En flickas kropp är ett slagfält
Publicerad 2022-01-21
Engelska skolan i Täby mäter kjollängder. På ett sätt låter det som förr i tiden men på ett sätt låter det som att allt är precis som vanligt. Andra förbud skolan har gäller t.ex. att visa bh-band, bära tunna linnen och korta shorts.
När elever inte följer reglerna skickas de hem eller tvingas klä sig i lånekläder.
I Sverige är det inte förbjudet att ha en klädkod i skolan, däremot är det förbjudet att tvinga elever att följa den. Tvång kan fungera på olika sätt, antingen är det uttalat eller så tar det sig uttryck på ett sätt som gör att det är för besvärligt att stå emot.
Föräldrarna till en elev i skolan berättar att deras dotter kommit hem med vätskebrist och huvudvärk efter att ha tvingats ha på sig varma, lånade kläder för att skyla sig. Och vem är det man skyler sig för?
För pojkarna i klassen, som sägs bli distraherade. Det måste väl ändå vara de låga förväntningarnas-sexism. Fem tillsägningar om klädsel resulterar i en timmes kvarsittning och elever berättar hur lärare lägger fingrarna på flickornas axel för att kontrollera att linnet är tillräckligt brett.
En anonym elev berättar för Aftonbladet hur hon börjar känna sig osäker inför vilka kläder hon kan ha på sig, även utanför skolan: ”Det är en riktigt äcklig känsla. Speciellt när en manlig lärare ser mitt bh-band och påpekar det eller säger att min kjol är för kort.”
Jag vet precis vilken äckelkänsla Sophie pratar om. Genom en repressiv och skambeläggande skolmiljö fick jag våldsamt och snabbt lära mig hur explosiv en flickas kropp anses vara. En flickas kropp är ett slagfält, där uppslitande strider om kontroll och frihet utkämpas mot flickans vilja.
Till en början, vill jag påstå, utkämpas striden även mot flickans vetskap. Långt innan jag visste någonting om mina egna sexuella begär hade min kropp blivit sexualiserad och objektifierad. Innan jag lärde mig något om njutning, skönhet och intimitet lärde jag mig att kroppen skulle tuktas och döljas.
Jag klädde mig nämligen på ett sätt som resulterade i stora problem för mig som tonåring. När jag läser om tjejerna på Engelska skolan inser jag hur oskyldigt det var. En flicka på Engelska skolan blev som 11-åring hemskickad för att hon hade byxdress.
Själv hade jag låga jeans och urringade tröjor.
Inte för att fresta någon stackars manlig lärarvikarie eller utmana vår herre Gud. Utan för att det var så jag uttryckte mig och för att jag gillade att göra mig fin. Men motståndet blev oväntat hårt. En gång blev jag hemskickad för att jag hade kort kjol. En annan gång tillsagd att jag fick skylla mig själv, när en pojke i parallellklassen hade tafsat på mig.
För när snack om att flickor ska klä sig ”anständigt” lurar en skugga av skuld precis bakom. Som om övergrepp eller andra människors gränsöverskridande beteende är upp till flickan själv att avvärja. Och lyckas hon inte med det är det hennes fel.
Skillnaden på min högstadietid och Engelska skolan var att jag någonstans i bakhuvudet visste att lärarna agerade fel. Vi hade nämligen ingen klädkod.
Skolan ska inte vara en instans för patriarkal kontroll och sexistiskt förtryck, som stöper sina deltagare i skam. Skolan ska vara en plats där man lär sig finnas bredvid varandra och där ingen outfit i världen får oss att tumma på våran mellanmänskliga respekt.