Tyskarna visste mer än vi – och de valde Hitler
Medborgarna i Tyskland år 1933 var bättre informerade än amerikaner – och antagligen svenskar – är i dag. Tyskarna läste mer, hade bättre tidningar, större koncentrationsförmåga och var nog vidare kulturellt bevandrade.
De var alltså på många sätt mer avancerade än vi och utgjorde därför en stabilare bas för demokratin. 1933 var året då de valde Adolf Hitler till rikskansler.
Den amerikanske historikern Timothy Snyder påpekade detta skrämmande förhållande när han besökte Sverige i oktober förra året. Han var här för att tala om sin skrift "Om tyranni". Den började han skriva samma natt som Donald Trump valdes till världens mäktigaste man.
Snyder sa apropå lokaltidningarnas död i USA att medborgarna blivit beroende av nätet och därmed exponerade för konspirationsteorier och myter lika mycket som riktiga nyheter och seriös debatt.
Som i Sverige alltså.
Han påpekade att 60 procent av amerikanerna tror att deras barn får det sämre än sina föräldrar. Motsvarande tal i Sverige är 59 procent, visade en undersökning som Aftonbladet/Inizio gjorde i vintras.
Frågan om barnens framtid är viktigare än undersökningar av partisympatier och de vanliga batterierna av dagspolitiska spörsmål: några pappamånader hit eller dit bestämmer inte politikens långa vågor.
Vi strävar på för vår egen skull men också med det outtalade avtalet att nästa generation ska få det bättre. Om du tror att dina barn får det sämre än du själv är samhällskontraktet brutet.
När det bryts kan det gå som i USA. Eller Tyskland 1933. Eller Polen i dag. Det finns otaliga varianter på hur majoriteten kan vrida om politiken för att återupprätta ett samhälle den tror på. För om all min strävan ändå resulterar i att mina barn får det sämre, vilken skyldighet har jag då mot etablissemanget? Varför skulle jag förlita mig på de politiska partier som administrerar försämringen? Varför ska jag ge dem min röst?
Förra veckan träffade jag Philip Botström, ordförande i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU. En av de intressantaste sakerna han sa var en reflektion ovan partipolitiken.
– Vi har varit naiva. Vi har trott att om bara alla får säga sitt segrar demokratin. Jag är inte längre säker på det.
Ofta pratar vi om hur snabbt tekniken omdanar våra liv. Förändringarna är häpnadsväckande, det går fortare och fortare. Teknik slår politik, sa storkapitalisten Jan Stenbeck när han med hjälp av billiga satelliter bröt sönder statens tv-monopol i Sverige.
De politiska förändringarna följer de tekniska och ekonomiska. Det ser vi över hela världen. Politiken bryts ner och förvandlas precis som de gamla industrierna.
Vad kommer ut i andra änden?
Jag känner en professor som med matematikens hjälp kommit fram till att Sverige kan ha två mandatperioder kvar av liberal demokrati som vi känner den. De missnöjda kommer att tacka nej till en demokrati och mångkultur som inte ger deras barn något gott.
Ibland tänker jag på dem. Snyder. Professorn. Och nu den unge socialdemokratens dystra ord.
Så illa ska det väl inte gå tänker jag.
Men så har ju många välinformerade och kultiverade personer tänkt före mig.