Grannarnas demokrati sticker i Kinas ögon

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tänk om kinamännen bara gjorde sig besvär med att ställa sig på tå och titta över gränsen.

Demokrati skulle sticka i deras ögon.

Ty medan de kinesiska myndigheterna i veckan – i våldsbenägen, leninistiskt totalitär anda – på Himalayas nordsida slagit in skallar på frihetstörstande tibetaner, inträffade demokratiska underverk på bergsmassivets sydsida.

I Pakistan svors efter fria val en premiärminister in. En militärdiktatur gick i graven.

Nepal (som ligger vägg i vägg med Tibet) har just sett sitt envälde brutet. Kungen har berövats makten och reduceras till en konstitutionell monark, typ svensk. Verkställande makt går till en folkvald president. Med en ironi som inte kan missas av de kinesiska mandarinerna, vinner sannolikt en maoist valet.

Bhutan (ett stenkast från Tibets huvudstad Lhasa) höll i måndags sitt första val. I moderniseringens namn går nu, snyggt och fredligt, makten från en enväldig kung till ett folkvalt parlament.

En tanke: om Pakistan, Nepal och Bhutan kan, borde väl också Kina kunna. Om frihet, demokrati och tolerans accepteras av härskarklicken i Beijing vore många problem lösta.

Tibet, med sin särart och speciella religion, skulle till exempel ha fått sin frihet.

I stället benämner Folkets Dagblad den fridsamme andlige och politiske Tibetledaren Dalai lama med orden: ”En terrorist som försöker ta Olympiska spelen som gisslan för att få den kinesiska regeringen att komma med eftergifter.”

Dalai lama en terrorist?

Ja! I samma utsträckning som Nelson Mandela, Mahatma Gandhi och Jesus Kristus. Och om jag sutte i maktens centrum i Beijing skulle jag betänka vem som i frigörelsekamp i slutändan stod som segrare. Mitt tips: tibetanerna får en dag sin frihet. Dalai lama, som bara är 72 år gammal, återser Potalapalatset, där han växte upp innan han flydde i exil. Dalai lama vill inte ta OS som gisslan. Han har tvärtom sagt, att han ”vill se en miljard människor stolta över Beijing-OS”.

Annars är det ingen dum tanke att använda OS till att bända upp diktaturen. Sportevenemang användes framgångsrikt på åttiotalet för att underminera apartheid.

Nej, jag ropar inte på bojkott. Så allvarligt är det inte. Det rör sig ju trots allt inte mer än om en idrottstävling. Naturligtvis ska idrottsmännen ostörda av opinionsyttringar få förbereda sig och glädjas över att i envig mäta sin talang och styrka mot sina konkurrenters – och kung Carl Gustaf får som supporter finnas på läktaren.

Heja Carolina Klüft & Co!

Men med samma självklarhet som Greenpeace sabbar japanska valfångares blodbad i Antarktis och trädkramare demonstrerar mot vägbyggen, ska vi irritera den mordiska Kinaregimen.

Dess propagandastafett med OS-facklan ska dag efter dag kantas med banderoller för ”Ett fritt Tibet!”, ”Sluta stödja mördarna i Darfur!”, ”Mänskliga rättigheter åt en miljard kineser!”, ”Sluta trakassera Falun Gong!” och ”Hjälp inte mördarna i Burma!”

Det ligger – efter år av fjäsk för den ekonomiskt så framgångsrika kommunistregimen – i luften att västvärlden står upp för sina ideal. Annars är det ju som i George Orwells ”1984”: ”Om du vill föreställa dig framtiden, är den som en stövel trampande på en människas ansikte – för evigt.”

Filmmakaren Spielberg var först om att ta konsekvenserna av det obehaget. Han bröt med de kinesiska makthavarna. Spelens stora sponsorer, Visa, Panasonic, Coca Cola, Kodak, vet att MR-aktivister kan göra deras affärer illa om inte ”modesta önskemål” möts: stöd för att få slut på folkmordet i Darfur.

Som Frankrikesvensk är jag stolt över att ”min” president Sarkozy, i veckan sagt: ”Våra kinesiska vänner måste förstå omvärldens bekymmer över Tibet. Jag håller möjligheten öppen, att inte finnas med när OS invigs och avslutas.”

Frankrike tar i juli över ordförandeskapet i EU. Det vore befriande om Sarkozy då såg till att EU:s övriga regeringschefer, inklusive Fredrik Reinfeldt, genom att utebli inte sprider glans åt en mordisk kommunistregims propagandagala.