Även 14-åriga Elsas föräldrar behöver bemötas med respekt
Nej, jag förespråkar inte att man ska låsa in skurkar och kasta bort nyckeln.
Nej, jag förespråkar inte obegränsade befogenheter åt polis och åklagare.
Vad jag däremot förespråkar är kreativitet och konsekvens. Sitter man på en rättegång mot en 49-årig alkoholist, notorisk narkoman, våldsman och vanebrottsling förväntar man sig att höra att samhället gjort och gör vad det kan för att få stopp på denne man. Särskilt som han framfört en bil med körförbud och haft ihjäl en 14-årig flicka. Särskilt som han vanemässigt körde den farliga bilen trots att han har indraget körkort.
När man sitter på en sådan rättegång, som jag gjorde i Mora förra veckan, vill man som medborgare och medmänniska höra att polis och åklagare gjort allt för att reda ut vad denne man haft för sig.
Man vill gärna också tro att myndigheterna redan före katastrofen gjorde allt de förmådde för att oskadliggöra honom.
Han är registrerad ägare till 32 bilar.
32 bilar! Hans enda inkomst är 3 600 kronor i månaden från socialen. Han är dömd för olovlig körning och smitning. Han har indraget körkort.
Så vad ska han med de 32 bilarna till?
Han är målvakt åt andra småskurkar, sådana som kör utan körkort eller struntar i allt vad försäkringar och p-böter heter. 49-åringen nekar inte ens till att han är målvakt.
Borde inte polisen kunna ta flottan av skrotbilar i beslag? De är ju uppenbarligen brottsverktyg?
Men nej, kammaråklagare Ludmila Pronko säger att man brukar ta den bil med vilken ett specifikt brott begåtts. Som den Volkswagen Polo mannen använde när han körde ihjäl 14-åriga Elsa. Den bilen är tagen i beslag.
Den går å andra sidan heller inte att köra mer. Bilen förstördes i den våldsamma smällen.
Socialen hade gett 49-åringen en digital alkomätare kopplad till en telefon. Han skulle blåsa tre gånger om dagen. Resultatet överfördes per automatik till socialen som kunde se hur han skötte sig.
Han blåste tre gånger dagen innan han körde ihjäl 14-åriga Elsa.
Han blåste inget dagen Elsa dog.
Åklagaren begärde från socialen logglistorna över hur mannen skött alkoholproverna. Ansvariga på socialen svarade att de inte lämnar ut listorna utan mannens tillåtelse.
Åklagaren frågade den häktade 49-åringen om hon kunde få se logglistorna.
Han sa nej.
Så då blev det inga logglistor.
Det är möjligt att de varken gjorde till eller från för utredningen och åtalet mot 50–åringen. Det är möjligt att logglistorna bara skulle ha inneburit onödigt tyngande tabeller i en utredning redan späckad med siffror.
Men de kunde också varit viktiga för helhetsbilden av 49-åringens leverne. Och rimligen finns tillfällen då samhället bör visa vem som bestämmer. En 49-årig missbrukare och vaneförbrytare sitter häktad efter att ha kört ihjäl en 14-åring. Föreställ er följade samtal:
Åklagaren: Vi vill se logglistorna över dina alkoholprover.
Den häktade: Nej, det känns inte rätt. Ni inkräktar på min integritet. Jag går inte med på det.
Åklagaren: Jag förstår. Då får vi klara oss utan dem.
Det är bra att vi är ett mjukt samhälle. Det är bra att även de som gör fel behandlas med respekt. Men fler än en häktad vaneförbrytare ska bemötas med respekt.
Till exempel 14-åriga Elsas föräldrar. De vill nog veta varför deras dotter dog.
Det här är Peter Kadhammar