Alliansen byter outfit – det kan bli roligt
Alliansen byter om – till kjol.
Det kan få roliga konsekvenser.
I skuggan av ubåtsjakt, oro i världen och Jimmie Åkessons sjukskrivning pågår en omstuvning av Alliansen.
Centerledaren Annie Lööf har tagit kommandot och framstår, i brist på fungerande ledning i Moderaterna, som oppositionens skarpast kritiker av regeringen.
Lööf är ingen blyg viol och kommer, om inget oförutsätt inträffar, lämna så lite utrymme som möjligt till den nya M-ordföranden.
Det första ledarskiftet i Alliansen efter valet äger formellt rum i börja av mars. Då kommer av allt att döma Anna Kinberg Batra väljas till Fredrik Reinfeldts efterträdare.
Hon blir i så fall Moderaternas första kvinnliga ordförande. Dessutom skulle hälften av Alliansens partier ha en kvinna vid rodret jämfört med ett idag.
Men mycket talar för ett partiledarskifte även i Folkpartiet. Två dagar efter valet fick Jan Björklund visserligen partistyrelsens stöd för att fortsätta som FP-ledare och så sent som i veckan upprepade han att han vill vara kvar. Men partiets gruppledare i Skellefteå har sagt ”jag tror inte att han sitter ett val till”.
Nej, varför skulle han göra det? Folkpartiet är nu näst minst i riksdagen. Att väljarna skulle uppskatta att möta Jan Björklund i en tredje valrörelse förefaller otroligt.
Hetaste kandidaten till att efterträda honom är förra EU-ministern Birgitta Ohlsson, nu riksdagsledamot. Hon fick fler kryss än Björklund i riksdagsvalet i Stockholms stad och är, precis som Annie Lööf, en tydlig politiker som det går att förhålla sig till.
Hur ser alliansen ut då? Ombytt till kjol skulle man slarvigt kunna uttrycka sig. I stället för tre män och en kvinna, som 2006, 2010 och 2014 skulle de borgerliga partierna fronta väljarna med tre kvinnor och en man 2018.
Vad skulle det betyda? I sig skulle kanske könsbytena inte få några konsekvenser. Men den som tror att det inte skulle slå gnistor mellan Lööf och Ohlsson har lågt ställda förväntningar. Det blir, om den blir verklighet, en duo med mycket energi.
Båda är uttalade feminister. Båda är utpräglat liberala. Båda har en utpräglad tro på marknaden, men också att den måste få hjälp på traven. Båda har suttit i ledningen för sina partis ungdomsförbund, en skola för många framträdande politiker.
I det läget har Anna Kinberg Batra, med en mindre extrovert framtoning, bara att hänga på. Alliansens största parti har inte råd att akterseglas i jakten på framtidens borgerliga väljare.
Vad skulle det betyda? Det vet man inte, men man anar att det skulle bli kul.
Det här var, från början till slut, en spekulation. Men kom ihåg var ni läste den först.