Ta det lugnt med lagen, annars kan det bli uselt
Snabbutredda lagar tenderar att bli dåliga.
Jihadistresor motarbetas mer effektivt med andra metoder än nya paragrafer.
I e intervju i Aftonbladet i dag kritiserar justitieminister Morgan Johansson den förra regeringen för att inte ha börjat förbereda en lag mot "terroristresor".
Sanningen är att Sverigedemokraterna i flera år lade motioner om att förbjuda dem, men riksdagens övriga sju partier fnös och gjorde tummen ner.
När det så drog ihop sig till supervalår och röstfiske vaknade dock plötsligt den ena rättspolitiske talespersonen efter den andra till liv och började tävla i långtgående utspel om hur unga människor ska bestraffas för resor till Irak och Syrien.
Att terrorism, krigsförbrytelser och förberedelse till att begå brott redan är olagligt brydde sig ingen längre om.
Således fanns ingen anledning att förvånas över att den nya justitieministerns första insats blev att fort arbeta fram en lag som kriminaliserar deltagande i träning med och stridande för terrorlistade organisationer.
Att Johansson visar handlingskraft är bra. Problemet är akut. Enligt Säpo kan så många som 300 unga män och kvinnor ha rest från Sverige för att delta i strider i mellanöstern.
De kan utföra fruktansvärda saker, de riskerar att förstöra sina och sina familjers liv. Några av dem kommer att återvända med livslånga trauman. Andra kan ha radikaliserats ytterligare och utbildats i våld och därmed vara livsfarliga även i Sverige.
Men rättssäkerhetsproblemen kring en sådan lag är betydande. Ingen rättslig prövning sker innan en organisation eller en person hamnar på FN:s terrorlista, som Johansson vill att den kommande lagen ska följa.
En lista som skapades efter elfte september och som dåvarande utrikesminister Anna Lindh försökte stoppa sedan det visat sig att tre svensksomalier och deras bankorganisation på lösa grunder fanns bland alla namn som av goda eller usla skäl ansågs utgöra potentiella hot mot världen.
Efter åtta års kamp gick FN med på att stryka den svenska delen av organisationen från listan, ett indicium så gott som något på hur godtycklig den är.
Detta är nu inte det enda problemet. Ska det bli förbjudet att strida för den terroriststämplade kurdiska organisationen PKK mot IS? Varför ska det vara tillåtet för nazister att åka till Ukraina och slåss?
Frågorna är komplexa. Och lagstiftningsarbete är svårt och måste få ta tid. Förslag läggs, jurister har synpunkter, tankar modifieras och så småningom har, förhoppningsvis, hållbara paragrafer arbetats fram.
Statsminister Stefan Löfven, som i Aftonbladet i dag säger att processen ska ske "så skyndsamt som möjligt", borde studera lagen om grooming. Att bara fem av 617 anmälda fall har lett till åtal är en dyster påminnelse om hur det kan gå då politiker forcerar juridiken.
Viktigare än ny lag är ett bättre samarbete mellan myndigheter och civilsamhället för att stoppa nyrekrytering. De muslimska föreningarna för redan den kampen, men samhället måste bli bättre.
Såväl Danmark som Norge har kommit längre än Sverige i detta arbete, med tätt samarbete mellan polis och kommuner, mentorsprogram och erbjudande om psykologhjälp för krigsresenärer som kommer tillbaka.
I Sverige är stämningen dessvärre just nu så uppskruvad att det inte går att tala om den sortens insatser utan att det blir ramaskri.
Ta bara allt spott och spe som Rasmus Persson, kommunalråd i Örebro, tvingades utstå härom dagen efter att ha föreslagit något så självklart som hjälp åt dem som återvänder från Syrien eller Irak.
Unga män och kvinnor som kan utgöra en fara för oss alla och som därför behöver stödjas.