En skurk kommer bli rik på lögnerna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns en detalj som är intressant i fallet O J Simpson och hans tänkta bok ”Om jag gjorde det”.

Den berömde fotbollsspelaren var misstänkt för att ha mördat sin fru och hennes unge älskare. Han friades. Men i den amerikanska allmänhetens medvetande fanns hans skuld belagd och dröjde kvar. Den reagerade med avsky på att Simpson kvitterade ut ett kontrakt värt 30 miljoner kronor för att spekulera i dådet. Fred Goldman, pappa till den mördade ynglingen, bad en domstol om att pengarna måtte beläggas med kvarstad. I ett civilmål hade en annan domstol nämligen beordrat Simpson att betala 250 miljoner i skadestånd till mordoffrens familjer.

Det blev ingen bok. Rupert Murdoch, som skulle ge ut den, fann den vara ett motbjudande tilltag. Han stoppade publiceringen och sparkade förläggaren för hennes omdömeslöshet.

I Storbritannien är det på liknande vis rättsvidrigt för mördare att tjäna pengar genom att skriva om sina illdåd. Bordellmammor och narkotikalangare, kassaskåpssprängare och människosmugglare ska i princip inte kunna göra sig förmögna på att i teve eller bokform exploatera sina olagligheter.

Sunt.

Men i Sverige?!

Skulle vi acceptera att en mordbrännare eller en lögnhals tjänade pengar på sitt brott, sitt vilseledande, på sin klantighet eller sin tillägnade minnesförlust?

Ja! Vi är på väg att göra det.

Ni hörde i torsdags att statssekreteraren Lars Danielsson skriver en bok, ”I maktens skugga”. Den ska handla om de tumultartade tsunami-dagarna för två år sedan, då den svenska statsapparaten var förlamad.

Vi kan utgå från att vi tack vare boken äntligen får veta sanningen. Om vad som fick Rosenbad och UD att agera som sengångare. Om varför Danielsson satte kabinettssekreterare Dahlgren i klistret. Om någon var ute och cyklade i mera än en bemärkelse. Om vad rikets höjdare hade för sig på juldagskvällen. Om hur sårande han funnit pratet om älskarinnor hit och

älskarinnor dit. Allt det Danielsson de senaste två åren tigit om – sannolikt för att i sin extrema lojalitet skydda någon i ännu högra position.

Sanningen kan få explosiv kraft och Danielsson kommer sannolikt med nyheter av den kaliber som vi journalister kallar scoop.

Bra.

Nu till det som inte är gott.

Danielsson, berättar mina källor på UD, skriver boken i sitt skattebetalarbetalda arbetsrum på sin skattebetalarbetalda arbetstid. (Han kan möjligen försvara sig med att han ingenting annat har att syssla med eftersom utrikesminister Bildt inte ger några riktiga arbetsuppgifter.)

Danielsson, upplyser mig en bokförläggare, blir i maj, när boken kommer ut, miljonär på att skriva det som han inte berättat för Johan Hirschfeldts medborgarkommissionen och tigit om inför riksdagens konstitutionsutskott.

Kjell-Olof Feldts icke-sensationella memoarer sålde 70 000 exemplar. Danielssons bok förmodas sälja den upplagan plus en halv gång till. Det blir sannolikt en bok som i bokhandeln kostar 300 kronor. Den omsätter sålunda 30 miljoner kronor. Av det får Danielsson 3,5 miljoner – ”och”, sa bokförläggaren, ”han får nog en halv miljon i handen när han lämnar in manus”. Tidningar kommer att slåss om att publicera utdrag ur boken och det ger honom hundratusentals kronor till.

Den som drar en parallell – som jag gör här – mellan O J Simpsons författarskap och Danielssons är grov. Men likheterna är slående.

Nu hör jag någon säga: Pengar luktar inte.

Jag svarar: Jo. De stinker.

Danielsson kan mildra stanken genom att donera det han tjänar på boken till tsunamins offer.

Jag tänker på den värst drabbade provinsen, Aceh på ön Sumatra i Indonesien. Tänk om vi där kunde få se en skylt med inskriptionen: The Lars Danielsson Elementary School.

Jag köper boken om pengarna går åt rätt håll.

Staffan Heimersson