljudda rykten om tjejer som är för snygga eller bara har stora bröst eller för ljust hår eller ... Hur det kan undgå lärare och skolledning att tjejer stämplas som slampor på skolor är bortanför min horisont men så är det uppenbarligen.
Det låter klyschigt men det är många som dömer våldtagna tjejer. Domstolar. Media. Familj. Kolleger. Klasskompisar. Listan är lång men en lagändring vore en tydlig och skarp indikation på att vi vill förändra detta.